Det hade varit svårt att få Nilla ur sitt hem, bort från sin familjs vakande ögon. Men de hade ändå med möda och besvär lyckats bestämma denna mötesplats mittemellan staden Kaelred och Nillas hem. Han hade redan anlänt några timmar innan, och hade oroligt och nervöst vandrat fram och tillbaka. Nilla hade dessutom varit lite försenad, och en stund…[Read more]

“Istilwys? Vi var på samma första uppdrag…” hummade hon för att sedan ge ifrån sig en liten skrockning och lägga huvudet på snedden åt Yazefin. För att slå lite med sina smala fingrar på underarmen. Hon mindes fortfarande den resan. Det var en av de minnena som fortfarande var som klarast trots att de flesta minnena var diffusa nu.

Det…[Read more]

Ithia var för fylld av sina tankar och sin oro för sin vän för att hon skulle bry sig om hans illvilja, sättet han satt på och sättet han talade. Det var ändå något som lät väldigt fel med de ord han sade. Skulle Sera förrått sin mor? Den Sera hon känt hade inget intresse av att ta över landet, snarare suktade hon efter äventyr, frihet och sitt…[Read more]

Orden kom allt närmare. Glåporden. Svordomarna. Fast det var en röst som tycktes skära igenom dem alla. Var det Istilwys? Plötsligt tycktes alla röster som försvunna – det var trots allt omöjligt för dem alla att vara där och varför skulle de?

Bara tanken var löjlig och fick Ziyatés kinder att prydas med en röd färg där hon låg på marken och höll…[Read more]

Ayperos mörka ögon studerade Isra och hennes reaktioner nyfiket och kalkylerande. Då hon kramade om hans ben la han en av sina händer på henne, varsam att inte skada henne med sina vassa kloliknande naglar. Förvånande hur något så vasst kunde vara så varsamt på samma gång.

‘Du tänker i samma banor som jag, kära Isra.’ sa han med ett finurligt lee…[Read more]

Även Faegrim hade hört tjutet. En stund hade han betraktat värdesakerna lite eftertänksamt. Men sådana värdesaker var av föga värde i Brinkeland, så han lämnade dem bakom sig utan fler tankar och rusade in i skogen mot tjutet.
‘Tussie? Herrie?!’ frågade han, med andan i halsen. Hade träden vaknat till liv och försökt skada dem? Eller var det något…[Read more]

Salim verkade lite osäker på om han skulle vara glad eller inte över kompanjonerna han plötsligt fått. Samtidigt som det var en svår sak han behövde göra, som var bra att göra i sällskap med kompanjoner man hade tillit för, var han inte helt övertygad. Kunde han lita på dessa tre märkliga figurer som så plötsligt ville hjälpa honom? Grubbland…[Read more]

Återigen grävde hon ner sina fingrar i sanden igen. Det var något som roade henne över hans reaktion och hon började slå i takt med hans hjärtrytm på sitt ben medan hon lät sin blick vara fäst på hans ögon. Som om hon kunde se något där, som inte han kunde.

“Namn är mäktiga ting. Men även namn kan bytas bort.” sa hon och gav ifrån sig ännu e…[Read more]

Ett litet tag tycktes kvinnan förvirrad – som om hon inte riktigt hade minne av att hon hade ställt den frågan innan. Hennes ögon var disträ och verkade var fäst på den lilla flickan som låg i hans knä. För ett kort ögonblick tycktes det finnas något milt där även om hennes sneda leende verkade ge det en liten mer obehaglig känsla.

“Jag…[Read more]

“Med ett slag mot Ingval så att pannbenet sprack.” mumlade hon fram, men kunde inte rå för att le lite åt känslan och det underbara ljudet. För att sedan se på Ejvald lite ursäktande. Det var nog inte det som han ville höra och hon suckade tungt.

“Du borde straffa mig med, det vet du.” sa hon simpelt till slut och log lite åt hans ord om vad so…[Read more]

Sniffandet av den lilla ungen kittlades i hennes hand och hon kunde inte rå för att skratta till. Vilket nästan lät som en liten flickas fnitter och hon letade i sina många fickor för att få fram ett par små torkade köttbitarna som hon höll fram till den lilla draken.

“Är du ännu hungrigare?” frågade hon, nästan lite orolig för efter det här…[Read more]

Hans klagande verkade för Toss förvirrande. Två timmar var trots allt mycket tid – tid nog att göra två rätter för att vara ärlig. Han suckade, nästan lite uppgivet för att skaka på huvudet och sneglade mot sin kapten som vanligt talade med flera stycken samtidigt. Det var svårt att helt förstå vem och vad som kaptenen pratade om ibland.

Lite…[Read more]

“Det är inget du borde fråga mig om… Du vet vad mitt svar skulle vara.” svarade hon simpelt för att sedan lägga en hand, nästan lite milt över Ejvalds för att se på honom lite menande.

“Du ska inte låta din svaghet för mig blinda dig, det var jag som attackerade de två först och bröt din regel.” sa hon, lite menande men hon hade inte ångrat…[Read more]

Lite förvirrad var hon över de skiftningar som fanns där hos Ejvald, men hon fann en lättnad krypa sig upp inom henne när han var lite mer mjukare och lade sin arm omkring honom. Även om hon ryckte till lite först – som om han kommit åt ett blåmärke.

“Jag vet inte… Hjälplösheten kanske? Eller likheten? Att vara en ung kvinna, utan någon att v…[Read more]

Blicken och den plötsliga kylan skrämde Ranghildr och hon var inte riktigt säker på vad hon skulle säga eller om hon ens borde säga något. Kanske hans ilska och kyla var mot henne. Hon visste förstås att hon inte skulle ha ingripit i vad de höll på med men samtidigt kunde hon inte ha gjort något annat när kvinnans skrik på hjälp ekade i hennes…[Read more]

Orden ifrån honom fick henne att som hastigast le, för det var en värme där i hans ord. En oro. Hon drog djupt efter andan och tog upp en en näve av stenar och sand som hon lät rinna ner mellan hennes fingrar medan hon till slut vände blicken mot honom.

“Jag hade inte tänkt ingripa först…” sa hon, hastigt som om det var ett desperat löfte fö…[Read more]

När hon hörde sitt namn tystade den unga kvinnan ett kort ögonblick innan hon snyftade till och nickade lätt. Hon sparkade ännu en sten i vattnet och lät blicken fortfarande vara kvar på dess böljor som började bli lite fler nu när vinden hade blivit allt större.

“Vad gör du här?” frågade hon sedan, som om hon inte riktigt ville ha honom där och…[Read more]

Som om hon fann hans ord roande skrockade Ziyaté till och korsade istället sina armar. Han skulle nog se den skimrande magiska ringen på hennes finger. Den som gjorde att hon var bunden till Lloth, för hennes svek och skulle inte svika henne mer. Den nästan sliskiga kärleken och lojaliteten för Lloth som svämmade inom henne när hon hade andra ta…[Read more]

Det var inte förrän sent på kvällen som Ejvald skulle se Ranghildr igen. Fast det var något på hennes sätt som kändes undvikande som om hon inte riktigt ville möta Ejvald eller någon av de andra på skeppet. En liten suck sjönk hon ner på en av stenarna vid stranden och såg ut mot havet. Där hon hoppades vara ensam.

I eldens sken skulle han nog…[Read more]