Var det ett nej på hans fråga? Han antog det, för helst höll han sig så långt bort som möjligt för den där människan. Om det ens gick att kalla honom det. Äcklig, förrädare. Han kunde inte rå för att le lite åt Neaduins fråga.

“Mina fränder kommer inte skjuta dig.” försäkrade han henne, även om de förmodligen skulle få ställas till svars.

Alienna var som vanligt en vacker uppenbarelse, med sitt långa ljusa hår, sitt fagra ansikte och den långa eleganta kroppen som var klädd i lätta fladdrande tyger i ljusa nyanser som formade sig om hennes långa och slanka figur. Så mycket en sagofigur som en alv kunde vara, men samtidigt som hon hade ett strålande leende på sig och en avslappn…[Read more]

Alienna? Ett lågt skratt kom ifrån drottningen och hon var inte säker på om hon hörde rätt först. Men tjänaren intygade på att drottningen om Älvskogen var där. Kunde det vara mer passande?

“Se så, det är ofint att låta gäster vänta.” uppmanade hon och avfärdade iväg tjänaren med en nonchalant gest. Så som han skulle vara en irriterande fluga s…[Read more]

Inte en min rörde hon när mannen framför dem offrades. Det var för det bättre. Att offras var det enda som gjorde denne mans liv värt att leva. Om ens det. Skriket var patetiskt. Trots allt uppfyllde hans Lloth önskan och för det borde han vara stolt. Tanken på sin härskarinna fick henne att le lite för sig själv när hon kände en värme inom si…[Read more]

Mitt i diskussionen mellan de tre parterna ursäktade sig en av Akilas närmsta tjänar, som kom fram till drottningens sida för att tala lågt i hennes öra.
‘Jag ber om ursäkt, ers höghet, men ni har en oväntad gäst.’ sa han i viskande ton på iselemska, och gav Vendrik en något smutsig blick – bara för ett kort ögonblick – innan han vände sin upp…[Read more]

Vesiva stirrade på sina kort framför sig, hon hade så klart redan sex kort. Tre för mycket och en av dem råkade vara en fyra. Triumferade lade hon fram fyran, dunkade bestämt i bordet och drog korten åt sig själv som hon lade på bordet. ven om ett av korten åkte tillbaka upp i hennes hand. Hon log brett och drog ett nytt kort för att börja med…[Read more]

Gå efter den arga trollkarlen? Aldrig i livet! Så klart skrek han inte ut det, men varje del av kroppen var emot det. Han tog en stor klunk av ölen för att samla sig själv för att sedan samla lite tankar och mod. Han harklade sig sedan.

“Vi skulle ju kunna hitta… en annan trollkarl. Ja, en som inte är ond eller arg”

Ithia hade inte så mycket annat val än att vänta tillsammans med Kheezai. I sanning hade hon gärna stormat ut därifrån med tanke på hur de “viktiga” männen betedde sig, som om de ägde världen och kunde hunsa dem hur som helst. Men Ethirion hade trots allt erbjudit sig att hjälpa Kheezai bli av med sin koppling till Lloth, och för den sakens skul…[Read more]

Taewyn betraktade Aeriel tankfullt, och det verkade som om hon rört vid en känslig punkt med sin fråga.
‘Jag ber om ursäkt, det var inte min mening att ta upp något som besvärar dig.’ sa hon. Trots allt visste hon väldigt lite om alverna, deras kultur och deras historia. Hon nickade lätt då och då när Aeriel fortsatte berätta om sitt folk och de…[Read more]

Camthalion hade inte riktigt varit beredd på hennes ropande och verkade vakna till ur några tankar. Hans öron ryckte till och han såg på henne med ett svagt leende. Han såg sig runt omkring, som för att räkna ut var de var någonstans innan han drog en hand över stammen som de passerade.

