Dörrens distinkta smäll bakom dem fick Finn att hoppa till och vakna lite ur sina tankar. Fast han var fortfarande inte bekväm i det här skådespelet. Hans samvete gnagde allt för mycket åt det hela. Att ljuga var inget som passade honom. Den innersta önskan var att kunna få ett arbete där han kunde tjäna sitt bröd utan att behöva göra någon a…[Read more]

Vem ville inte fly från vinterns rusk och kyla? Nästan en månad hade Gormkäft tillbringat i de Kaldrland, där dess kyla till och med hade tagit sig in i hans väska. Hans stackars fingrar hade nästan frusit till is! Nog fick vara nog och till slut hade han övertalat sina kompanjoner att överge den kalla norden och bege sig söder ut.

Lite irriterat…[Read more]

Evina skakade lite på huvudet. Hela situationen var allt för udda, och hon kunde inte undslippa känslan av att hon blev manipulerad på något vis – att känna av då någon löjg för henne var en talang hon alltid haft, vilket förmodligen var varför hon och Corrin aldrig fungerat ihop. Hon rynkade kort på näsan åt det hela.

“Kladda inte för mycket på…[Read more]

Akila hade alltid tyckt om sin längd. Det fick även de flesta män att se upp till henne. Hon nickade nöjt över hans kommentar. Ja, det var en bra idé. Även fast dvärgarna inte var det renaste folket, eller de som hon hade haft en tanke på innan att samarbeta. Kändes det som om idén hade kommit till henne, som en uppebarelse. Hennes finger dro…[Read more]

Hon hörde hur paniken hade smygit sig på trollkarlen likaså. Enbart det fick hennes panik att bli ännu större.  Var det lika bra att ge upp? Vésiva slog vilt med sina händer men det var rötter som höll henne fast men av någon anledning lyckades hon få tag i en hand. Förhoppningsvis var det trollkarlen. För visst var det hans röst? En liten lättn…[Read more]

Ayperos ord fick henne att sträcka på sig och ett nöjt leende fanns på hennes smala läppar. Artigt och respektfullt böjde hon på huvudet åt drottningens kommentar. Förde Ayperos till henne?  Tanken var roande. Det var inte som om det inte hade funnits en plan, redan innan brevet från Isra hade kommit fram. Leendet var förvånandsvärt varmt och såg…[Read more]

Inget svar kom ifrån grottan. Stoet rörde sig oroligt under flickan. Det var en främling, men stoet var vältränat och sprang inte iväg utan frustade lite. Lite som att fråga den nya ryttaren vem hon var och vad hon gjorde. Många minuter passerade tills Ziyaté helt plötsligt steg fram ur skuggorna. Hon hade en varsam blick mot flickan och tog ett m…[Read more]

Ayperos gick mest i tystnad och betraktade allting omkring dem med en stilla nyfikenhet, men mest för att det krävdes det mesta han hade för att stå graciös just nu i sitt tillstånd. Vad han tyckte om Isra visade han inte, defakto sneglade han knappt på henne utan höll sin blick rakt framför dem. Däremot föll hans uppmärksamhet med intensitet…[Read more]

Leendet som fanns på Djans läppar skulle få de flesta att rysa och röra på sig obekvämt. Fast Akila verkade trivas med det och besvarade med ett likadant leende. Två rovdjur som inte hade något medlidande för deras byte. Trots allt var det för en god sak. Världen skulle bli bättre under hennes styre. Karm bestod av svaga människor allt för lät…[Read more]

Ayperos gav en saklig bugning, sådan som den var i hans ansträngda tillstånd.
‘Tack för er givmildhet, ers höghet.’ sa hans silkeslena röst, som trots hans smärta inte visade något av den sorten utåt.

