Det var förstås svårt att tänka på hur hon skulle förklara det. Hur förklarade man för någon hur man andades? Det kände så naturligt för Vésiva och för att vara ärlig var det som om hon alltid hade gjort det. Vilket förstås in var riktigt sant, men nästan åtminstone. Länge nog. Det var åtminstone ett tag upp till ytan.
“Så, vad är det du längtar…[Read more]
Putsväck var båda de små männen och Tussie visste inte riktigt helt vad hon skulle ta sig till. Hon ryckte lite på axlarna för att sedan slå sig ner på en av stolarna och trumma med sina fingrar på bordsytan medan hon väntade på att någon av de skulle komma tillbaka. Hon fiskade upp en honungskaka ur hennes ficka som hon började mumsa på under tid…[Read more]
Lite retsamt höll hon upp mappen så att de var precis utöver räckhåll för hennes vän. Trots allt var Sera längre än de flesta och det var alltid något roande att retas. Till slut lät hon mappen nå Hultas fingrar med samma varma skratt. För henne själv hade hon redan hunnit göra några små justeringar, inte så att det märktes allt för mycket men någ…[Read more]
Lite för avslappnat satt Sera i sin säng, lutandes mot den kala väggen med en bok i famnen. Fast det såg inte riktigt ut som om hon var intresserad av det, utan snarare ett annat föremål som låg framför det. De mörka fingrarna höll upp en mapp med olika papper i och det fanns ett finurligt leende på hennes läppar när hon vände blicken mot s…[Read more]
Finn hade inte tagit allt för lång stund att plocka upp pinnarna och hade snart en fullfamn likaså. För vem brydde sig om storlek och skönhet när det kom till ved? Åtminstone hade han inte hört några krav. Han lyssnade inte riktigt på vad Corrin sa och nickade lite åt det hela lite disträ och i andra tankar. När väl han hörde hans bedjan såg han…[Read more]
Hon lyssnade på hans ord och nickade då och då som för att visa att hon fortfarande lyssnade, fastän hon hade blicken ner i vinglaset för att iaktta den skvalpande röda vätskan. Det skulle inte vara särskilt svårt att få fram de vampyrer som behövdes för att skapa det kaoset som skulle behövas.
“Hus Tossel har skapat ett namn om sig i Österhamn.…[Read more]
Ayperos viftade bara bort Isras uppmaning om att inte skada varandra för mycket. Detta var pojkarnas lek och att skada varandra var liksom en del av det. Att vara oförsiktig och vågad var meningen med det hela. Han stod där, avslappnad, ledigt och obekymrat på ett sätt som skulle förarga de flesta krigare. Och liksom Isra skulle lägga sina pengar…[Read more]
Hovmästaren verkade något förnärmad över att bli beordrad på detta vis av en utböling, även om hon var en prinsessa. Men etikett var etikett, och något stelt bugade han sig.
‘Självklart, ers höghet.’ sa han något sammanbitet. ‘Det ska ske omedelbart.’ han vände sig om för att gå, då Arand och Maeve började röra sig mot hennes kammare.
‘Åh, se…[Read more]
Att se en ung kvinna så sårbara var något av en ny situation för Arlin, och i empatin för henne kunde han känna hur det blev tungt att andas – som om hennes känslor var hans egna. I andra fall hade han ju bara varit på sidolinjerna och inte behöft befatta sig med sådant själv, men nu stod han öga mot öga och mötte Nillas sorg och ilska – och j…[Read more]
Asgeir ryckte på axlarna lättsamt åt hans vägledning och instruktioner, det kunde nog inte vara så svårt att hitta trots allt? Och löftet om unga kvinnor var alltid något som passade honom. Så han vandrade i riktningen mot marknaden med Vasilij, log och hälsade till höger och vänster på personer han mötte och studerade något märkligt som v…[Read more]
Ithia nickade lite disträ över alvpojkens svar, och på basen av hans ord var detta något som skett fler än några få gånger innan. Hon kunde inte hjälpa att känna sig orolig och hade således heller ingen matlust. Tyst skakade hon på huvudet åt hans fråga.
‘Nej, jag väntar bara här tills det är över.’ sa hon och såg lite tankfullt på halsbandet i si…[Read more]
Hans resonemang var logiska, men Ithia kunde ändå inte hindra tankarna att dra mot slutsatsen att hon troligen gjort ett avtal med djävulen, som en dag skulle bita henne i arslet. Hans ödesmättade ord lämnade henne med en känsla av obehag och föraning. En stund sjönk hon bara in i de orden, och vad de kunde innebära. Hennes blick blev ofokusera…[Read more]
Ethirions ord lät inte så farliga först, och det framgick rätt snabbt fram att hon ville göra honom till en spion. Tanken att förråda sitt folk på det viset var inte någon tanke hon behagade, snarare var det rätt förnedrande för någon i hennes position. Men hade hon inte redan förrått sitt folk, och sin drottning – Sharahs ställföreträda…[Read more]
Ithia fnös i ett litet skratt, inte road egentligen men det var lite skrattretande att höra någon som Ethirion kalla hennes förflutna för intressant. Men där kom det, den unika situationen, och hon bävade lite över vart diskussionen var på väg.
Bara för att ha något att göra tog hon en till liten klunk av sitt te, medan hon betraktade h…[Read more]
Ithia suckade lite inombords på Ethirions likgiltiga vis som verkade få tiden att gå långsammare. Hur länge skulle denna pina och tortyr av att behöva vara i hans sällskap vara? Kunde de bara inte skynda på lite så Kheezai blev klar med sin behandling snart? Nå, det var själviskt tänkt, men hon hade nästna hellre mött fader Afselius igen än att s…[Read more]
Arand hade tänkt ge någon sarkastisk kommentar som svar på hennes anmärkning gällande hans pigghet. Men då hennes hand stannade kvar var det som om även han fastnade en stund, frånvarande då han såg henne i ögonen. Han kom på sig själv med att ha hållit andan då hon lät sin hand falla och började gå. Ett ögonblick stod han kvar, stilla i sina egna…[Read more]
Ithias hjärta slog lite långsammare då han sa att det inte var något hon borde vara medveten. Lustigt egentligen hur denna man fick det att krypa under skinnet, och hon intalade sig att hon var löjlig. Men hon kunde inte helt skaka av sig känslan, speciellt inte då han så mystiskt förde konversationen vidare och ledde den vidare på viset han gjord…[Read more]
Så fort uppståndelsen kring konungens annonsering hade avtagit fortsatte mumlandet i salen där man mest viskade och spekulerade kring nyheterna. Blickar drogs mot de närvarande ur familjen J’lothain, vissa med förakt, vissa med avundsjuka och andra ivrigt spekulerande om hur det hade gått till då de försäkrat denna förlovning med konungen.…[Read more]
Faegrim skrattade lite nervöst över sin väns entusiasm, men innerst inne kände han sig ändå taggad på det hela. Trots allt hade ett slags sagoväsen vandrat in i hans trädgård, och vad var nu tydligare tecken på att det var dags än det? Och vilka mer fantastiska folk kunde vänta där ute i världen? Här skulle de inte se något annat än brinker. Han…[Read more]
Salims ord ekade i hennes huvud. För att vara ärlig, klandrade hon mest sig själv. Hon hade varit förblindad av sin kärlek, naiva sätt och… självisk. Om hon inte hade vandrat in på det sättet hon hade gjort kanske varken hon eller Dastan skulle blivit fångade eller torterade. Kanske det hade varit bättre om de bara hade låtit henne dö. För vad…[Read more]