Sloan gav Lucas en något ostadig nickning, men det verkade finnas mer mål där i hans blick än innan.
‘Så… Resa världen runt?’ hummade Sloan frågande åt Vinga och dels åt sig själv.
‘Svärdet i handen, som förr i tiden?’ sa han och tog upp sitt svärd, och granskade det kritiskt som om han inte hade sett det på fler år.

–

Nere på fältet hade spä…[Read more]

Mästare av charm? Kanske Corrin inte hade varit det förut, men sannerligen var det svårt att hålla sinnet helt klart när de där brösten skumpade på det viset. Finn skakade på sitt huvud för att få bort tankarna från det och bestämde sig för att luta sig mot husfasden till byggnaden.

När han sträckte ut handen genom fönstret flinade han och…[Read more]

Ja. Faktum var att Vinga inte trodde det skulle vara så lätt att övertala Sloan men det gjorde henne glad och nöjd att han inte behövde övertalas mer. Hon nickade nöjt åt Lucas innan hon slog Sloan glatt i ryggen. Hon rynkade på näsan lite över hans ord om hennes och Lucas första möte och för att vara ärlig var det fortfarande något hon skämd…[Read more]

Ett litet tag gick luften ur Camthalion. Söt och hård. Orden fick honom att rodna mer. Vad var det denna kvinnan ville påpeka? Att han skulle finna en människa som henne något annat än äcklig? Tanken var löjlig… fast det var sant. Även om hennes ord var raka, provocerande och grova så kunde han inte annat än att medge att de fick hans hjärta…[Read more]

Alltid. Ordet ekade i hennes huvud. Mod och respekt i denna hopplösa situation? Det var knappt att hon hann tänka tanken innan Dastan slet sig loss från sina rep, kastade sina knivar och rebellerna som sprang in för att skydda dem. Det var nästan för mycket för att tänka på, men hon försökte tvinga sig att hålla sig fokuserad och med. I smyg tacka…[Read more]

Oberörd och omedveten om det som skedde i mörkeralvernas och Djans sinne, fortsatte Akila att snurra på kniven så att den skar allt djupare in i bordet. Faktum var att hon var koncentrerad på kartan och sina egna tankar om att erövra världen i Sharahs ljusa namn att hon inte ens lade märke till Zaal’eks ord. Även om det var mer till för Djan a…[Read more]

Ithia ryckte på axlarna lätt, trots allt brydde sig inte Kheezai allt för mycket om yttre framträdanden och så hade det varit sedan starten. Om Wreax inte klarade av att hantera det, ja då var han en betydligt svagare man än han försökte framstå som. Så istället låtsades hon inte om det och gav sin vän ett uppmuntrande leende.
‘Det låter fantast…[Read more]

Sloan verkade inte riktigt höra orden först, eftersom hans blick var fäst på borgen och allt ont som kommit därifrån de senaste åren. Så klart var han själv skyldig, men mycket av det hade varit för hans lojalitet till kronan och landet. Och vad hade det gett honom? Ingenting. Han vände blicken långsamt till Lucas och Vinga.
‘Ja.’ sa han, utan a…[Read more]

Ithia gav Kheezai en road glimt och ett höjt ögonbryn över synen, och ett litet skratt kunde inte undgå att lämna hennes läppar. Trots allt var synen något komisk. Nå hon hade inte varit så mycket bättre dagen innan då Kheezai väckt henne ur hennes sömn på värdshuset.
‘Frukost står på.’ påpekade Ithia.
‘Och din demonstration, ifall du glömt?’…[Read more]

Lite förvånad över det vänliga bemötandet kastade Tussie en blick över båda två. Från huvudet ner till fötterna. Lite stora, men åtminstone stod de väl balanserat och bra? Sedan vände hon lite generat blicken upp igen och tog tag i sin svans som hon höll lite nervöst medan hon tog till orda.

