För Sandor var det tydligt att Vasilij inte hade återhämtat sig från striden än med tanke på vad han såg framför sig nu, och likaså hade striden påverkat översteprästinnan på något vis. Hade hon haft en vision? Han hade dock inte tid att ge det mycket mer tanke just då. Men trots det kunde han inte neka de märkliga saker han sett i staden. De märk…[Read more]

Här ute fanns det inget som hindrade hans kraftiga hugg och svepningar med tvåhanssvärdet. Då Feylin tar hand om den odöda han tillfälligt knuffat bakåt vände han sig om. och med hugg som själva gav ifrån sig dova swoshande läten som vinden stoppade han dem med. Men hur länge det skulle kunna fortsätta visste han inte, denna kalla vind gjorde…[Read more]

Det gick så klart inte förbi Gharf att dessa två kvinnor inte hade mycket respekt för honom, och för att vara ärlig gjorde det honom inte mycket. Han stod för det han gjort, på samma vis som Feylin envist och stolt marscherade förbi dem. Vad annat kunde han göra än att skaka lätt på huvudet åt ungdomens dåraktighet, men samtidigt hade han varit…[Read more]

Rösterna som når Gharfs öron fyllde honom med lite kraft och hopp. Delvis för att det gav honom ett mål, och delvis för att de behövde alla krigare de kunde få denna dag. Då han hör fler döda komma in efter honom ger han dem bara en blick, men fortsätter framåt. Trots allt var han snabbare än dessa varelser som en gång varit människor han…[Read more]

Barastars ledare Gharf var en man som började närma sig sextio år. I sin ungdom hade han varit deras främsta kämpe, och det hade gett honom positionen han hade idag. Under årtionden han suttit på Styrkans säte hade ingen lyckats besegra honom i tvekamp, och senast hade varit bara några veckor sedan. Han skulle inte erkänna det eller visa det offen…[Read more]

Utanför höll resterna av Karms armé på att samla sig, hjälpa och rädda de de kunde, samla ihop kropparna på de som var kvar. Så snart de kunde skulle de mobilisera sig och återvända till Hannadon, men Sandor hade en del diplomatiska ärenden att avsluta först.  Det enda som höll igång honom just nu var ren beslutsamhet och viljestyrka. S…[Read more]

Den rödhåriga flickan höjde ett ögonbryn åt hans ordlek, och skrattade lite åt det hela med en skakning på huvudet som fick hennes hår att yra omkring lite, nästan som eld i det behagliga skenet inne i värdshuset. I hans ord kände hon igen sig allt för väl, och var nästan förvånad. Trots allt var den överväldigande majoriteten av de som studerade…[Read more]

Ett handtag sa mycket om en person, och hans stadiga och snälla – nästan för försiktiga – grepp sa att han var en person som sällan tog för sig eller stod i rampljuset. Det sa också att han inte var en person som ofta kom fram och talade med främlingar på detta vis, och det gjorde henne något nyfiken över hur det kommit sig. Likaså berättade h…[Read more]

Rösten var svag och det var knappt som om hon hörde flickan först. För att vara ärlig var det mer än vad hon trodde att Ailis skulle svara henne. Det hela förvånade henne och hon följde den skakande handen mot väderkvarnen. Den sista biten sporrade hon hästen, snart var de framme.  Utan att slösa mer tid, för varje sekunde var värdefull. Va…[Read more]

Då Jasper dök upp vid Kvithera gav hon honom en lite vaksam blick. Hon kunde inte minnas när någon varit trevlig mot henne för trevlighetens skull, och sedan hon kom hit hade hon hållit sig mest för sig själv förutom då hon skapat oreda omkring sig. I vanliga fall skulle hennes uppmärksamma blick ha märkt honom långt innan han dök upp vid henne…[Read more]

Tystnad hade aldrig riktigt varit något som Vésiva varit bekväm med. För det brukade sällan bringa något trevligt och definitivt inte pengar eller mat på bordet. Hon svalde lite nervöst och drog en hand genom sitt blonda hår som hade blivit lite mer smutsigt under deras resa. Hon bet sig i underläppen och lät blicken vandra över alla hörn som gi…[Read more]

Utan några fler ord, svingade hon sig upp på hästen bakom Ailis och tog tag i tyglarna. En enkel, men bestämd snärt och hästen började galoppera med ett litet klagande gnäggande. På något sätt fick flickans gråt det att knyta i magen på Ziyaté. Känslan var märklig. Varför skulle hon bry sig om en flicka, en främling och dessutom en människa. Enba…[Read more]

Det var klart han hade rätt. Åtminstone var det skönt och uppfriskande att möta en människa som kunde erkänna en sådan simpel sak. Samtidigt som de rörde sig hade Camthalion lyckats skruva av korken på flaskan och han placerade sin näsa över öppningen och kände den bekanta lukten som stack lite och fick honom att rynka på näsan. I ett svagt ögon…[Read more]

En bränd lukt fyllde Zyatés näsborrar. Hon behövde inte ens kasta en blick bakåt för att veta vad det betydde. Eld. Ett effektivt sätt att förstöra. Utan förvarning tog hon ett tag om hennes hand för att dra henne mot stallet. Förhoppningsvis hade de inte… En lättnad spred sig inom henne. Hennes sto levde fortfarande. Hastigt knöt hon loss stoe…[Read more]

Tårarna som rann ner från flickan kind fick Ziyaté att stanna. Hon var van med skrik, gråt och ilska. Det var inte en ovanlig känsla som hon skapade kring henne. Men… de hade inte tid för att trösta eller att ta hand om någon nu. En sista knuff och Ziyaté fick Aillis ut genom fönstret. Tur att flickan var liten och rymdes där. Inte en sekund sen…[Read more]

Arand slösade inte tid på att tveka och sträckte sig efter sitt svärd på marken, och tog tag i Maeve med den andra handen då hon ropade åt honom. Halsbandet runt hans nacke som var känsligt mot magi vibrerade aggressivt sekunden hon rörde honom. Han fylldes av en stark känsla av desorientering och illamående, och sekunden senare dök de upp i en ag…[Read more]

Utav respekt vände hon blicken mot resterande klänningar under tiden som drottningen bytte om. Hon låtsades damma av klänningarna och ta bort lite väck. Drog i lite olika klänningar och ordnade med lite tyger som låg fel. Komplimangen fick hennes kinder att bli lite rödare och hon sträckte på sig, lite stolt. Hon lyssnade på orden. Handelsgil…[Read more]

Om man skulle blicka noggrannt skulle man se en livlös hårig hand som låg vid dörrkarmen. Silverringen avslöjade att det var Aillis far och utan att visa någon empati sparkade mörkeralven, vid namn Rethúr, handen och tog ett steg framåt.

‘Vi är fler än dig.’ sa han spydigt, och riktade sin kniv mot Ziyaté. Utan förvarning hade Aillis bror stam…[Read more]

Allvaret i Ziyatés ögon gick inte att missförstå och hon höll ett finger upp mot sina läppar medan hon greppade tag om Ailis arm. Fast hur tyst kunde en människa vara? Andetagen, stegen som var tunga nog att få trägolvet att knarra till och visa vart de befann sig. Bestämt drog hon sig flickan till sig och knuffade henne mot fönstret. Det verkad…[Read more]