“Inte allt för långt kvar, vill du ha avlastning med den där…[Read more]

Det tog en god stund för Sandor att samla sig, och även om han var tung i hjärtat kunde han också känna sig lite lättad. Lättad över att vara där med Selene, borta från blickar som dömde honom för alla svagheter.
‘Tillsammans…’ höll han med, lutad med ansiktet mot hennes bröstkorg, då han öppnade sina ögon och hans kropp hade slutat skälva. D…[Read more]

Det lät som om det var mycket att offra, och även om hon var övertygad om att det var rätt sak att göra vore det bäst om Kheezai själv vaknade upp och kunde säga ja eller nej. Men hon nickade bara åt hans ord. En gentjänst till denna man lät som en dålig idé, att vara skuldsatt som paladin ännu sämre. Men trots att hon egentligen inte var skyld…[Read more]

Hon lyssnade fascinerat på hans berättelser, trots allt var det ett annat perspektiv än det som berättades bland hennes egna folk. Hur alla dessa folk han berättade om såg ut kunde hon knappt föreställa sig.
‘Det vore intressant att se allt det där en dag.’ påpekade hon, lite drömmande kanske, omedveten av hans blickar. Dryaden verkade lite vaksa…[Read more]

‘Som om du träffat så många människor förr?’ frågade Taewyn retsamt. Det var ju trots allt inte så svårt att se att Aeriel inte var den som rest världen om. Dessutom hörde man det på sättet hon talade. Hon viftade bara bort hennes ord.
‘Jag tänker inte försvara människorna, de flesta är idioter.’ sa hon och skrattade lätt åt det hela.
‘Men kan du…[Read more]

Ett skrockande kom ifrån Camthalions läppar när han mhörde Neaduins kommentar och han skakade nätt på sitt huvud åt den. Människor. De tycktes allt sakna hyfs. Han nickade lätt som ett enkelt farväl till både Aeriel och sedan Taewyn för att med snabba fötter snart komma ikapp Neaduin.

Det var en märklig känsla inom honom. Nästan som om han skull…[Read more]

Faegrim ryckte lite på axlarna, obekymrat. Snarare verkade han upprymd och exalterad över detta lovande äventyr.
‘Förlåt, det var inte meningen att bli så ivrig över din förbannelse.’ sa han och såg på Corrin eller Katrhin lite nyfiket, även hans blick snabbt sneglandes mot hennes bröst, innan han målmedvetet såg henne i ögonen.
‘Så d…[Read more]

Neaduin skakade på huvudet åt vad hon uppfattade som något ängsligt och emotionellt avsked.
‘Ta det lugnt, vi kommer snart tillbaka.’ sa hon med en retsam ton åt de två alverna, och drog en dolk för att skära loss fången från trädet. Han stretade emot, vilket resulterade i att Neaduin kallt gav honom ett slag som gjorde honom medvetslös…[Read more]

Enbart lukten av människornas mat fick Camthalion att rynka på näsan. När han sedan tog tuggan kunde han enkelt konstatera att det smakade på samma sätt – smaklöst och tung mat. Kanske därför de flesta människorna var som de var. Han böjde sig fram till Aeriels öra.

“Smaklöst, som de flesta människorna, inte sant?” frågade han på aela och skratt…[Read more]

Det var klart allt skulle ordna sig. Sanningen visade alltid vägen! Åtminstone denna gång. De andra gångerna behövde man ju inte fokusera på. Han nickade lätt åt det hela.

“En elak trollkarl, som förstörde Corrins liv.” sa han och försöket att inte låta sin blick dras mot Corrins nya bröst igen. de var betydligt mer tilltalande än vad de hade var…[Read more]

Ayperos kunde inte annat än att hålla med henne. Det var vackert, det var magnifikt. Det var världens råa energi i synlig och fysisk skepnad. En liten gnutta av den gamla tiden, som så länge sedan försvunnit.
‘Ja…!’ svarade Ayperos på hennes fråga, och det fanns en hungrig blick där i hans mörka ögon. Även han tog av sig sina skyddsglasög…[Read more]