Han lutar sitt huvud lite in i beröringen från hennes hand, slickar sig lite nervöst om läpparna innan han sluter ögonen, njuter så av att känna hennes fingrar mot sin hud. Han hade känt saknaden och längtan från henne i deras kyss, hans hand smekte mjukt över hennes hår, flöjde flätornas mönster. Det var inte säkert de skulle få möjlighet att va…[Read more]

Ett tag tycktes Ranghildr att tappa bort sig i sina ord när han hörde hur nyckeln vred till i låset. Vaksamt betraktade hon dörren och hennes näve var knuten som om hon skulle vara beredd att nita till, om personen var en främling. Hon hötte sin näve åt Audgisil när han så retsamt kallade dem båda flickor.

“Akta dig så du inte får en blåtira. F…[Read more]

Det knackade plötsligt på dörren, och man kunde höra ljudet av en nyckel som vred sig i låset. Ett behagligt metalliskt klickande senare öppnade sig dörren och i dörrspringan stod Audgisil. Han var klädd i festkläder, och studerade dem med sina blå vetande ögon. Ett litet roat och vetande leende fanns där på hans läppar.
‘Så det är här ni gömme…[Read more]

När väl hon hade klätt på sig, sneglade hon på sig själv i vatten ytan. Fast det var en sådan kort sekund så att få lade märke till det. Hon lade en hand på Ejvalds axel och klappade den lätt, lite glatt.

“Även fast jag inte var lika kvick i fingrarna som du hoppas på?” frågade hon, lite roat. För när hon hade smugit ombord på hans skepp hade h…[Read more]

När väl hon hade klätt på sig, sneglade hon på sig själv i vatten ytan. Fast det var en sådan kort sekund så att få lade märke till det. Hon lade en hand på Ejvalds axel och klappade den lätt, lite glatt.

“Även fast jag inte var lika kvick i fingrarna som du hoppas på?” frågade hon, lite roat. För när hon hade smugit ombord på hans skepp hade h…[Read more]

Han kunde ha dragit sig undan lite för att säga han saknat henne. Men i det ögonblick hennes ord och läppar nådde hans väsen var det som om allting stannat, hans hjärta, andning och tiden själv. För vad som kändes som en evighet spred sig värmen från henne vidare till hans innersta delar. Han fyllde kyssen med all den längtan och saknad han k…[Read more]

Han vrider sig lite där han sitter och lutar sig lite ner över henne där hon nu ligger på rygg, möter hennes blick medan han ler lite lättat över det hon just sagt. Andra handen flyttar han upp för att mjukt röra vid hennes hår, vila sig mot armbågen när han ligger ner på sidan bredvid henne. Fingrarna rörde lätt vid hennes flätor medan han försö…[Read more]

“Jag… jag är glad du inte hatar mig, även om du har all rätt till det egentligen. Skulle så slå mig gul och blå skulle jag inte hindra dig. ” Han flyttar sig lite försiktigt närmare henne, håller handen kvar på hennes knä och andra på hennes rygg, väldigt försiktigt och ömt rörde han vid henne.  Han trodde sig tänka klart men ändå var hennes n…[Read more]

Ithia lyssnade på hans ord tankfullt, och undrade om det fanns något mer där under ytan. Trots allt verkade han lite mer tyst nu än han varit innan med sin nonchalanta och mörka utstrålning. Då det plötsligt var tal om Sera verkade det som om något förändrades. Men hon hade väl fel, för där kom han igen med sina hån, och hennes ögon smalnade…[Read more]

När hon sjunker ihop och gömmer ansiktet i händerna placerar han mjukt, försiktigt och trevande en hand på hennes knä. Låter den ligga där men flyttar sig inte närmare henne. Han förstår hennes ord och vet att han har brutit det löfte han gav henne, skulle hon säga nu att hon inte ville se honom igen skulle det vara det värsta som kunde ske men…[Read more]

