Ett litet flin fanns på hennes läppar över hans ord om Audgisil och slog sig ner i fåtöljen med en liten suck. Vem var hon att döma vem hennes lilla tös hjärta slog för? Det var egentligen faktumet att hon ville dölja det för henne som gjorde henne ilsken och nästan lite… misstänksam mot denne Yazefin och hon skakade på huvudet åt det hela.

“Ha…[Read more]

Det var frvisso sant. Fast tanken att någon skulle offra sig för henne gjorde att hon grimaserade lite grann. Trots allt hade hon aldrig velat önksa någon en död. Det gick förstås inte att undgå Hultas drömmande leende och hon viftade med en hand framför hennes ögon med ett litet roat skratt.

“Och vem drömmer du om nu? En prins i din famn?” fråg…[Read more]

Åt hennes ord skakade Ziyaté på huvudet, det var det där nästan irriterande sättet igen. Som om hon visste någonting som hon inte visste. Hon skrockade till lite grann och såg sig omkring, nästan lite förväntansfullt. Kanske det kunde vara en annan skatt? 

“Tror du dimman skyddar ett annat magiskt föremål?” frågade hon Istilwys och hon kisade…[Read more]

Lite förvirrat rynkade Toss på sina ögonbryn – som om han inte riktigt förstod vad kaptenen talade om och skakade nätt på huvudet samtidigt som han sköljde ner ännu en bit av maten.

“Skulle jag frivilligt hoppa ner i böljorna?” frågade Toss, lite skeptiskt och skrockade till för att sedan höja sitt stop åt kaptenen med en liten blinkning.…[Read more]

Mannens skarpa ögon betraktade henne kalkylerande, och gav henne en simpel nickning. En bekräftelse på att man så klart kunde göra mer med blod än att spåra.
‘Du gissar så klart rätt, Moira. Detta har ingenting med politik att göra… Nå, inte offentlig politik i alla fall.’ sa han och gjorde en avvisande gest med handen, detaljerna var inte vikti…[Read more]

Han lyfter långsamt handen från hennes axel och kliar sig lite i nacken medan han ser upp mot taket en stund, nästan lite obekväm över hennes fråga. Sen suckar han lätt och ler ett roat leende mot henne för att sedan ta ett djupt andetag. “Vad jag tycket om Audgisil första gången jag mötte mannen som skulle ta min tös ifrån mig? Jag tyckte inte…[Read more]

En suck lämnade hennes läppar och hon begravde sitt ansikte med sina händer för att skaka på huvudet åt hans ord. På ett sätt trodde hon inte riktigt på dem. För just nu kändes det som om de alla var emot henne. Kunde de inte se det från hennes synvinkel? Hon drog ett rosslande andetag innan hon höjde sitt ansikte igen.

“De alla är emot mig, och…[Read more]

Han flinade åt de män som blev bryskt väckta av Biorn och de andra män han satte på att väcka dem alla, men ändå lyssnade han nog på henne och log mjukt. “Då ska vi kanske försöka hitta ett skepp åt gången för med tyngre skepp och bordning kan de lätt skada våra om vi blir fast mellan två av deras skepp. ”

Han såg på henne och tömde det stop han…[Read more]

“Om du någonsin var envis och jobbig? Hmm jo det vill jag minnas att du var och både jag och Sif svor oss förbarmade över dig men i slutändan var det allt värt det.” Han slår sig ner bredvid henne och lägger en hand på hennes axel mjukt medan han ler varmt mot henne. För även om hon varit envis och sagt emot dem flera gånger så hade de inte ändr…[Read more]

Att hon var ilsken var förstås inte svårt att se och hon slog med den knutna näven i luften för att försöka att lugna ner sig vilket inte riktigt lyckades och hon fnös ilsket för att sedan göra en gest mot Ejvald.

