Camthalion sträckte på sig och var snabbt uppe på fötterna igen. Han tog några snabba steg bakåt och greppade tag i dolken på vägen mot hans frände. Han stannade och höll upp en hand för att stoppa Aeriel. Det skulle vara dåraktigt att gå närmare människorna. Det märkte han ju trots allt själv. Orden fick honom att förvirrat lägga huvudet på…[Read more]

Neaduin himlade med ögonen åt alvens svar, medan Taweyn fortsatte söka efter motståndare medan hon höll skölden uppe, i ett försök att skydda dem båda från eventuellt anfall om ett sådant skulle komma.
‘Vad jag menar är precis vad jag sa.’ kommenterade Neaduin.

‘Vi har ett viktigt meddelande åt ert folk, er drottning, vem som än lyssnar. Så s…[Read more]

Ayperos skrattade lite muntert och hemlighetsfullt åt det, en hemlighet bara för dem.
‘Jag tror det är bäst att prästerna hålls kvar i sin tro… Medan sanningen kanske gör dig fri, kära Isra, är jag rädd att många behöver sina mytomspunna förebilder för att motivera sig själva.’ sa han, och reste sig för att börja röra sig neråt igen med he…[Read more]

Ah. Där var han. Det kunde inte finnas ett bättre tillfälle än nu. Utan att tänka vidare på det sträckte hon sig efter vinkaraffen som stod på bordet för att hälla upp lite rödvin till Vendrik, men även till sig själv. Ett svagt leende fanns på hennes läppar och hon höjde sitt glas mot honom i en hälsning samtidigt som han sköt fram det andra ti…[Read more]

Maeve var inte ett dig bättre än Asgeir. Dasken över hans arm får honom att kort ge henne en vass blick” Diplomati eller ej… vad spelar det för roll? ”Frågar han henne kort innan han vänder blicken mot Sandor igen. Kung eller ej, i hans värld var de inte annat än människor. När Maeve upprepar det han just redan sagt om att de skulle bege sig…[Read more]

Hur kunde han vara sur på sin far? Han skakade på huvudet och log svagt.

“Nej, du räddade mig far. Utan dig vore jag inte här” påpekade han och sedan drog han en fundersam hand genom gräset för att sucka lätt.

“Jag är en människa.” sa han med avsmak och grimaserade åt tanken.

Orden förvirrade Camthalion, dels förstod han inte vem denne Fenrir var, men dels varför skulle de skynda sig hit innan resten. Varför skulle två människor bryr sig om att varna dem? Han var måttligt road över att vara i ett sånt hjälplöstgrepp till kaldrländaren.

“Vad menar du?” frågade han och suckade tungt åt hennes uppmaning. Om han hoppades…[Read more]

Ayperos fnös lite åt hennes fråga, men samtidigt fanns där ett litet roat leende.
‘Demoner är en så… klumpig term. Så… ensidig och partisk efter alla hemska berättelser om vårt folk. Men eftersom det är vad ni kallar oss så ska jag svara… ja.’ sa han och blickade ut mot staden igen och var tyst. Hans tankar tycktes långt borta, innan han t…[Read more]

Ithilwyn gjorde ett litet fundersamt hummande över det han berättade. Det verkade märkligt att man skulle dra på sig så många onödiga lager som skulle hindra en i ens rörelser. Men kanske hans kropp inte anpassade sig efter naturen och temperaturen som hennes gjorde?
‘Som du vill.’ sa hon enkelt, hon tänkte inte tvinga honom ändra sina sätt.
‘Me…[Read more]

Sandor blev nästan lite ställd först över Eiriks direkta sätt att tala till honom, men repade sig snabbt. Trots allt var det inte många här i Karm och Hannadon som vågade tilltala honom så direkt. Men han fick ju påminna sig att detta var Kaldrländare. Respekt skulle man förtjäna, och egentligen föredrog han det så.
‘Åh?’ frågade han, lite förvån…[Read more]

Ett litet skrockande lämnade hennes läppar efter hans skämt, inte förstod hon helt vad han menade, men det var ett skämt så långt hon förstod. Hon nickade lite åt det hela sen för att sedan peka på de tre kort som låg framför honom.

“Det är ett simpelt spel,  tanken är att du ska komma upp i 23 poäng och spelet avslutas med att dunka i bordet.…[Read more]

‘Detta var aldrig ämnat att vara en stad.’ sa han, kanske med en lite allvarligare ton och suckade djupt.
‘När är egentligen irrelevant. Låt oss bara säga att det är långt före er tideräkning, långt före ert folk kunde ändra skepnad och gå på fötter.’ och det kanske satte något om hans väsen och ålder i perspektiv, även om det var så svårt att b…[Read more]

Innan de går in genom de öppna dörrarna, förbi tjänare som inte alls såg speciellt tjänstvänlig ut stannar Eirik upp framför sin syster. Söker i hennes blick med sina vassa gula ögon, ser sorgen” Du kommer aldrig glömma syster… inte jag heller. Jag såg allt från luften utan att kunna ingripa. Du är inte ensam… ” Tonen låg och hes men allvarlig o…[Read more]

Vakterna öppnade dörrarna för dem och släppte in dem i ett litet väntrum, och en äldre manlig tjänare som betraktade dem något dömande kom fram och bad dem om deras ärende. Att han inte tyckte att två Kaldrländare hade något där att göra var uppenbart, men han kunde ju så klart inte göra något annat än att gå in hos konungen och annonsera deras…[Read more]

Ayperos gav henne ett mystiskt leende, och han gestikulerade åt henne att följa honom.
‘Kom, låt mig visa dig.’ sa han, och tillsammans hade de ett litet äventyr är de klättrade upp på olika byggnader och till sist var de på ett tag där de hade bra utsikt över Antrophelia i sin helhet. Dess behagliga sken som kom från alla lyktor som fyllde hav…[Read more]

Neaduins ögonbryn rynkade sig något över alvens kommentar, och hon vände sin blick från honom till Taweyn.
‘Tar han det lugnt?’ frågade kaldrländaren sin kompanjon. Den blonda kvinnan kikade snabbt över axeln mot honom, och ut mot öppningen igen.
‘Inte speciellt, Neaduin.’ svarade Taweyn med en allvarlig uppsyn.
Kvinnan som uppenbarligen hette Ne…[Read more]

Det främmande namnet fick kvinnan att rynka lite på de smala ögonbrynen.
‘Aaaaksel…?’ frågade hon, och ett leende prydde hennes läppar och ett klingande skratt följde därefter som var rätt smittsamt. Det var inget namn hon hört förr där i skogen, och det märkliga uttalet och hennes försök att uttala det fick henne själv att skratta. Lite…[Read more]

Sandors kropp darrade till något då hon lutade sig mot honom, och därefter såg honom i ögonen. Det var klart att han hade pressat så här långt men var nära bristningsgränsen. Åt hennes ord nickade han bara, för han kunde inte förmå sig att tala just då, för just i stunden kändes det som om han hade en sten både i bröstet och i halsen som skavde…[Read more]

När världen vändes upp och ner rörde sig Camthalion irriterat fram och tillbaka i Neaduins grepp. Inte för att han kom någonstans. Blicken fick syn på den robusta kvinnan som greppat tag i honom. Monster. Orden for genom tankarna och han fick bita sig i tungan för att inte utropa det åt kvinnan. Det verkade vara två kvinnor och inte några fle…[Read more]