Några dagar passerade, och till sist hade drottning Nearena bestämt att det var dags att ta emot diplomaten som anlänt till staden. Saryenna gick med honom längs med den enorma esplanaden som täcktes av löv och trädrötter till den centrala delen av staden där det enorma trädet som var drottningens palats stod beläget.
‘Lycka till.’ sa hon då de…[Read more]

Kladrländaren lät sin intensiva klarblåa blick vandra mellan personerna när de talade om sig själva, instämde med ett litet hummandes och några få “ja” här och där. Hon tog en klunk ifrån ölen innan hon satt ner den igen för att sedan flina lite åt Kvithera.

“Jag antar att det är bäst att jag håller ett hårdare tag om min öl, eller vad säger ni…[Read more]

Sandor betraktade Araniel något bekymrat då hon fick eskort, och skakade långsamt på huvudet. Saker var uppenbarligen inte som de skulle, och i denna kris hade Karm inte råd med en religiös kris med om det visade sig Araniel inte längre var passande för att leda – vad än nu hänt henne. Eller i värsta fall, om hon fått något för sig här på slagfä…[Read more]

Även Kvithera med sina analytiska ögon kunde se att det var något med Saga, men kunde heller inte riktigt lägga fingret på vad det var. Så hon avfärdade det i folkvimlet och nickade bara lite åt hennes berättelse. Det sade väldigt mycket om en person som i stort sett skämtade bort en möjlighet att presentera sig själv, men hon tyckte ändå det var…[Read more]

Vem var det? Tanken gnagde på henne ett tag. Knivens var fortfarande i hennes hand och hon tryckte spetsen omedvetet mot ena pekfingret. Uppenbarligen hade de möts innan, sättet han rörde sig på och speciellt tilltalade henne. Som om hon vore hans like. Tanken var roande. Hon? De rovdjurs gula ögonen följde Djans lugna och självsäkra sätt rörd…[Read more]

Sandor suckade inombords över det svaret han fick, trots allt var han en konung. Men detta var inte tid för rättfärdighet gällande titlar och korrekt tilltal, och hans sinnesro blev inte direkt mer samlad och lugn av översteprästinnans upprepande svammel. Han vände sig hastigt om för att rikta sin uppmärksamhet till hans vakter som stod utanför.…[Read more]

Gharf hade helt missat den lilla flickan i snöyran, men hade inte tid att stanna upp och reflektera då fler döda dök upp i stormen. Så han svingade sitt svärd i långa swoshande rörelser som drunknade i vinden och kunde känna motståndet som vibrerade upp i armarna då det träffade fiender här och där.

‘Vi måste röra oss!’ ropade han genom vinden ti…[Read more]

Så som mörkret skingras på dagen återvänder det också om natten, och skuggorna tog stilla tag i Djans hjärta. Han var inte längre ensam, och hålet hans mor lämnat i honom då hon övergett honom i döden var plötsligt fyllt av en kärlek. Som den kärlek bara en mor har till sina barn. Men det var en sträng kärlek, en kärlek som inte gav utrymme för mi…[Read more]

Orden fyllde henne med en lättnad och hon slöt ögonen för att ta in orden. Jag tror vi lyckades.  Tanken var underbar. Att slippa detta stället, att kunna andas frisk luft igen. Fast det fanns fortfarande den beska eftersmaken. Det var som en irriterande fluga som inte ville sluta säga att det var någonting som var fel.

“Vad hände, Djan?” f…[Read more]

Blicken, skräcken och sättet som Djan agerade på gjorde Sera orolig. Vad hade han sett? Dessutom så tyckte hon inte riktigt om tanken att Sasha rörde sig ifrån honom. Det brukade vara tvärtom, även om ödlan ibland kunde bli ilsken på hennes gamla trogna vän var det vanlgtvis på ett annat sätt. Hon ruskade på huvudet som för att försöka få bor…[Read more]

I sovrummet satt Sera, helt förvirrad över Sashas konstiga beteende. Vad höll ödlan på med nu? Hon rynkade på ögonbrynen och försökte få bort Sasha ifrån Djans fingrar. Att ödlan skulle förstöra hans fokus skulle inte vara bra.

“Sasha, han försöker bara hjälpa oss. Låt honom vara… Eller?” sa Sera och såg lite oroligt på sin vän. Det var som om…[Read more]

Ett ekande djupt skratt som både lät hatiskt, mörkt och kärleksfullt lockande på samma gång fyllde det ekande utrymmet där han stod.
‘Vill du verkligen veta vem jag är?’ frågade hon, rösten verkade komma från flera håll.
‘Nå väl, vänd dig om…’ sa rösten stilla, och bakom honom kunde han höra de skrapande rytmiska stegen som så många hade djup a…[Read more]

Då Djan rotade omkring i Seras huvud och i hennes sinnen fanns det först bara en känsla av något som var annorlunda. Det kunde så klart bara vara faktumet att alla sinnen fungerade olika, och hade olika melodier – så att säga – på samma vis som alla platser var olika. Men det var något som alltid fanns där, något som bevakade honom. Och det var in…[Read more]

Försiktigt och lite prövande strök Finn Corrins långa hår. Vem visste med dessa fruntimmer? Ibland skrek dem direkt när man rörde vid dem. Han fortsatte med ett lätt “så ja, så ja” medan han kastade en blick omkring sig. De kunde inte vänta allt förlänge. Även om de inte skulle känna igen Corrin. Skulle de känna igen Finn. Han drog Corrin bakåt oc…[Read more]

Som många andra kvällar hade Akila somnat med båda armarna utspridda på en karta över Talanrien. Ett flertals figurer var utspridda över kartan. Några tycktes ha fällts när hon somnat på bordet. Ena handen hade ett fast grepp om en kniv. Vanligtvis bar inte drottningen vapen, men på senare tid hade många skuggor viskat och flertals personer ty…[Read more]

“Och vin, inte att glömma!” utbrast Sera med ett skratt och kastade en blick mot solen vars strålar långsamt försvann och skapade en röd himmel utanför fönstret. Hon suckade lättat och tog ett par kuddar bakom sin rygg så att hon skulle sätta sig lite mer bekvämt och lät sin fulla uppmärksamhet vara på Djan.

“Då så. Ska vi?” frågade hon, li…[Read more]

Exalterat hickade Sera till och slog sina händer lika glatt ihop. Fast hon hade ju försåts glömt att hon hade glaset i ena handen och all dryck spilldes på golvet. Hon suckade till och höjde glaset mot Djan för att få en påfyllning.

“Fria! Som fåglarna som väcker oss varje jävla morgon!” påpekade hon med ett skratt och placerade smycket i Dj…[Read more]

Självklart var det genialiskt. Sera hade haft tanken i hela fem minuter innan hon yttrade den. Genomtänkt och bra. När väl Djan släppte henne från sin omfamning hummade hon funderande. Tills hon kom på det. Självklart. Hon knäppte med fingrarna, som om det skulle hjälpa henne att komma på vart hon hade lagt det. Vingligt rörde hon sig mot ett skå…[Read more]

Att stå i strålkastarljuset var inte riktigt något som smakade Saga väl. Det var svårare att berätta om sig själv när det egentligen fanns mer än ett jag. Hon harklade sig och gjorde en gest framför sig, som för att försöka få bort svaret men trots det verkade de båda så nyfikna att inte ge ett svar skulle ge dem fler frågor och kanske till och…[Read more]