“Den jävla tösen! Var jag någonsin så envis och jobbig mot dig? Att säga emot…” började hon berätta coh det var som om orden inte ri…[Read more]

Ejvald hade inte riktigt funnit ro att sova så han hade suttit vaken vid brasan när det bankade ilsket på dörren. Dock var det slag han kände igen och hade förväntat sig att nästan få sig ett slag i bröstet när han öppnade dörren. Men nog såg han lite förvånat på Ragnhildr ändå där hon stod utanför dörren. Tonen i hennes röst fick hans hjärta…[Read more]

Mannen gjorde en liten avvisande gest över hennes ord, som om det inte var något speciellt. Än en gång nickade han åt stolen framför arbetsbordet, fritt fram för henne att ta om hon så önskade. Men han pressade henne inte, hennes sort föredrog trots allt oftast att stå och han verkade inte känna sig obekväm i hennes tornande form och skugga.
‘Det…[Read more]

Det dröjde inte allt för många timmar innan Ranghildr dunkade hårt på Ejvalds dörr. Att hon var ilsken var inte svårt att se och det var knappt som om hon hindrade sin knutna näve när Ejvald öppnade dörren. Ett sista slag mot dörren innan hon steg in i huset.

“Kan jag… få sova här?” frågade hon, försiktigt, nästan som när hon hade varit en fli…[Read more]

Det var mycket som hände nu. För mycket och Ranghildr rynkade lätt på ögonbrynen. Egentligen hade hon inte velat ha någon monsterjägare där, eller den där Yazefin. Det var allt för mycket. Kunde det inte enbart vara familjen?

Hon sträckte på sig, som för att försöka bygga upp fasaden som hon hade släppt precis inför alla. Bara tanken fick henn…[Read more]

Ranghildr hummade lite över hans fråga medan hon såg hur några av männen muttrade irriterat till när de väcktes ifrån sin sömn. Hon slog lite lätt på sin arm medan hon klurade över frågan.

“Vad vi vet? Inte mycket mer, de kan ha ändrats. Men samtidigt är de tyngre skepp, kanske vi borde borda dem först…” hummade Ranghildr vidare lite för sig själv.

“Vad vet vi om piraternas skepp och vad de kan vara beväpnade med?” Han hade flyttat blicken från henne till havet och deras skepp medan hon åt. Nu var det inte ett förhör av hennes kunskap längre utan en gemensam överläggning och förberedande av deras jakt. Hon hade rätt i att deras skepp var smidigare och snabbare än piraternas, men deras var…[Read more]

En irriterad suck lämnade hennes läppar och hon korsade sina armar för att slänga en ilsken blick mot Ejvald. Hon hatade när han gjorde sådär, varför skulle hon vara tvungen att förklara sig? Innan hon öppnade munnen hade Biorn gett henne en skål med mat och hon tog tacksamt emot den för att äta några tuggor innan hon nickade bestämt.

“De…[Read more]

Det var skrattretande, hennes ord som om det skulle övertyga henne. Hon gav ifrån sig ett skratt som inte var roat, utan snarare av hån för att höja på ögonbrynen.

“Är det mig, eller dig själv du försöker övertala?” frågade hon, i en nästan hånfull ton och fnös lätt åt hennes andra ord.

“Och ni kommer inte kunna hindra mig.”

“För jag skulle vara dum nog att avslöja hela min plan åt en främling, som Yazefin?” väste hon fram frågandes och vasst för att visa sina tänder i det hela för att sedan göra en gest över Maeve.

“Antingen var han en fiende, eller en man som du hade som ett snöre kring ditt lillfinger. Och varför skulle jag säga allt? Jag sa åt honom, så att…[Read more]

Tystnaden var spänd och hon verkade inte riktigt höra dörren som öppnades. Vad spelade det hela för roll längre? Det var inte som om ingen längre isste hennes plan. Hon vek inte med blicken, utan mötte Maeves blick nästan irriterande lugn med en låga av ilska bakom.

“Jag vet mycket väl hur många barn jag har, tror du jag skulle glömma er?”…[Read more]