Trollkarlens ord och agerande hade skrämt Finn. Fast samtidigt blev han lättad över att de kom iväg så lätt. Lite för lätt… Han hörde Corrins ord och svordomar. Det hela fick honom att sänka huvudet lite skamset. Han hade varit tyst, det var den förbannade dörren som inte kunde smyga! Dessutom anklagade han honom för att inte ens klara av att…[Read more]

För allt hans smygande så spelade det inte så stor roll, trots att Encaz var gammal var han inte döv. Och heller var han inte blind. Dörrens knarrande kunde lika väl varit ett stort skrik i den spända tystnaden som låg mellan Encaz och flickans pladdrande. Gubbens uppmärksamhet vände från den så kallade flickan till den andra bakom honom och h…[Read more]

Stämningen verkade inte allt för fint där och snart skulle Corrin vara tvungen att lämna rummet. Hans ögon smalnade och han kunde känna hur hans hjärta slog hårt mot bröstkorgen. Om så var fallet… skulle han bli själv där. Ensam med en galen trollkarl. Tanken fick honom att bli nervös. Krampaktig tog han tag i dörrhandtaget och sköt upp dörr…[Read more]

Enkelt och vant torkade hon bort de få dropparna av vin som hade kommit på foten av vinglaset  innan hon räckte det till sin drottning. Frågan gjorde henne förvirrad. Om hon var nöjd? Det var väl mer relevant om drottningen var nöjd med henne. Hon var tyst ett tag och försökte att formulera sig på rätt sätt. Tänk om de orden skulle bli de sista o…[Read more]

Encaz hummade något för sig själv, han hade precis tänkt återvända till sitt arbete då flickan började pladdra igen. Och inte ens han i hans fokus kunde missa hennes patetiska försök till att förföra honom. Eller att försöka få bort honom från hans arbetsrum. Det hela gjorde honom misstänksam, för att inte säga det minsta. Bäst att ta reda på vad…[Read more]

Det var som vanligt, inte hade Finn något att säga åt Corrins agerande. Han stängde hastigt sin mun, inte ville han stå där och gapa som en dum fisk. Men han visste det. Klart det skulle gå illa! Det var inte som om det hade varit den bästa idén. Speciellt inte med han själv. Och vad skulle nu de andra tro? Om de ens kom ut från denna märkliga ma…[Read more]

Trångt och mycket folk på värdshuset. Precis som hon tyckte om. Det var lättare att bli en i mängden och att undvika de som undvikas bör. Det var som om de försökt rymma så många bord som möjligt i den lilla ytan som fanns tillgängligt. Att de smala, obekväma pinnstolarna inte brast under människorna var ett mirakel, eller kanske rent sagt mag…[Read more]

Encaz var så djupt inne i sitt arbete att han knappt var medveten om rösten och rörelserna i arbetsrummet först. Men det var som om en envis fluga irriterade honom, och till sist fick han höja sin blick irriterat från sitt arbete.
‘Vad?!‘ snäste han irriterat över avbrottet i sitt arbete. Han hade så klart fortfarande sina glasögon med alla dess…[Read more]

De hade så klart inte brutit sig in i vilken gubbes herrgård som helst. Nej detta var herrgården som tillhörde den berömde magikern Encaz. Dessutom var han inte bara en berömd magiker, utan här var han Encaz, den första magikern.  ‘Vad har jag sagt?’ kunde man höra hans stämma, en ilsken farfaderlig röst.

‘Ingen ska under någon som helst omstän…[Read more]

Finn följde lojt efter Corrin, lite som en skamsen hund som visste att han inte riktigt fick lov att göra det och inte ville ha bestraffning. Han följde efter honom in i studierummet och när han skulle fånga upp dörren lyckades han slå till ett litet klot som började rulla ner för hyllan. Ögonen spärrades upp på Finn. Inte nu. Inte bara någon…[Read more]

Som vanligt när Finn var nervös letade hans händer efter hans skjortkant som han krampaktigt höll i båda händerna och drog i för att lugna sig själv. Om skjortan någon gång varit vit, kunde man ifrågasätta det var snarare i en prickigt brunsvart mönster med alla fläckar han fått av att han så ofta spillde på sig själv. Trots att han försökt få bo…[Read more]

För Sandor var det tydligt att Vasilij inte hade återhämtat sig från striden än med tanke på vad han såg framför sig nu, och likaså hade striden påverkat översteprästinnan på något vis. Hade hon haft en vision? Han hade dock inte tid att ge det mycket mer tanke just då. Men trots det kunde han inte neka de märkliga saker han sett i staden. De märk…[Read more]

Här ute fanns det inget som hindrade hans kraftiga hugg och svepningar med tvåhanssvärdet. Då Feylin tar hand om den odöda han tillfälligt knuffat bakåt vände han sig om. och med hugg som själva gav ifrån sig dova swoshande läten som vinden stoppade han dem med. Men hur länge det skulle kunna fortsätta visste han inte, denna kalla vind gjorde…[Read more]

Det gick så klart inte förbi Gharf att dessa två kvinnor inte hade mycket respekt för honom, och för att vara ärlig gjorde det honom inte mycket. Han stod för det han gjort, på samma vis som Feylin envist och stolt marscherade förbi dem. Vad annat kunde han göra än att skaka lätt på huvudet åt ungdomens dåraktighet, men samtidigt hade han varit…[Read more]

Rösterna som når Gharfs öron fyllde honom med lite kraft och hopp. Delvis för att det gav honom ett mål, och delvis för att de behövde alla krigare de kunde få denna dag. Då han hör fler döda komma in efter honom ger han dem bara en blick, men fortsätter framåt. Trots allt var han snabbare än dessa varelser som en gång varit människor han…[Read more]

Barastars ledare Gharf var en man som började närma sig sextio år. I sin ungdom hade han varit deras främsta kämpe, och det hade gett honom positionen han hade idag. Under årtionden han suttit på Styrkans säte hade ingen lyckats besegra honom i tvekamp, och senast hade varit bara några veckor sedan. Han skulle inte erkänna det eller visa det offen…[Read more]

Utanför höll resterna av Karms armé på att samla sig, hjälpa och rädda de de kunde, samla ihop kropparna på de som var kvar. Så snart de kunde skulle de mobilisera sig och återvända till Hannadon, men Sandor hade en del diplomatiska ärenden att avsluta först.  Det enda som höll igång honom just nu var ren beslutsamhet och viljestyrka. S…[Read more]

Den rödhåriga flickan höjde ett ögonbryn åt hans ordlek, och skrattade lite åt det hela med en skakning på huvudet som fick hennes hår att yra omkring lite, nästan som eld i det behagliga skenet inne i värdshuset. I hans ord kände hon igen sig allt för väl, och var nästan förvånad. Trots allt var den överväldigande majoriteten av de som studerade…[Read more]

Ett handtag sa mycket om en person, och hans stadiga och snälla – nästan för försiktiga – grepp sa att han var en person som sällan tog för sig eller stod i rampljuset. Det sa också att han inte var en person som ofta kom fram och talade med främlingar på detta vis, och det gjorde henne något nyfiken över hur det kommit sig. Likaså berättade h…[Read more]

Rösten var svag och det var knappt som om hon hörde flickan först. För att vara ärlig var det mer än vad hon trodde att Ailis skulle svara henne. Det hela förvånade henne och hon följde den skakande handen mot väderkvarnen. Den sista biten sporrade hon hästen, snart var de framme.  Utan att slösa mer tid, för varje sekunde var värdefull. Va…[Read more]