Njutningen när hon slöt ögonen för att sedan svanka mot honom blandat med hennes stön som hon nu höll tillbaka var det sista han behövde för att ta honom till kanten. För när hennes blick möter hans igen, hennes kropp kramar hårt om honom och hennes hand greppar hans arm är han redan på väg över kanten. Inga ord behövs nu utan han trycker sig mot…[Read more]

“Min mor och Ejvald har alltid sagt att det var en otrevlig vana att springa rakt in i sköldarna vid träningen när jag var yngre.” Biorn log fortfarande när han svarade Ragnhildr och det var lite känslan av att han såg henne lite som en yngre syster. Sen klappar han henne lätt på axeln och nickade kort mot Ejvald som kom gående mot dem med sitt…[Read more]

Hon hade med en brutal kraft brutit det skall och den mur han haft runt sig själv, sina känslor och allt som egentligen var han. Vid ett par tillfällen hade han försökt bygga upp allt igen men murarna hade alltid rämnat runt henne. Just nu var han väldigt tacksam över det och hon skulle alltid ha nyckeln till hans inre vad som än hände. Han hade…[Read more]

En figur rörde sig lugnt över gatan och från avstånd var det svårt att se om det var en kvinna eller man. Det långa mörka håret var utsläppt, förutom en liten hårknut som var omgiven av ett vitt sidenband som hade blivit lite löst och blåste i vinden omkring personen. En rishatt fanns vilande på ryggen med ett litet svart snöre som höll den på pl…[Read more]

Tystnaden var inget ovanligt men det var en gnagande irritation över att inte få någon reaktion ifrån mannen. Hon drog upp en kniv för att långsamt skära upp duken vid Seras hals med den galna blicken fäst i lönnmördarens ögon tills hon nådde träramen som fick henne att vända blicken mot tavlan igen.

Ett litet skratt lämnade hennes läppar, kanske…[Read more]

Förstås hade hon hört att hon lämnat Kaelred. Vem hade inte hört det? Sättet hon besegrade sin bror – för att sedan bli förnekad titeln. Den som hon hade vunnit. Rättvist och utan fusk. Förutom det simpla faktum att hon var henne själv. Prinsessor skulle trots allt inte ha en sådan titel. En blick av både ilska och sorg fanns där men den lättade l…[Read more]

Han kände så tydligt hur hennes fingrar och hand rörde sig över hans rygg, följde musklernas rörelser längre ner. När hennes naglar gräver sig in i huden på honom så trycker han sig lite överraskat, hårt mot henne och drar efter andan. Inte på ett obehagligt sätt hade han dragit efter andan ut överraskat. Han andas ut långsamt och möter hennes bli…[Read more]

Ranghildr grimaserade lite åt Biorns bestämda tag om hennes haka. Hon var fortfarande öm i ansiktet efter striden, men drog inte bort ansiktet när han betraktade hennes mörka ögon. Hon fnös lite grann över hans retsamma kommentar och klappade sedan Biorn på kinden.

“Mitt ansikte kan man åtminstone göra något med, det behövs mer än smink för att…[Read more]

Vad…? Pengar som hon hade tagit från denna dam? Orden förvirrade henne lite och hon stod stilla en stund och betraktade kvinnan framför sig. Förstås dömde hon aldrig någon, man gjorde vad man kunde för att försörja sig själv men på något sätt såg inte kvinnan framför henne ut som en sådan kvinna. De flesta av dem hade mer smink och allt för parf…[Read more]

Hennes hand om hans nacke hade skickat vågor av rysningar längs med hans ryggrad ner till hans höfter och ljumskar. När hennes läppar möter hans så sluter han ögonen, besvarar hennes kyss med samma hetta och intensivitet. När deras läppar lämnar varandra är det hettan kvar där mellan dem. Långsamt slickar han sig lite om läpparna lika mycket fö…[Read more]

Hennes hand i hans hår överraskar honom lite men han slutar inte med tungans rörelser, när hennes hand och kropp slappnar av lite lyfter han sig och tar ett djupt andetag. Mjukt flyttar han händerna till hennes lår och särar på hennes ben. Kysser hennes mage mjukt innan han rör sig upp över hennes kropp och placerar en kyss på hennes hals innan…[Read more]

Ejvald hade fått tag i ett fat med vatten för att både tvätta bort leran och den tryckande känslan av ilska som låg kvar. Inte över det som hänt utan att han låtit det hända. Men vad kunde han ha gjort för att hindra det? Han suckar lätt och vänder sig sedan mot firandet igen, får en mugg med deras medhavda öl då det inte var vanligt med öl…[Read more]

Hans tunga och läppar fortsätter sina smekande rörelser när han känner hur hennes kropp spänner sig mer och mer. Ett väldigt litet och snabbt leende finns på hans läppar medan han fortsätter. Händernas fingrar röra sig nu över huden på hennes höfter, han märker hur hon så desperat försöker hålla sig tyst. Han förstår det och hade kunnat avbryta d…[Read more]

‘Vad det än är du håller på med just nu, betalar min mästare dig dubbelt för den lön du skulle fått ifall du kommer direkt.’ sa flickan, med en röst och saklighet som var alldeles för komplicerad för en flicka i hennes ålder. Detta var fraser hon övat på att säga, som hon blivit instruerade att säga. Eller var det något mer?

Egentligen hade det hela varit ett skämt, hon hade varit säker på att han skulle tvätta bort det. Fast hon hade inte heller hjärta – eller för den delen hann hon inte säga något innan han stampade iväg. Nästan lite rädd hade hon följt efter honom, men hon hade hållt sig i bakgrunden när Ejvald höll sitt tal. När han berättade för resten att hon va…[Read more]

Återigen verkade Djan nästan släpa sina fötter efter sig. Det var nästan som om hon kunde höra hasandet. Långsamt. Spillde den tid som de inte hade. Hennes naglar, som var röda av torkat blod och vin, slog mot armstödet likt en tickande klocka.

“Säg mig, Djan. Varför är min fängelsehåla tom?” frågade hon och såg inte ens på mannen framför s…[Read more]

Ett litet flin speglade sig på Akilas läppar när hon hörde Djans ord. Som om det var ett skämt dem emellan. Hon mindes nog paladinen, hon som trodde på fel gud. Mindes att hon hade haft ett val. Athal eller Sharah och det var uppenbart vad hon hade valt. Fel.

Hennes ord om respekt och tal om diplomati fick henne att spänna käken. Vem var hon som…[Read more]

Efter sitt ofruktsamma möte med Saskia hade hon vandrat något frånvarande genom lägret. Som den ledare hon var fick hon ändå ha ett ansvar, se till att allt var som det skulle vara. Hjälpa där hon kunde, trots allt var hon tvungen att bära dem på sina axlar, leda dem i rätt riktning. Men vad var rätt riktning? Hon var besviken efter sitt samtal…[Read more]

Blicken följde mannen och hon var tyst när han presenterade sig. Det var intressant att se hur han rörde sig och tala. Förstås var han ingen man från Iselem, utan tron på Sharah. Bara det var en skymf, men då spelade det heller ingen roll om mannen offrades i ett uppdrag. Ett snett leende fanns på hennes läppar och hon reste sig upp för att lägga…[Read more]

Allt hade varit oplanerat. Camthalion var sällan den som planerade saker och ting, men den här gången hade han varit ute på andra ärenden. Redan när han satte foten i lägret hade flera kommit fram till honom och berättat sin verision om vad som hänt och vad som var tanken. Fast ingen av dem intresserade honom – det enda som var viktigt var Aeny…[Read more]