“I sådana fall vill jag se min make först innan vi talar vidare om detta.” sa Vésiva enkelt och mötte hans blick med ett sammanbitet leende. Hon nickade åt uret på väggen med en smalare blick. Dessutom hade hon ingen lust att tala om det här. Alldelles för många öron för hennes smak.

Hon lade ner ett kort med tio framför sig och sedan plocka…[Read more]

Hennes ögon smalnade när hon såg på smycket som han höll i sin hand. Det breda leendet smalnade av, även om det fortfarande fanns en del där. Om det var något ingen fick röra, var det hennes familj. Hon höjde ett ögonbryn åt hans fråga.

“Åh, det finns flera sätt att ta hand om sin make. Och tro mig, jag har flera än ett sätt.” sa hon med ett lite…[Read more]

Precis när hon hörde sin drottning röra sig mot henne reste hon sig upp och böjde på huvudet vördnadsfullt med ett svagt leende för att hålla sin blick nere en stund för att visa sin respekt innan hon lät blicken vandra in i hennes med ett mjukt, nästan varmt leende.

“Min drottning, ditt välkomnande värmer” sa hon och det verkade finnas något…[Read more]

Ett litet leende fick henne att höja på ögonbrynet och hon slog ut sina armar med ett stort leende.

“Du har rätt Wreax, jag visste att det var tolv och försökte lura dig.” sa hon med ett litet knackande på bordet. Uppenbarligen road över situationen och hon såg ner på sina kort för att sedan göra en gest mot honom.

“Se så, börja rundan då!” u…[Read more]

Kael styvnade något då Lucas talade till honom, trots allt var det Lucas han skulle mött i den sista dunsten. Istället hade hans dåraktiga syster på något vis fått tag i hans rustning och häst, och på något vis misstänkte han att Lucas var skyldig till vad som skett. Men han kunde heller inte öppet förolämpa sin blivande hustrus far med anklagelse…[Read more]

“Man ska ta hand om sina äldre, på sättet de tog hand om dig som liten.” sa hon med ett svagt leende, det fanns något ärligt där och trots allt saknade hon sin gamle far som inte längre var vid liv. Hon suckade och fiskade upp fjäderpennan som en gång varit hennes fars. Lite nostalgiskt drog hon den under sin nästipp och det kittlade skönt.

H…[Read more]

Som om de talade om ingenting såg hon ner på korten och räknade snabbt ihop till fem. Hon sneglade på tvåan som på någotvis hade tagit sig upp i hennes hand igen. Hon kunde inte rå för att le lite över det hela. Men hon kunde inte vinna på samma sätt det skulle vara… lite för lägligt och avslöja att hon fuskade. Hon log bara lite lätt och så…[Read more]

Ayperos skrattade ett nöjt skratt över hennes kommentar om skönhet, ett klingande smittsamt skratt. Men så var det med honom, hans känsloutbrott var ofta genuina och ofiltrerade, som hur ett barn skrattade utan att bry sig om det var för högt eller störde andra.

‘De vore blinda om de inte uppskattade er skönhet, så jag antar du har rätt.’ sa…[Read more]

Arand höjde ett ögonbryn förvånat då hon inte drog sig undan. Trots allt var han ju bara en enkel monsterjägare, medan hon var en prinsessa. Men hon betedde sig inte direkt som de prinsessor han mött, och till hans försvar så hade han faktiskt träffat åtminstone två under sin livstid. Hennes ord fick honom att le bredare igen.

‘Under detta hårda…[Read more]

Vésiva skrattade åt hans fråga, som om det var ett skämt dem emellan och hon tog ännu en klunk av ölen för att hastigt räkna ihop korten som var på bordet. Sex. Hon spanade ner på sina kort som verkade vara tre igen även om hon egentligen inte plockat upp ett kort. Skickligt fuskat var det, för trots allt hade hon inte långa ärmar utan de var up…[Read more]

Asgeir tyckte inte riktigt om vart detta var på väg, och undrade stillsamt varför Vasilij inte bara lät det gå utan pressade saken vidare. Men de var i Märehn, och var väl tvungna att följa Märehns seder. Likväl visste han bättre än att argumentera emot sin syster då hon beslutat sig för något, men han såg rätt sammanbiten ut och gav sin tvilling…[Read more]

Ett litet slugt leende fanns på hennes läppar och hon kunde inte rå för att skratta ett bubblande och glatt skratt. Hennes ögon var något mer allvarliga och det fanns en nästan mörk och nästan lurig glimt i ögonen.

“Åh ja, men å andra sidan måste det betyda att du är den enda som rör sig i svarta marknaden, hm?” sa hon som om det var något anna…[Read more]

Dryaden tycktes inte märka av Axels inre monolog, förutom att hon gav honom ett litet frågande leende innan han vände sig upp för att se på vad hon visat åt honom. Ett gladare och nöjt leende över hans reaktion fick henne att sedan skratta. Nu då han var medveten om deras hem kunde han även se små älvor fladdra omkring, och se att många av trä…[Read more]

Neaduin ryckte obekymrat på axlarna över deras ord.
‘Visst, visst, så vad ni säger är att jag ska vara tyst.’ sa hon och gav dem varsin lite skarp men lurig blick, som om hon utmanade dem att försöka stoppa henne från att säga och göra precis vad hon tyckte. Taweyn la sina armar i kors, men log lite över Aeriels uppmuntrande ord och det behagliga…[Read more]

Arand var egentligen inte speciellt sugen på vin efter deras dryckestävling, men det handlade mer om princip och kanske själva tanken om att sitta med en vinbägare och bli matad som en kejsare. Med ett förvånansvärt nöjt leende höjde han glaset i en lite sarkastisk skålning, trots allt var det en omväxling att bli omhändertagen av någon.
‘Ers…[Read more]

Jezeral hummade simpelt över hennes ord, med blicken riktad framåt då äntligen kommit ut på vägarna igen där detta galna äventyr börjat. Nu skulle resan han behövde göra ta betydligt längre, men för att överlämna Naera var det värt det så klart.
‘Då har du lärt dig en hård sanning, krigare.’ sa han.
‘Och du har så klart rätt, allt kan vara farligt…[Read more]

Faegrim betraktade ordväxlingen mellan Finn och Cathryn lite tankfullt, men ryckte på axlarna sedan bekymmerslöst.
‘Det ordnar sig nog.’ sa han med ett uppmuntrande leende, men dolde faktumet att hade de inte insisterat på att hon var en man skulle han inte trott det. Trots allt käbblade de två som ett par.
‘Vi hittar nog någon som kan hjälpa…[Read more]

Faegrim gav de två kompanjonerna ett tankfullt leende, lite road över Herries beslutsamhet om att ta sig vidare. Likväl verkade trollet väldigt avslappnad med tanken att gå in i skogen.

‘Det sägs att skogen  är magisk, och att den Gröna draken sover här, vaknades över Brinkeland…’ sa han, och talade lite lägre som om det var en plats av vö…[Read more]

Kael hade fått nog av kvinnans sätt att bemöta honom, oavsett vem hon var så brydde han sig inte speciellt mycket. Hon var en gäst, och kom in i vad som ändå var hans hem, och behandlade honom som om han var ett litet barn. Han fnös bara lätt åt situationen, och klappade sin bror på axeln. Och hon hade mage att påstå att hon visste allt om hono…[Read more]