Erethil… Svampkladd? Vad var det nu som Gork gormade om? Han suckade lätt och drog handen genom sitt hår med en suck. Ibland undrade han varför han lät sig testas av Erethil på detta sätt. Skulle det ens vara möjligt att få denne ork att tala och bli förstådd. Han hade varit säker… Nej han var fortfarande säker på det. Som tur var hade Jo ett…[Read more]

Kungen kunde inte undgå att se tungan som Nilla sträckte ut åt sin syster och han kunde inte rå för att le lite bredare åt det. Lite melankoniskt. Han kunde minnas hur hans egna syster alltid varit mer rebelliskt och alltid ifrågasatt allt vett och etikett. Han var tyst ett tag, och lade inte ens märke till att han var oartigt tyst.

“Åh, jag är l…[Read more]

Vinga var en morgonmänniska, inte för att det var något man skulle tro. Hon hade redan tagit på sig och gjort i ordning sig. Sättet som Lucas talade gjorde henne uppmärksam och nästan lite skamsen. Som om de gånger hon hade gjort något fel när hon var liten. På något sätt kändes det liknande den utskällningen hon hade fått från sin far efter tu…[Read more]

Ithia kände en oförväntad glädje bubbla fram då hon såg hur lättad och glad Kheezai blev över att se Celeras. Hon hoppades bara att staden kunde leverera den säkerhet hon lovat mörkeralven. Men det skulle ordna sig, Athal hade lett dem dit trots allt. Hon skrattade glatt, och skyndade sig efter Kheezai med sin hästs tyglar i handen.

‘…[Read more]

Frågan om ålder var inte alltid en allt för angenäm fråga att svara på. Trots allt så kunde han i vissa sammanhang anses vara för gammal, och i vissa för ung. Hade han varit ensam m ed den äldre dottern hade han kanske kunnat ljuga lite, men i Tristians sällskap hade han ju inget val än att vara artig.

‘Sjutton, min dam.’ svarade han så neutralt…[Read more]

“Vid Erethil!” utbrast Jo, som vaknade med ett ryck när han hörde Gorms dova skrik. Han hade trott att hela lägret skulle vara under attack. Inte för att han någonsin tvekat på att Gorm skulle skydda honom. Eller kanske det var snarare hans storlek som Jo tvivlade på någonsin skulle minska. Eller nyfikenhet för nya saker, ting och varelser…[Read more]

Vinga hade slagit sig ner med några av soldaterna med ett stop i handen. För en gångs skull hade hon det trevligt. Kvällen fortskred och när några soldater och flyktingar hade fått i sig lite för mycket hörde hon hur någon ropade glatt och skämtsamt, samtidigt som han skrattade till och fick ett skratt runt omkring sig.

“Åh! Se man på! Det är…[Read more]

Arlin som varit djupt inne i sin egna tankevärld ryckte till något då han plötsligt blev tilltalad. Trots allt var han van att vara en osedd skugga i något hörn, och inte bli tilltalad av kungen i offentligheten.

‘Ja, ers höghet.’ svarade han instinktivt, och var vid kungens sida på bara ett kort ögonblick, som om han varit där hela tiden. Ma…[Read more]

Fler än fem? Herregud. Nå, om han inte var där skulle han inte behöva höra allt tjat. Hon tyckte att två bröder var nog med stök i ett hem själv. Men hon mkommenterade det inte riktigt och nickade lätt åt hans kommentar och lät blicken vandra framåt. Iselemska spejare, nå väl. Något skulle väl det alltid hända på vägen dit?

“Fem? Det var inte dåligt det!” påpekade Vinga glatt med en blinkning med ena ögat för att sträcka på sig. Hon tyckte om att känna solens strålar i sitt ansikte men hon kunde skymta ett par mörka moln i sikte. Inte alls ovanligt. Alltid skulle regnet falla ner.

