Skallandet fick allting att ringa. Allt snurrade om henne och det var svårt att fokusera på något. Hon kunde höra hur Sloan sa något men hon var inte riktigt säkert på vad. Lite irriterad på situationen, spottade hon ut både blod och saliv i Sloans ansikte som svar på hans fråga. Innan hennes vett gick tillbaka och hon såg på honom med en ursäk…[Read more]

Sloan gjorde en grimas igen, för det var nästan som om Vingas smärta var hans egen. Lite stolt kunde han känna sig över att Vinga faktiskt hittat sig till de mer direkta formerna de övat på, och till och med träffat Lucas med sitt slag. Men hans skallning var ett ganska definitivt avslut av duellen, och det var nog bäst att avsluta den här inna…[Read more]

Hon gav till ett skrik över slaget, som gjorde ont i hennes armar men hon kastade sig åt sidan och greppade tag i sitt svärd. Även om det kändes som om hon knappt kunde hålla det längre. För att sedan ta sig upp på fötter och hugga mot honom i en serie av slag som Sloan hade nötat in i hennes huvud. Hon missade ett slag genom att han parerade g…[Read more]

Ett… två… Hon räknade stegen även om gruset gjorde ont i i hennes ögon och smärtan var igenom hela kroppen. Utan att förvarna honom greppade hon tag i hans fot med båda händerna och tryckte uppåt så att han skulle tappa balansen. Hennes ögon glimmade till och hon gav ifrån sig ett litet vrål. Man kunde se att hon tog i med det hon hade.

Sloan suckade lätt, det var uppenbart att Lucas tagit striden ut ur Vinga. Lite väl snabbt kanske, men förhoppningsvis hade hon fått något att fundera på. Han gav det en ny chans.
‘Vinga, res dig.’ sa han. ‘Du kan inte ge upp, även mot en starkare motståndare.’

Vinga fnös till bara åt orden och höll en hand kring buken fortfarande. Hon hade blicken neråt och verkade inte reagera på det som Sloan sa utan satt kvar tyst och i sina egna tankar.Varför skulle hon ens kommentera hans ord? Hon höll blicken på Lucas skor, för att se om ha kom närmare.

Sloan såg att det höll på att gå för långt, och tog några förvånansvärt snabba språng för hans ålder och ställde sig mellan Lucas och Vinga.
‘Jag tror det räcker för tillfället, Lucas!’ sa han, inte ilsket utan bara med styrka för att få mannen att komma ut ur sin blodlust och stridens hetta. Istället satte sig Sloan ned på huk vid Vingas sida,…[Read more]

Luften gick ur Vinga och hon föll motvilligt ner mot marken och höll för buken. Hon gostade till när hon luft igen och spottade ut lite blod. Men höll sig fortfarande till marken med blicken nere.

Sloan stod bara tyst och beslutsamt medan han betraktade striden. Det var inte lätt att se på då Vinga blev utklassad av Lucas, och blodet som sprutade ur hennes näsa fick honom att grimasera lätt. Han hoppades bara att det hela inte skulle gå för långt, men faktum var att det var dags för henne att börja respektera faran i en strid.

A…[Read more]

Slaget kom direkt på näsan och läppen, hon kunde känna hur blodet började sipra ner till hennes mun. Hon kände hur armarna gav lite till vika men hon vägrade säga något åt det och gav ifrån sig ett litet högre vrål och slog mot honom i en slags piruett.

Att få ett knä i ryggen så hårt, fick henne att tappa andan som hastigast. Lite förvånad var hon, men samtidigt fick det hennes ögon att glimma till  lite exalterat. Hon visste förstås att hon lovat att inte hitta på sina egna trick för Sloan – men han spelade inte heller snyggt. Så varför skulle hon?

Hon steg hastigt åt sidan, snabb i fötter…[Read more]

Över ordet prinsessa grimaserade Vinga lite. Bara ordet fick henne att vilja spy. Det lät för sött och passade inte riktigt in på Vinga. Lite mer robust och pojkaktig till sinnet. Vinga som hade stått lutad mot stenmuren med svärdet riktad mot marken medan de två pratat. Reste sig upp, inte allt för snabbt och slog några slag framför sig som fö…[Read more]

Hon lyssnade inte riktigt till hennes ursäkter, för att vara ärlig så brydde hon sig inte så mycket om dem. Hon hade dessutom inte något att be om ursäkt för. Så varför skulle han höra på det? Camthalion log bara milt åt det hela. Resa? De två?

“Men vad med din kärlek, jag vill itne röva bort dig från henne” påpekade Camthalion allvarligt och la…[Read more]

Sloan drog ett djupt besviket andetag över prinsessans ord. Men hennes sätt att tala förvånade honom inte direkt länge, trots allt hade hon bara blivit värre ju närmare tonåren hon kommit. Denna läxa hade nog behövs flera år innan, men han kunde inte vara den som gjorde detta. För ifall han gav henne denna läxa skulle hon inte ta honom för ha…[Read more]

Prinsessan såg nonchalant upp på mannen. Lät sina bärnstensfärgade ögon vandra upp och ner över den robusta mannen. Eller riddare som Sloan så väl kallade honom. Ett smalt leende dök upp på hennes läppar och hon korsade sina armar där hon stod. Inte särskilt adligt eller enligt etikett spottade hon på marken precis framför denne Lucas.

“Han se…[Read more]

Lite motvilligt hade drottningen saktat ner. Hon tyckte om fart och att komma fram så fort som möjligt, men hon insåg att det skulle upplevas som oartigt. Inte för att hon egentligen brydde sig, men hon kunde känna en stor kraft i från denne man. Och vad vore inte dumt om inte en mäktig trollkarl vid hennes sida?

“Så, bäste Xarnir, börjar d…[Read more]

Sättet han talade med Sera gjorde henne ilsken. Trån synvinkel? Som om hon hade låtit sin bakgrund färga allt hon gjorde. Minsann inte. Hon kanske inte hade behövt kämpa på samma sätt… Men hon hade åtmistone talat med de som hade och förstått. Till en del i alla fall. Hennes blick mörknade något och för en stund skulle man kanske tro att hon v…[Read more]

Ithia gav mannen bara en eftertänksam blick, men drog tillbaka sin hand och packade ihop de tillhörigheter de hade. Med en sista nickning till mannen och hans spjut började hon sedan följa Kheezai som hade betydligt bättre mörkerseende än henne. Veckorna som följde höll de sig dolda om dagarna och reste om natten. Då och då fick Ithia ta sig in…[Read more]