Ett accepterat erbjudande. Det var alltid en bra början. För trots allt även om värdskap handlade om att ge och bjuda. Kom det självklart till ett pris. Mestadels för att gästen ifråga kände sig tvungen att bjuda tillbaka. Inte för att Akila skulle säga nej till en sådan möjlighet.

“Självfallet, Xarnir. Och som Djan här säger är mitt biblotek oc…[Read more]

Vemodet över hans ord. Civilisationen måste falla. Hon visste vad det innebar. Hennes hals och läppar blev lite torrare och hennes blick var orolig. Hon hade alltid velat skapa en revolution bland folket, att de skulle kunna ta ett eget initativ och leda. Men nu på senare tid hade hon fått en annan tanke.

“Om civilisationen i Iselem ska fall…[Read more]

Asgeir gav sin bror en skeptisk blick. Även om de var tvillingar var de väldigt olika, och just nu gjorde han en grimas över vad hans bror gjorde för antaganden om honom.
‘Tror du jag skulle ha makten att sälja vår syster, även om jag ville?’ frågade han med ett hest skratt.
‘Hon får göra sin bedömning själv då hon anländer. Kanske du, käre bror…[Read more]

Ithias tankar verkade röra sig långsamt som genom tjära, och hon hade svårt att fokusera. Hon hade varit säker på att jägaren var en man som var ute efter död, men nu tyckte hon sig minnas att det hade funnits ett rykte i Vargås om en jägare som spenderat tid med “Kessie”. Var detta mannen? Troligtvis med tanke på att de inte var genomborra…[Read more]

“Tre…? Det låter precis som trä…” sa hon med ett skrockande och det verkade som om hon helt glömt av vad hon hade tänkt göra. Vad pratade de om träd för? Nå… de var ju förvisso omringad av träd som dessutom tycktes röra sig, även utan vindens hjälp.

Ett försök till att ställa sig upp gjorde hon, även om hon vinglade som en full gubbe som t…[Read more]

Ångesten och oron vällde ut från hans ögon var inte svår att se och hon fick en klump i halsen. Hon fortsatte milt att stryka handen över hans kind.

“Vad är det som behövs göras?” frågade hon, lite förvirrat. Nog för att det alltid var något som var tvunget att bli gjort. Men Djan brukade inte ha några tvång. Vad hade han nu tagit sig till? Vad…[Read more]

Att Sera var orolig för honom märktes och hon flyttade sin stol lite närmare Djan. Försiktigt, ömt och mjukt strök hon sin mjuka hand över hans kind. De blå ögonen var oroliga och det var svårt att inte se det. Försiktigt lade hon sin näsa mot hans och de blå ögonen var som ett lugnt hav.

“Här och där… Men jag ser att något gör dig orolig o…[Read more]

Elementmagi, det som en gång varit grunden till all magi. Allt det senare var väl egentligen ett påbygge, en efterkonstruktion. Hon verkade obrydd om nekande av tärningspel eller hur Djan så enkelt skapade en eld. Hon smuttade lite på sitt vin och smackade lite lätt för sig själv.

“Och vad skulle vi kunna göra för dig, Xarnir? För all del, ensam…[Read more]

Det var som om allt det som hade skett på skeppet hade varit en dröm. För här kom Djan lika glad som vanligt, med vin i högsta hugg som om det vore vilken dag som helst. Lite förbryllat rynkade hon på ögonbrynen för att sedan låta läpparna vridas uppåt i ett litet leende. Hon hade inget större val trots allt. Han hade redan hunnit sätta sig ne…[Read more]

Havet vilade tungt i skogen, glittrande som utspilld smält metall. Inte alls lika vild som när Djan och Sera var på dess böljor för några månader sedan. Minnena fick henne att rysa till och hon ångrade att hon ens satt sin fot tillbaka i Iselem. Det var nog lika bra att försvinna fort. Det hela var ett misstag.  Den ena handen höll upp den långa…[Read more]

Ingenting som Xarnir sysslade med, så klart. Hon kastade en liten road blick mot Djan, som om det fanns ett internt skämt dem emellan dem. Mörk magi hade en god bitter smak som fall henne i smaken som en delikat kaffe till dessert. Hon skrattade tills hon lät drog sitt finger över halsen där såret som skapades av henne innan läktes. För att seda…[Read more]

Det tog inte många ögonblick innan Angran själv sjönk ned i vattnet, naken som den dag han var född, och med en suck satte sig ned och lutade sig tillbaka. Trots att han oskadd förutom ett antal blåmärken så var han minst lika skitig som alla de andra, och en annan dag hade uppskattat att bli fri från väg- och stridsdammet… men i stunden kä…[Read more]

Ithia gav ifrån sig ett stön av smärta då den trubbiga ändan av spjutet tog henne i pannan så hon igen slog bakhuvudet i marken. Världen snurrade runt framför henne och allt försvann för henne en stund. Ett högt ljut ekade i hennes öron och blockerade ut alla ljud omkring henne. Bara smärta och yrsel existerade för henne, och hon visste inte o…[Read more]

Arand höll sig något i bakgrunden, obekväm med att vara så nära all uppmärksamhet kring konungen, trots att han försökte hålla ett neutralt anlete. Men det var tydligt för de som kände honom att han var spänd och obekväm, i detta fall Maeve som hade känt honom en längre tid. Han nickade lite frånvarande till hennes ord, och gav ifrån sig ett d…[Read more]

Nej. Så enkelt. Nej. Det hade inte varit värt det – inte för någon av dem. Han hade trott på henne, och han visste inte vad dom var värst. Att han hade följt med Maeve frivilligt, att Anga alltid följde där han gick, hur dumdristigt det än var. Att han inte visste om han skulle beskylla sig själv för sin systers död, eller kvinnan framför hono…[Read more]

Då Maeves blick passerade över honom så knöt Angran sina nävar, hårt nog för att knogarna skulle bli vita. Skulle det kännas lättande att sträcka ut sina armar och greppa tag kring hennes huvud, vrida runt hennes nacke och låta henne falla död till golvet? Eller kasta henne i vattnet och dränka henne där? Han var så arg, så besviken, så… O…[Read more]

Hennes blick var arg. Som att det var han som hade gjort något – som att det var han, och inte hon, som fått dem dödade. Angran bet ihop och hans ögon flackade åt sidan ett ögonblick, och det var som att spänningen gick ur honom… sedan borrade hans den sig i henne igen, med arg glöd dansandes bakom den blåa irisen.

“Jag kände inte för att supa,…[Read more]

Angrans humör hade gjort utspel åt än det ena, än det andra hållet sedan deras så kallade “krigarband” hade “återvänt” från Loradon, och vilket band de nu var, och vilken återkomst det hade blivit. Nästan hälften av dem hade stupat, hans syster Anga bland dem, och för vad? För att ge hövdinga dottern Maeve en chans för ära och hjältemod bland gent…[Read more]

Som en staty står hon där trots att en av hovdamerna upprepade gånger bett henne att i alla fall sätta sig ned men hon vinkade bara bort kvinnan. När så klockorna börjar ringa slår hennes hjärta hårt, ser hären närma sig, män som viker av från ledet, omfamnar fruar och höjer barn i luften. Kvinnor som gråter över män som inte återvänt. Drottni…[Read more]

Asgeir insåg att han inte kunde få något mer svar av den märkliga kvinnan i hennes berguvshamn, men hon hade trots allt varnat honom om att det fanns andra i närheten. Detta var något de gissat, men inte vetat säkert… Men nu visste han. Hans hjärta slog och väntan på att få svar på sin vissling kändes olidlig. Han höll på att lyfta visslan…[Read more]