Arand nickade tankfullt över vad Maeve berättade. Hon hade nämnt denna völva förr, och även om han hört om dem var han inte helt inbegripen i vad det innebar och vilken makt de var. Men om de kunde hålla de krafter som fanns inom Maeve i styr var det en makt man inte underskattade.
‘Din far är säkert en man intelligent nog för att ta henne åt s…[Read more]

Han ler lite sorgset igen och skakar på huvudet innan han suckar igen, vänder blicken mot golvet medan han försöker komma på ett bra sätt att börja hela berättelsen. “Som jag sa så blev jag väl mer eller mindre kidnappad av andra från Dar Zakhar, förd inför Lloth och given valet att göra uppdraget eller dö där och då. Jag valde att försöka mig…[Read more]

”Jo det är det ” Säger han lika envist tillbaka mot henne, blicken fast och det syns så tydligt i hela hans kropp att han inte alls tycker om det här. Hur han febrilt försöker komma på hur han ska få henne på andra tankar.

”Det där kanske är inte gott nog mor, och du säger inget till de andra för att du vet att de kommer säga samma sak som jag o…[Read more]

Fëani nickar till svar åt inbjudan om att slå sig ned. Inte hade hon menat att avbryta och jaga iväg mörkeralvinnan” nej, stanna, det var inte min mening att jaga i väg dig ” Säger hon med blicken mot henne men slår sig ned på den plats där Audgisil visat. Men när Ziy ändå reser sig och går vänder hon blicken mot kungen och lyssnar. Ett litet…[Read more]

“Mm du är här… Jag var orolig du inte skulle komma hit. Men det är en lättnad att du är här, det är det.” Han vrider sig lite mot henne och sätter sig mer upp på sängen, kanske hamnar lite närmare henne men inte mycket än. Det tomrum hon lämnat mellan dem känns kallt och större än vad det är.  Men ändå sträcker han inte ut handen efter henne,…[Read more]

Yazfein hade återvänt direkt till sitt rum efter att han lämnat Maeve och Arand vid gravhögarna, han hade försökt sysselsätta sig med att läsa rapporter från de få spioner han hade i Kaldrland. Men han hade snabbt övergett det och rivit sönder de meddelanden han hade försökt skriva ihop åt Audgisil och Ragnhildr. Sen hade han dragit av sig tunika…[Read more]

Arand såg lite vaksamt på Maeve då han satte sig ned igen, denna gång mittemot henne. Trots allt var det kanske bäst att hålla lite avstånd efter vad han sett, men vad visste han?
‘Påminn mig om att inte göra dig arg.’ sa han med en nickning mot hennes blodiga nävar. Han tömde ett mödstop ungefär i samma takt som under deras ölhävningstä…[Read more]

Audigils blick gick från mörkeralven till Rune, och han nickade lätt över de

När han talade om Thalia nickade hon lätt, det var kanske sorgset. Åtminstone så såg det ut som hon tyckte det och hon nickade lite lätt. När det talade om det så hörde hon Fëanis röst. Det hela fick henne att le lite grann, så det var inte riktigt tid att avslöja det…[Read more]

Ejvald klappar henne vänskapligt på axeln igen innan han kramar den mjukt med ena handen. Hade de inte varit i en räd eller efterdyningarna av en så hade han gett henne en kram. Han ser lite förvånat på henne när hon kallade honom för far, han skulle aldrig vänja sig vid det riktigt men det var inget han hade något emot att hon sa. Han hade bara…[Read more]

Det värmde i hennes hjärta, kanske mer än vad hon skulle erkänna över hans ord och åt männens vrål skrockade hon bara till för att höja sin knutna näve mot dem med ett litet snett leende. Hon hade nog hört sitt kallenamn och de sneglade blickarna hade hon nog sett.

“Tack, jag ska inte göra dig besviken far!” sa hon, lite mer glatt än vad hon b…[Read more]