Så han följde henne, inte så raskt som han brukade men förvånansvärt raskt för någon som fått ett svärd genom kroppen och på mer än ett sätt bli…[Read more]

Innan Finn hade fått till orda igen hade Corrins läppar rört hans. En pirrande känsla gick från tårna till huvudet och han kände hur hjärtat slog lite hårdare. Han harklade sig lite nervöst och lät sin hand lite rastlös och stressat röra ena örat. Båda öronen och kinderna var röda som tomater och han hade lite svårt att röra sig. Vad i? Inte ku…[Read more]

Utan att tveka mötte Nenya drottningens blick med sina elektriska blå ögon som hade en ilska och rastlöshet som strålade igenom. Fast det fanns en djup lojalitet till Ayperos och hon höll sin tunga i styr. Vare sig hon ville eller inte. Etikett var någonting som hon aldrig riktigt funnit i sitt tycke, men hon hade trots det varit tvungen att pr…[Read more]

“Celírion har en ålder som inte våra mänskliga tankar kan förstå. Även tiden är annorlunda för alver… Alver som Celírion har en tendens att tala i gåtor eller på ett sätt som om man redan ska veta svaret” sa Saga, och log lite snett åt att Kvithera påpekade att Celírion var lite galen. Den gamla alven som hade släpat henne hit. Till en början h…[Read more]

Kaara är knappt medveten om vad det är som sker, i någon annan utsträckning än att de rör sig åt rätt håll. Hon får lita på krigarkvinnan och Gharf, för hon kan inte göra annat än att försäkra sig om att hon själv och barnet hålls i rörelse, att hon håller den lilla varm men samtidigt inte snubblar över henne då hon klamrar sig tätt intill. Det…[Read more]

Sandor lyssnade på hans ord och gav honom en nickning. Det fanns inte mycket mer att diskutera vid det ögonblicket.
‘Om jag känner er rätt så skulle ert folk också uppfatta det som svaghet om jag lämnade krigar eller paladiner för att bistå dig.’ sa han.

‘Så jag kan inte annat än att önska er lycka till.’ sa han, och höll fram sin hand i en vä…[Read more]

Sinya himlade med ögonen åt druidens tal om eldar och hur han överkomplicerade hela ämnet. Det krävdes ingen historisk expert för att kunna gissa varifrån Iserion fått träden till sitt bränsle. De visste ju alla att de inte hade någon hänsyn, och hon hade tänkt säga något barskt till svar innan hennes uppmärksamhet fångades av kaptenen och vak…[Read more]

Ja, han var trött. In i själen trött och han gör inget för att dölja det. Inte för henne, den som var hans hustru. Och visst älskade han henne på sätt och vis, kanske inte den där himlastormande känslan man kunde läsa sig till i böcker. Mer att han fann det behagligt att inte vara ensam. På gott och ont naturligtvis, som nu. Han viker heller i…[Read more]

“Men just så.” Menade Aearaeani. “Vatten i en skål kommer tillslut att avdunsta, och har därav flytt skålen. Det kan vara hållet för en tid, men tillslut når det fram. Inte ens berg kan stoppa det.” Han skakade en aning på huvudet över den tanken. “Är jag vatten, så känner jag mig nog nöjd med det. Frågan är väl snarare om vi inte är berget?” Han…[Read more]

Hon lyssnar tålmodigt till det han säger om vatten. Begrundar det medan hon ser ned i den virvlande bäcken, handen han har där” Nå.. det är inte helt sant… om Ni har vatten i en skål med höga kanter finner inte vattnet någon väg ut ur den utan måste stanna kvar i skålen. ” Säger hon efter en stunds tyst begrundande” Och för min del är jag t…[Read more]

“Har ni tänkt på..” Började druiden, på ett helt annat ämne än det som är ämnat. “… att vatten alltid hittar en väg?” Han sänkte ned sin hand i bäcken, och såg vattnet porla runt om den, som att den inte var där. Som att den inte var ett hinder. Han lade huvudet en aning på sned för att kunna se sin öppna handflata. “Ibland tror jag att vi alla…[Read more]