Sandor betraktade Araniel något bekymrat då hon fick eskort, och skakade långsamt på huvudet. Saker var uppenbarligen inte som de skulle, och i denna kris hade Karm inte råd med en religiös kris med om det visade sig Araniel inte längre var passande för att leda – vad än nu hänt henne. Eller i värsta fall, om hon fått något för sig här på slagfä…[Read more]

Även Kvithera med sina analytiska ögon kunde se att det var något med Saga, men kunde heller inte riktigt lägga fingret på vad det var. Så hon avfärdade det i folkvimlet och nickade bara lite åt hennes berättelse. Det sade väldigt mycket om en person som i stort sett skämtade bort en möjlighet att presentera sig själv, men hon tyckte ändå det var…[Read more]

Hon hör hans ord och har då redan rest på sig och vänt den upphöjda mannen ryggen. Hon är så förvirrad.. känner sig så oerhört vilsen. Athal nästan glömd och det är som om hon går i en dimma. ” Ja… blodjungfrun… ” Säger hon i en viskning och möter hans blick stadigt för en stund innan den återigen irrar iväg och hon vänder sig om utan en blick…[Read more]

Männen var allt för upptagna med att springa för att bry sig om en sådan lite  detalj som en flickas skrik – det hade kunnat komma från varsomhelst, och de var upptagna med att skynda därifrån.

Ati, å sin sida, var upptagen med att skynda efter dem, något som inte var helt enkelt då männen hade långa ben och menade att använda dem, medan Ati ald…[Read more]

Huruvida det var en familj inne i huset var okänt, men nog hade det alltid varit någon eller några där, för snart nog så hördes skrik innifrån huset, då det började flamma upp i brand. Förvånansvärt fort gick det, dessutom. Det förvånade alltid Ati hur snabbt eld spreds.

“Ah…” Började hon, men innan hon hann avsluta meningen hade rebellerna…[Read more]

“Bättre att göra det, än att frukta det.” Höll hon med honom om med en nick, även om det förmodligen inte hade varit det Jasper hade menat. Hur det än var med det så steg hon framåt till hålet, nu när hon inte behövde mannens ljus för att ta sig framåt. Med prövande händer sträckte hon sig upp till hålet och tog tag om murbruket där, gav det någr…[Read more]

Ati stod stilla där hon var dold bakom lådorna, ögon uppspärrade då hon iaktog det som skedde. Det var svårt att sluta kolla, på något vis. Som när man såg en vagn komma rullandes med skenande hästar rakt mot ett marknadsstånd. Man visste att något hemskt skulle hända, men det var svårt att sluta titta.

Neeanas kvidande fick henne att blinka til…[Read more]

Vem var det? Tanken gnagde på henne ett tag. Knivens var fortfarande i hennes hand och hon tryckte spetsen omedvetet mot ena pekfingret. Uppenbarligen hade de möts innan, sättet han rörde sig på och speciellt tilltalade henne. Som om hon vore hans like. Tanken var roande. Hon? De rovdjurs gula ögonen följde Djans lugna och självsäkra sätt rörd…[Read more]

“Aah…” Ljöd Ati medan hon betraktade de båda männen. Facklor betydde eld, och eld och grönkappor var i hennes erfarenhet inte något bra. “De ska nog, eh, inte springa än.” Noterade hon, för de hade börjat tända facklor. Deras ansiktsuttryck var det av grymma män som hade grymt arbete framför sig.

“Eh.” Viskade Ati. “De har något i görningen.” Och då rebeller hade något i görningen, i Atis erfarenhet, var det sällan något bra. En tjuv tog vad de behövde, sen försvann de. En mördare tog död på personen de behövde ta ihjäl, sen försvann de. Rebeller? Rebeller ville att folk skulle få reda på vad de gjorde. Det var vad som gjorde dem så an…[Read more]

Aife tog själv och smuttade på vinet – och fann sig själv uppskatta smaken. Oturligt, egentligen. Det hade varit enklare om det hade varit osmakligt. Som det var så skulle hon behöva ta det försiktigt fram så att hon inte drack för mycket, för hon tänkte inte förlora någon skärpa just nu, om hon fick välja själv. Men att helt ignorera det h…[Read more]

Ati var van vid sådant här – om än inte helt van att göra det tillsammans med någon annan! Hon såg till att hålla sig aningen mer än en halv gata bakom rebellerna, och rörde sig inte framåt annat än när de var just på gränsen att hamna utan synhåll. Då de rörde sig på bakgator kunde hon inte göra mycket annat – hon kunde inte ta risken att de skul…[Read more]

Självklart var flickan livräd. Självklart. Tyvärr hade de inte tid för det, inte om de alla skulle ta sig levande därifrån.

“Då måste du leva!” Ropade hon över vinden. “För hans skull!” Med de orden tog hon upp flickans kniv och satte den i handen på henne igen, slöt flickans fingrar omkring den. “Tappa den inte igen! Om en kommer mot dig, hug…[Read more]

Sandor suckade inombords över det svaret han fick, trots allt var han en konung. Men detta var inte tid för rättfärdighet gällande titlar och korrekt tilltal, och hans sinnesro blev inte direkt mer samlad och lugn av översteprästinnans upprepande svammel. Han vände sig hastigt om för att rikta sin uppmärksamhet till hans vakter som stod utanför.…[Read more]

Gharf hade helt missat den lilla flickan i snöyran, men hade inte tid att stanna upp och reflektera då fler döda dök upp i stormen. Så han svingade sitt svärd i långa swoshande rörelser som drunknade i vinden och kunde känna motståndet som vibrerade upp i armarna då det träffade fiender här och där.

‘Vi måste röra oss!’ ropade han genom vinden ti…[Read more]

Ati var lättad över att rebellerna gick. De var som sagt aldrig…

Sen greppade Neeana tag i henne och hon såg på henne med uppspärrade ögon.

“Ah…” Nej, det lät inte som en bra idé, riktigt. Vem visste vad de skulle göra? Vilken uppmärksamhet de skulle dra till sig? Vad de skulle göra om de upptäckte dem? Men… Neeanas blick var så desperat…[Read more]

Ati hade ingen aning om vad männen pratade om – annat än att lite av det hade med drottningen att göra. Men så var det alltid med rebellerna. Drottning hit, drottning dit, eld och lågor och arga röster. Nej, hon hade inte mycket till övers för dem, och hon visste för den delen knappt vem drottningen var. I hennes erfarenhet så var vakter och krimi…[Read more]

Blicken gick från ena sidan, sedan den andra, då Aife tillät sig själv att inte vara fullt så rigid. Drottningen såg trots allt inte på henne just nu, och förutsatt att hon inte hade ögon i nacken så tänkte hon nu göra allt för att ta in hela rummet. Att bli överraskad av en man med svärd en gång på en kväll var gott och väl nog för henne, så kund…[Read more]

Flickan känner inte längre sina fötter. Ser hur flera dör där hon sitter skräckslaget ihopkurad mot väggen. Blod, skrik och död… det etsar sig fast i henne och får hennes kropp att inte vilja lyda henne. När så en kvinna, blodig även hon får syn på henne skriker hon rakt ut i ren och skär skräck och försöker komma undan handen som landar på henne…[Read more]

Det finns så mycket mer som hon skulle vilja säga till Vasilij men inte inför sällskapet de nu befann sig mitt i. Hon har heller inte kraften att samla sina tankar helt, hon vet vad hon såg.. de andra måste ha sett samma sak. Hon ser hur Vasililj ramlar ihop på marken men går men rör inte vid honom för att hjälpa honom. Han hade haft blodjungfr…[Read more]