Kaels självsäkerhet tycktes svaja till lite över hennes sätt att bemöta honom, och han fick en känsla att det var något mer med alven än vad som visades utåt. Exakt vad det var kunde han inte riktigt säga, och medan han i vanliga fall skulle finna det ytterst skeptiskt att någon behandlade honom utan korrekt respekt verkade han inte reagera så…[Read more]

Vad hade han stampat in i nu?  Det var inte första gången han hade försatt sig själv i obekväma situationer, men detta var förstås inget han hade funnit bekvämt ens i sina vildaste drömmar. En främling vid hans arm, det skulle han kanske till och med vara lugn med men just tanken på att spela ett giftpar gjorde honom mer än obekvämt. Äve…[Read more]

Vänja sig vid att ljuga? Bara tanken gjorde att magen vred och tvistade inom honom. Det gick emot allt han själv trodde på. Han skakade nätt på huvudet åt det. Trolovade? Varför skulle någon ens försöka sig på Corrin…? Tänkte han som hastigast och lät blicken vandra mot Corrins bröstkorg och återigen blev han påmind att de såg lite bättre ut.…[Read more]

De flesta som vandrade där i trädgården var folk som på ett och annat vis arbetade i hovet, för hovet eller på något vis var delaktigt i det. Men ibland vandrade även kejsarens gäster där, och en dag som denna då de flesta hade ridit ut och nedför Maseis sluttande landskap uppe bland molnen var stämningen betydligt mer stillsam än den annars br…[Read more]

Jezeral himlade ögonen lite åt kvinnans heder. Om bönderna hade velat ha vapnen hade de kunnat ta dem, och att ge ifrån sig sitt egna vapen var höjden av oförsiktighet i hans bok. Trots allt skulle de möta beväpnade fiender, och tydligen en magisk sådan med. Han manade sin häst framåt, men terrängen skulle nog inte tillåta springaren att följa me…[Read more]

Arand hade under resans gång blivit en del av gänget. Även om han var en utomstående hade han börjat passa in mer och mer bland dessa glada och stökiga personer som trots sina många äckliga vanor var mer genuina än de flesta man träffade. Till en början hade han varit tillbakadragen, men nu började det kännas lättare att sällskapa med dessa pers…[Read more]

Ett rent hjärta. Orden var möjligtvis lite överdrivet, men det var ett sätt att få henne närmare. Trots allt var det en av de saker som Tal’il-Sharah nämnde som en av de saker man skulle sträva efter.  Hennes ord fick henne inte att tveka att hon var Sharah trogen och ett, nästan varmt och moderligt, leende dök upp på drottningens läppar.

“A…[Read more]

Hjärtslagen till Davant slog hastigt och hon slog med sitt ena finger på armstödet i takt till dem. Kanske det var rädsla, eller upprymdhet. Det var svårt att avgöra – han var trots allt skicklig med sina ord. Ett litet leende dök upp på hennes läppar. Det var enbart ord. Varför skulle han, eller någon, bry sig om hennes välmående?…[Read more]

Demonen plockade åt sig det som var av behag, men i slutändan blev det en rätt varierande palett på hans tallrik. Men främst var det kött han föll för, och han tog en nöjd bit av en rå och något blodig bit medan han hummade lite över hennes ord.
‘Jag är övertygad om att i ett land som Karm, där furstarna ständigt strider om makt, kommer de försö…[Read more]

Arand skrockade lite åt det hela, och gick med raska steg efter henne över gatorna. Det tog en stund för dem att gå genom den stora staden från palatset och de finare kvarteren där omkring, till de något mer vardagliga kvarteren i den nedre delen av staden. Här var det mer liv och rörelse, än stillsamheten och renligheten i den övre delen av s…[Read more]

Asgeir hummade lite då och då när Vasilij förklarade vad som skulle ske, och försökte sitt bästa för att memorera allting. Hans blå ögon studerade husarerna där de väntade, med ett litet leende på läpparna över de unga männens lättsamhet. Inte så olik hans vänner i Kaldrland, trots allt, då man skalade bort attityden som funnits först då de…[Read more]

Ithilwyn betraktade kattens stora ögon, med ett litet höjt ögonbryn. Som om hon nästan kunde gissa sig till vad han ville, men ändå blev hon förvånad över att instinkten var så stark hos en som ändå var så lik en… nå, mer person än djur. Varsamt satte hon sig på knä framför honom, och la sedan en hand på hans hjärta, som för att lugna honom.
‘Äl…[Read more]

Det gick susningar av viskningar och muttranden genom folksamlingen, men de verkade lugna ned sig något då konungen förkunnade att drakriddaren var säker. Även om de inte var helt nöjda. Vissa ville se Vinga som hjälte, andra Vinga straffad. Men gardet var effektiva med att skingra folksamlingen, och musikanterna återgick hastigt till den glada m…[Read more]

Den åldriga alven studerade Vizzearys eftertänksamt då han berättade, och det var som om han försvann lite in i vad draken hade att säga. Som om han såg det framför sig, bortom denna världs enkla form och skepnad och in i de minnesbilder som presenterades.
‘Iseleth…?’ frågade han, mest av reflex. Det fanns ju ingen annan, men det var ändå ett…[Read more]

Drakriddaren Kael med sitt lilla entourage av kaptener och löjtnanter och andra viktiga eftertåg hade anlänt en stund innan och då han anlänt hade han samtalat hastigt med sin bror. Men nu var konung Tristian upptagen med en rätt lång rad av personer att hälsa på innan alla som anlänt skulle få chansen att hälsa på honom. Förutom att han hade den…[Read more]

Jezeral ignorerade riddarens kommentarer och ord, utan höll sin intensiva blick på alvkvinnan med de märkliga vapnen. Men det var något annat med henne som fick honom att tveka, att bli på sin vakt och vänta sig vad som helst. Han svor lite över kvinnans kommentar och reaktion. Om hon inte hade något att dölja hade hon inte flytt, vilket betydde…[Read more]

Heirbert och Faegrim. Heribert och Feagrim? Namn var svårt att minnas, men hon valde att inte lägga allt för mycket tid på det. Kanske hon skulle klara sig att samtala med dem utan namn. Hon hade inget emot att lämnas ensam ett litet tag och såg lite fundersamt på kartan som den ena av dem vecklade ut.

“Till dvärgarna!” påpekade hon, lite glatt…[Read more]

Alldelles utmärkt, det var inte så svårt att övertala främlingen trots allt. Hon slog honom vänskapligt i ryggen och reste sig upp för att sträcka på sina armar och enkelt få ner sina kort i hennes bröstficka igen. Sedan började hon röra sig mot dörren i all hast och sneglade bakåt.

“Ska vi?” frågade hon otåligt

Det dröjde inte länge så kom Faegrim tillbaka med en rad böcker och kartor i sin famn som han med en duns la ned på det lilla kaffebordet där i trädgården.
‘Nu ska vi se!’ sa han och tog upp en utvikbar karta över kontinenten.
‘Vart var det du skulle, sa du?’ hummade han och vecklade ut den stora tygkartan på den stenbelagda marken under bordet oc…[Read more]

Det var tydligt att hon hade sin lojalitet åt Sharah och henne. Inte för att hon hade trott något annat, men det var alltid en trevlig överraskning när det stämde. Ett svagt leende fanns på hennes leende och hon lyssnade på alla de ord som föll ur kvinnans mun. Lite förvånad över hur hon placerade dem. De var uppfriskande hur rak på sak hon var.…[Read more]