Vad nu? Hennes lillebror Kael? Han som var så liten… Eller ja, det var han väl inte…[Read more]

Vinga kunde inte rå för att skratta åt hans imitation och hästen rörde sig oroligt under henne. Hon var tvungen att lugna sig och dra lite hårdare i tyglarna för att skaka på huvudet åt hans förslag. Giftermål? Vad skulle hon med det tramset till. Det var inte som om hon hade tid med det hur som helst. Och vilken jävla man skulle acceptera a…[Read more]

Istället för att fokusera på det allvarliga samtalsämnet lämnade hon det och log bara åt hans kommentar. Hon mistänkte att så var fallet, men vem var hon att döma? Det var knappast som om hon hurrade så högt själv för sådana evenemang.

“Gift? Barn? Knappast, det är inte riktigt min… kopp med teblad” sa hon och skrockade lite lätt. Tanken v…[Read more]

Några minuter blev lite fler minuter, men till slut dök drottningen upp. Hon log svagt, inte alls ursäktande och satte sig ner vid andra änden av bordet. Två vinglas dök upp inte långt efter det och snart var bordet överfyllt med frukt, olika sortes mat. Lite lättare som gick att plocka med händerna. Hon log milt och slöt sin hand kring foten av g…[Read more]

Det var som om läpparna var klistrade mot varandra, hur än Sera försökte att sära på dem fick hon inte ut något annat än en litet hummande men det kvävdes av alla andra ljud omkring dem. Ögon spärrades upp av irritation och ilska. Inte lyssnat? Bara döma honom? Det var som om de två ögonen var som ett mörkt stormande hav. Till slut lyckades hon ö…[Read more]

Samtidigt som han lyssnade på Katarina sippade han på vinet. Det smakade väl, även denna gång. Lite mörkt, syltigt och kanske var det lite svarta vinbär i det? Han var inte så bra å det. Han försökte, mest för att det lät softiserat och att han inte ville verka som dum framför alla adelskvinnor och män. Och dels för att hans fru alltid tjatade…[Read more]

Ayperos betedde sig som vanligt elegant och lyssnade intresserat på vad Isra hade att berätta. Att hon hade Lloths korruption i sig var inte optimalt, nej han avskydde verkligen spindeldemonen. Trots allt hade de varit rivaler långt innan allt detta började. Därför vore det en utmärkt nagel i ögat mot Lloth om han allierade sig med Isra och de…[Read more]

Lutad mot en vägg stod en mörkt klädd ung man, med lika mörkt hår och mörka ögon. Hans skarpa drag tydde på att han inte var från Kaelred själv. Det var inte ovanligt att man mellan de olika adelsfamiljerna i världen skickade iväg sina yngsta söner eller döttrar för att tjänstgöra eller skolas hos andra familjer. Delvis blev man av med sina barn…[Read more]

“Det roligaste är väl att en halshuggnig är väl snarare en benådning av vad man gjort ibland.” sa hon med ett litet flin och nickade sedan instämmade till Lucas ord. Han hade rätt, så klart. Det var något hon hade insett länge sedan. Hon sträckte på sig och såg ut över skaran som fanns omkring henne. Kanske hon skulle finna ett slags hem här ändå?…[Read more]

Ännu ett namn som ropades upp. Tristian borde känna till alla namn och trots att han var välkänd med de flesta underlättade det alltid att hans rådgivare viskade namnet i hans öra. Dock behövde han inte detta till de som precis stigit in i salen. Han log lätt och på vägen dit tog han för sig av två vinglas. Ett charmigt leende på läpparna och…[Read more]

Hans ord fick henne att skratta till, ett flickaktigt skratt som man kanske inte skulle tro passade till en sådan krigare. Hon bet sig lätt i läppen, som om hon inte var säker på om hon skulle fortsätta prata om sina tankar och suckade till slut.

“Det är just det. Om de skulle få reda på det som jag är rädd. Det ändrar alltid allt.” sa hon med…[Read more]