Den unga gatuflickan stirrade storögt på den lilla krabaten som nu vinglade och yrade omkring bland hennes filtar. Instinktivt mer än något annat drog hon undan sin hand då den försökte nafsa efter henne. Kunde det vara… en drake? Hela sitt liv hade hon trott drakar bara var legender, sagor. Vem med sitt friska sinne i behåll skulle kunna t…[Read more]

Gatuflickan hade somnat i en lätt sömn under sin filt, trots allt lärde man sig som gatubarn i Celeras att aldrig sova allt för djupt ifall någon av de andra gatubarnen skulle hitta ens tillhåll. Då skulle man vara tvungen att vara kvick på fötterna och snabbt springa därifrån. Men denna gång vaknade hon inte av ljud utifrån, utan istället vak…[Read more]

Aife gav en kort nick vid Isras order – det var för väl, eftersom det var just vad hon hade tänkt rekommendera själv, men hon hade sen länge lärt sig att det var bättre att hantera order än förslag.

“Självklart, Ers Majestät.” Sade hon enkelt. Fast hon var tvungen att tillägga: “Tillåt mig dock att notera att dessa två kan flyga. Finns det någ…[Read more]

Kanske hade hon först tänkt dra ut på det här, men om det var en sak som Evina visste så var det att Finn var usel på att ljuga – en ganska udda egenskap hos en tjuv kanske, men lika så. När han återigen kallade “Kathrin” för Corrin så var det helt enkelt en droppe för mycket för den unge uppfinnaren.

Hon sträckte in en hand bakom eldstaden, i…[Read more]

Kiel nickade åt hennes ord. Vad han skulle göra med ett vapen visste han inte, trots allt var han ingen kämpe. Men han plockade upp det första långsvärd han fick syn på, mest för att det så imponerande ut, och fäste det i sitt bälte med fumliga händer.
‘Hur fan gör vi nu då?’ väste han, de hade nog inte många ögonblick på sig innan vakter skul…[Read more]

Arand ignorerade först Eyirins attityd och kommentarer. Trots allt hade man ett arbete som han där man dagligen mötte varelser från ens värsta mardrömmar fick det hennes baravado att missa sin effekt en del. Så han mötte henne bara med en blick och ett höjt ögonbryn.
‘Lämna dem, eftersom de kommer dra till sig alla odöda inom lukt och hörhåll. Oc…[Read more]

Ayperos gav en tacksam nickning åt Nenya och satte sig ned på en stol med en grimas.
‘Det kommer ta tid för mig att återställas helt, men blod  från en stark krigare blir en bra start. Jag kan behöva sända ut dig på lite andra ärenden som kan hjälpa oss båda att återfå vår styrka. Jag ska försöka lämna lite åt dig med.’ försäkrade han henn…[Read more]

Nere i snöfloden kunde man se det exotiska skeppet från Kaldrland dekorerat med krigarnas färgglada rundsköldar som påvisade vem de var och varifrån de kom. Drakhuvudet på skeppets front var både vackert och skräckinjagande. Ett tag innan hade skeppet kommit upp för snöfloden med hjälp av krigarnas åror och lagt sig i stadens hamn. Kaldrländarn…[Read more]

Han var modig. Hon kunde inte annat än erkänna det. Vass i tungan. Sättet han resonerade, resonerade hon också. Även om hon inte riktigt tyckte om tanken på att ge honom den makten. Men hon visste att det var sant. Att de skulle vara ett förfall om hon fortsatte ensam. Däremot om Vendriks mörka rykte skulle vara till fördel var hon inte säker på.…[Read more]

Vi kan hjälpa varandra. Redan där anade Akila vart han var på väg.  Gitermål. En slags garanti på en makt som hon hade. Bara tanken gav henne en bitter eftersmak. Hon lyssnade halvt på resten som kom ur Vendriks mun. Mest distraherad av att han var på väg åt det hållet som hon trodde. Giftermål. Det fanns en orsak till varför det hade gift i s…[Read more]

Att Djan inte var allt för förtjust i tanken på att röra sig norrut var hon inte förvånad över. Kanske var det inte allt för dumt att röra sig mot Älvskogen? Ett orakel låter som en bra idé. Om någon skulle kunna ge en svar, borde det väl vara en sådan. Eller? Försiktigt strök hon ett litet finger över Sashas hjässa för att sedan låta handen v…[Read more]

Catea verkade inte medveten om den blick Lucas gav henne från topp till tå, utan nickade bara på ett formellt vis då han presenterade den lilla krabaten. Hon verkade inte en person som skämtade så mycket, men hon unnade sig ett litet leende åt Gorkäfts sätt att tala.

‘Jag får ta ditt ord för det. Trots allt har jag aldrig träffat en riddare i r…[Read more]

“Gråt och sorg är bara ett tecken på svaghet. Svaghet är inget du ska ha.” sa hon i en allvarlig ton och greppade ett tag om hennes haka. Greppet var hårt, men trots det fanns det en viss moderlig ömhet där med berörelsen.

“Du ska bli en stark kvinna. En krigare.” sa hon allvarligt. Hon hade bestämt sig. Det var det enda hon kunde göra för att g…[Read more]

Det var tur att Xharin höll hennes hand hårt, för det fanns en stor risk att hon hade sprungit åt andra hållet eller vilse i sin panik. Svårt att tänka klart och hon kunde känna hur hjärtat slog hårt i bröstet. Vad var det som var fel med henne? Lite äventyr hade aldrig skadat henne innan.

Litar du på mig? Orden var främmande och förvirrande.…[Read more]

Att Sasha hade tittat fram innan Sera hann svar fann hon lättnande. För hon hade betett sig lite annorlunda på senare tid. Och det hade fått henne att vara ännu mer på vakt och söka efter förändringar i Djan. Men det verkade som om han var sitt vanliga jag nu. Sera skrattade lätt åt det hela, ett bubblande och varmt ett samtidigt som hon höll f…[Read more]

Ni har god smak. Orden får henne att le ett bredare leende. Det var förstås en självklarhet för henne, men att höra orden från någon var aldrig fel. Att någon kunde uppskatta skönheten som fanns i palatset. Små detaljer. Detaljer som gjorde helheten. Hon lät sina fingrar dras från knivens egg mot Iserions gräns och mot järnporten. En port som va…[Read more]

Finn slog sig lätt på bröstet för att få bort hostan och när den väl hade lagt sig tog han och drack lite av tevattnet för att hålla den borta. Kathrin? Nej inte var väl det rätt namn? Han rynkade på ögonbrynen och fingrade nervöst på bordet.

“Nej. Det stämmer inte.” sa han, lite tyst, men mer bestämt och satte sedan ner sin hand lite mer bestämt…[Read more]

Resan gick bra för Gormkäft, det kändes inte alls långt. Det kan ha varit för att han somnat och inte riktigt vaknat förrän han hörde kaptenens rop om land i sikte. Lite nyfiken som han var, hade han redan från när de gick på plankorna i land tittat upp ur väskan och betraktat det gröna landet framför sig. Det var ett tag sedan han hade satt sin…[Read more]

HELIX

Om de två krigarna som tog upp täten av sällskapet var ett buttert par, så var så inte fallet med Helix. Den mörkhåriga kvinnan hade ett leende på läpparna, och njöt av vinden som lekte i hennes hår, och känslan av regn som hängde i luften. Det var nog inte långt borta. Hon hade alltid gillat regn. Kanske för att det påminde henne…[Read more]