Det var inte direkt varmt, det var Ati tvungen att erkänna, men hon hade sen länge slutat oroa sig för sådanna bekymmer. Dagen hade värmt henne tillräckligt för att hon skulle kunna klara sig genom natten utan vidare problem. De värsta dagarna var då de regnade, och man gick och la sig inför nattens kyla redan kall. Det var… Nog inget hon borde…[Read more]

Ati hade alltid varit en lätt sovare – det var man tvungen att vara, om man brukade sova på gatorna på detta vis, de som hade lite gav sig dessvärre ofta på andra som hade mindre – och då hon hörde något klackande så spärrades hennes ögon snabbt upp och flickade från sida till sida. Grändens öppning? Ingen där. Någon skugga bakom någon möbel som…[Read more]

Kaara var övertygad om att slutet var nära. Hennes armar kändes som att hon rörde dem genom brännande gyttja, så hårt fick hon kämpa att hålla de odöda från henne. Blod täckte hela henne, och hon visste inte hur mycket, om något av det, kom från henne. Kanske var hon redan död. Kanske var hon just som de bleka bestarna framför hennes blick, o…[Read more]

Ati rynkade på ögonbrynen då hon såg Neeana lägga sig ned och börja viska. Hon hade ingen aning om vad den andra kvinnan hade varit med om, men det var förmodligen något allvarligt, med tanke på vad hon redan kommit att misstänka om hennes far. Det var sorgligt egentligen, när hon tänkte efter, hur många i Iselem som föll mellan sprickorna……[Read more]

Barastars ledare Gharf var en man som började närma sig sextio år. I sin ungdom hade han varit deras främsta kämpe, och det hade gett honom positionen han hade idag. Under årtionden han suttit på Styrkans säte hade ingen lyckats besegra honom i tvekamp, och senast hade varit bara några veckor sedan. Han skulle inte erkänna det eller visa det offen…[Read more]

Utanför höll resterna av Karms armé på att samla sig, hjälpa och rädda de de kunde, samla ihop kropparna på de som var kvar. Så snart de kunde skulle de mobilisera sig och återvända till Hannadon, men Sandor hade en del diplomatiska ärenden att avsluta först.  Det enda som höll igång honom just nu var ren beslutsamhet och viljestyrka. S…[Read more]

“Ah, det är inte så illa. Jag har allt jag behöver.” Sade Ati nöjt, om en kanske lite stött, osäker på vad Neeana menade med ‘alla våra sommrar’. Hon var övertygad om att hon kunde ta sig någon annan stans om hon ville! Men hon ville inte. Hon var nöjd med att vara en kapabel tjuv.

Fast det var väl i sak inte något att bråka om.

“Sova? E…[Read more]

Det är som en eld brinner ut längst med Kaaras armar. Varje hugg och stöt biter in i hennes motståndares kött, kapar, slår sönder, men det tär på hennes krafter, och de är så många. Hon inser att hon inte kommer kunna hålla på hur länge som helst, hon kommer att behöva vila, bara för att andas några andetag, men de döda behöver ingen sådan paus. D…[Read more]

Själv så fiskade Ati upp ett äpple, och suckade nöjt över smaken då hon tog ett bett av det. Kanske lite på den torra sidan, men vem var hon att klaga på gratis mat? Om Neeana skulle fortsätta vara så här effektiv så skulle Ati verkligen inte ha något emot att lära henne allt hon kunde.

Hon var så upptagen med maten att hon först inte helt uppfa…[Read more]

Araniel

Plötsligt är han inte ensam längre, plötsligt står hon där. Den vita klänningen bränd i kanterna och med ett stort bandagerat och fortfarande blödande sår över armen men det verkar inte bekomma henne. några tecken på att hon var Athals utvalda fanns inte längre att se hos henne, en kvinna, vem som helst. Ansiktet sotigt och strimmigt av…[Read more]

Den rödhåriga flickan höjde ett ögonbryn åt hans ordlek, och skrattade lite åt det hela med en skakning på huvudet som fick hennes hår att yra omkring lite, nästan som eld i det behagliga skenet inne i värdshuset. I hans ord kände hon igen sig allt för väl, och var nästan förvånad. Trots allt var den överväldigande majoriteten av de som studerade…[Read more]

Ati var inte helt så självupptagen att hon inte märkte Neeanas besvikelse över förslaget om att skaffa fram något nytt, så hon böt fot igen.

“Ah… eller så hittar vi nål, tråd och tyg! Det borde gå att ordna fram. Någonstans!” Sade hon glatt och satte sig ned igen, varefter hon drog till sig säcken som de nu båda, enligt henne, hade förtjänat…[Read more]

Det fladdrande fackel skenet kastade långa skuggor längst väggarna, och under normala omständigheter så hade nog Kaara varit orolig över att hugga en vän, där inne i halvmörkret, men hon såg nog. Nog för att se de ryckande rörelserna i de dödas gång. Nog för att hon skulle ha blivit sjuk av deras monstruösa utseende, om adrenalinet i hennes blodkä…[Read more]

“Ahh…” Sade Ati, då situationen genast blev mer lugn. Ingen hade slagit henne, så hon behövde inte gå och berätta för sina vänner att någon behövde lära sig en läxa. Den här situationen var något helt annat! Hon blinkade några gånger då hon var tvungen att styra in sina tankar på ett nytt spår, samtidigt som hon såg över revan i Neeanas klä…[Read more]

Hans klagomål fick det att rycka lite i Drosais mungipor, även om hennes ansikte snabbt blev neutralt igen. Hon hade aldrig varit mycket för att uttrycka känslor, men hon var road. Råttor var dåligt kött, men det fick ned om man var tvungen, och Jaspers klagande på det var nästintill komiskt, då han inte kunde fokusera på det positiva. De skulle…[Read more]

Aife tog ett snabbt steg tillbaka då huvudet föll till golvet, och för den som var ovanligt uppmärksam så hade de kanske märkt att i samma rörelse så stängde ormen på hennes svärd sitt öga. Det var inte en droppe blod på svärdet då hon plockade upp dess slida från golvet och lät den glida tillbaka hem, varefter hon tog och började spänna f…[Read more]

Allt hade hänt på en gång. Ett ögonblick så hade det varit en endast en mörk, frusen natt. Den kallaste på länge, men man hade kunnat behålla viss värme inomhus. Ingen hade tänkt att det var någon fara o färde, inte egentligen. Kaara hade då definitivt inte tänkt sig att så var fallet. Hon hade lojt kopplat av i en liten stuga, tätt inpackad b…[Read more]

Ett handtag sa mycket om en person, och hans stadiga och snälla – nästan för försiktiga – grepp sa att han var en person som sällan tog för sig eller stod i rampljuset. Det sa också att han inte var en person som ofta kom fram och talade med främlingar på detta vis, och det gjorde henne något nyfiken över hur det kommit sig. Likaså berättade h…[Read more]

Aife hade inte längre något fokus på varesig drottningen eller hennes leende, utan dedikerade sitt fulla fokus på soldaten framför sig – det hade han förtjänat, för han hade slagits väl, även om hon var tämligen säker på att hon hade honom nu. Hon hade då absolut inga planer på att låta honom resa sig igen!

Korta väsanden följde slag efter slag d…[Read more]