“Tack för gästvänligheten!” började hon, det var väl b…[Read more]

Ayperos gav henne ett leende och en nickning som visade att han höll med henne. Tid hade de utan tvekan. Då de väl var vid palatset igen, och det var dags att gå skilda vägar för natten tog han några steg nära henne. Med en gest som inte var blyg tog han hennes händer i sina, och såg henne i ögonen med sina mörka ögon som reflekterade alla små lju…[Read more]

Arand fnös lite åt hennes förnärmade skämtsamhet, och påståendet om att vara kunglig.
‘Visst, visst.’ sa han med en avfärdande handgest.
‘Ursäkta mig, ers högvördighet.’ hummade han och böjde huvudet teatraliskt för henne, men det fanns ett leende där, och han kom på att det var länge sedan han bara kunnat slappna av med någon.
‘Druvor…[Read more]

Ithilwyn betraktade kattmannen fascinerat då han berättade om sin magi, ja det var sannerligen märkligt att höra att någon så naturligt och enkelt kunde göra det han påstod sig kunna göra. Lite skrämmande också, om hon skulle vara ärlig. Åt hans svar höjde hon på ett ögonbryn och log lite lurigt.
‘Ovisso?’ undrade hon. ‘Så för att du skulle kun…[Read more]

Vad det var för teleskop Gofur svamlade om visste hon inte, men säkert var den viktig om Gofurs far hittade den. Trots allt var manen känd för att gräva i ruiner och hitta värdefulla historiska saker. Det fanns dock inte tid att ägna det någon tanke, utan allt hon kunde tänka på var att pressa vidare mot tjuven. Vad som ens hände utanför vi…[Read more]

Faegrim hummade lite över Heribets ord. Det fanns så klart sanning där. De behövde inte göra det så komplicerat. En liten bit i taget, sen kunde man se.
‘Tid att packa min väska åtminstone!’ svarade han. ‘Kanske redo att resa imorgon? Eller övermorgon.’ sa han, spontant, även om tanken skrämde honom något på samma vis som det var spännande. H…[Read more]

Faegrim gav en liten axelryckning till kommentaren. Trots allt var det bra att lära sig att använda alla sina fördelar, oavsett om det kändes bekvämt eller inte.
‘Led vägen, mästare.’ sa han lite retsamt och ställde sig vid dörrkarmen för att lyssna på vad som skedde. Tur nog var han kvicktänkt då Kathryns hand plötsligt kom farandes, för…[Read more]

Ibland? Han skulle nog sträcka sig till rätt ofta åtminstone om han frågade sig själv. Fast en komplimang var en komplimang och han nickade glatt åt det. När hon hastigt rörde hans arm rodnade han något och harklade för att se efter hennes kvicka fötter. Han kastade en fundersam blick mot brinken när han förslog att han skulle vara utanför. Det…[Read more]

Aldrig varit på ytan? Vilket hemskt öde. Det var trots allt där som de flesta äventyr startade. Hon slog ner båda händerna igen och granskade sina kort. Nedvänt låg de, som om hon inte hade tänkt spela mer. Hon rynkade på ögonbrynen. Kanske det skulle vara en dåraktig idé men vad skulle lite sällskap göra för illa? Dessutom var det inte som om det…[Read more]

Minsann verkade han inte allt för övertygad över om hon kunde hjälpa honom. Hon kunde se det i hans tveksamma blick och för ett ögonblick önskade hon att hennes rådgivare Djan varit närvarande så han kunde måla upp en bild av vad de kunde åstakomma tillsammans. Hon var övertygad om att denna trollkarl kunde hjälpa henne i hennes mål.

“Det kr…[Read more]

Ett litet skratt kom från Vésiva. Om hon hade vetat att de skulle behöva en båt innan, hade hon tagit den vägen från början in i skogen. Trots allt hade hon ett magnifikt skepp, med ett flertals små roddbåtar till. Hon skakade på huvudet.

“Nej, jag behöver ingen båt. Något vattenlevande?” frågade kvinnan lite nyfiket och satte sig ner igen och…[Read more]