Asgeir nervositet och rädsla verkade försvinna gradvis då hans krigare samlade sig kring honom, och även om det var hans första riktiga befäl hade han stridit och övat så mycket med dessa män att han kunde känna sig säker på att ha dem vid sin sida. Turins krigare var här i skogen, inte långt ifrån dem nu. Asgeir gjorde en gest åt de krigare som…[Read more]

Ithia kunde bara rycka på axlarna. Hon visste inte om det var möjligt, men för Kheezais skull hoppades hon på det. Dock kunde hon bara hoppas att Ethirions pris inte var för högt, men det återstod att se. Vid Kheezais påstående nickade hon.
‘Nej… Vi får väl se vad Ethirion kokat ihop denna gång.’ sa hon med en fundersam min. Det hela fyllde henn…[Read more]

Faegrim skrattade lite åt skogstrollets ord, ja åtminstone pratade hon någon dialekt de kunde förstå, så allt för långt ifrån kunde hon ju inte komma?
‘Här är vi nu.’ förklarade han och pekade på Brinkeland.
‘Och här…’ sa han och förde fingret längre sydväst från skogen. ‘Där ligger Älvskogen. Och lite längre väst ligger själva Kaelred.’ påpe…[Read more]

Ett skratt föll ur kvinnans läppar, hon drack en klunk av vinet igen och placerade det nu tomma glaset på bordet framför sig. Hon kunde riktigt se hur hans tankar vandrade iväg åt alla möjliga håll. Tvivel, farscination någon slags irritation… Det var verkligen en blandad kompott. Lite i sina egna tankar drog hon sin tungspets över underläpp…[Read more]

Både de två djuren var ingen hon brukade se allt för mycket av och speciellt inte klura på vem som var snabbast eller smidigast. Lite fundersamt drog hon handen genom håret och hummade åt hans fråga som var så allvarlig.

“Säl, kanske?” sa hon, inte helt säker på sin sak men nickade sedan instämmande åt det hela.

“Ja, säl är nog det som du kom…[Read more]

En liten rodnad spred sig över hennes kinder när Herrie påpekade att hon hade gått fel från början. Det var förstås mycket möjligt och hon ryckte lite lätt på axlarna. Norr? Söder? Hon visste åtminstone inte alls vart hon kom ifrån eller var.

“Jag vet inte, faktum är att jag inte ens vet vrt jag hamnade nu” påpekade hon, lite oroat och kliad…[Read more]

Ithia hade även hon njutit av dagarna där hon hade kunnat ha ett lugnare tempo, kunnat sova ordentligt och inte hade behövt ha ett pressat tempo på vägarna i rädsla för de som jagade Kheezai. Likväl hade hon tyckt om tiden hon och Kheezai kunnat spendera tillsammans, även om mörkeralven mest varit frånvarande och tagit igen på flera år av förlo…[Read more]

Jezeral registrerade Kamillas frågor, men brydde sig inte om att svara på dem. Han hade gjort sitt för att göra hennes arbete, och det visade sig att hon med den hjälp han givit henne klarade av att överkomma motståndet. Däremot betedde hon sig som innan som en best då hon utan att vänta anföll hägringen framför dem, och han skakade på huvudet.…[Read more]

Faegrim höjde ögonbrynen åt Finn, men det kanske låg något där i det pojken sa om att få en kamrat omvandlad till en kvinna. Det förändrade ju en hel del i deras vänrelation, trots allt. Speciellt i den åldern, då deras hormoner löp amok och spelade spratt på alla möjliga vis. Frågan var väl snarare hur Corrin eller Kathryn reagerade på sin…[Read more]

“Du kunde inte gjort någonting innan. Det var dåraktigt från början…” sa hon, lite tyst som om det egentligen var tankar snarare än ett svar på det han sa.

De klarblåa ögonen granskade honom med en orolig blick. Allt blod och blåmärken talade om att han inte mådde allt för bra heller. Fast det verkade inte finnas ett sår som gjorde att han föbl…[Read more]

Ieyna nickade artigt över konungens ord, och böjde huvudet artigt för de två kungligheterna.
‘Så klart, ers höghet. Jag finns till ert förfogande då ifall det finns tid inne att visa staden senare.’ sa hon och gav drottningen ett varmt leende likaså innan hon ursäktade sig och förenade sig med gästerna. Flera ville komma fram och prata med henne,…[Read more]

Blickarna verkade inte bekymra konungen – inte då i alla fall. Tjatet och skrikandet från hans fru kunde han stå ut med senare. Ett varmt och vänligt leende fanns i hans ansikte och han märkte inte att han hade hållt prästinnans hand lite längre än väntat och släppte den sedan.

“Ett löfte är ett löfte” påpekade han, men det var snarare något…[Read more]

Arlin kände sig lite generad men samtidigt glad då han märkte att Nilla och Alma sett honom. Men med tanke på hur nära deras föräldrar var det inte riktigt läge att stiga fram nu, trots allt behövde han försöka hålla låg profil tills middagen. Han gav flickorna och Nilla ett sista leende och en liten hemlighetsfull nickning som för åskådare kund…[Read more]

Det var inte förrän de var ensamma i rummet som Akila drog en hand längst bordet som också var en världskarta över Talanrien. Ett litet finurligt leende fanns på hennes läppar och hon tog sin tid att besvara hennes fråga.

“Är det inte synd att så få i världen nås av Sharahs ljus?” ställde hon som en motfråga istället och lät blicken vandra mo…[Read more]

Innan de blev tilltalade kunde konungen förstå att någon var på väg emot dem för hans frus grepp blev plötsligt hårdare omkring hans arm. Som om hon vägrade att släppa sin make. Han gav till ett irriterad läte över det hela, enbart så att hon hörde för att vända blicken mot alvinnan som tilltalade dem. Hjärtat slog lite snabbare, på det sättet de…[Read more]

‘Ha lite förtroende, kära Isra!’ uppmanade han henne med ett skratt.
‘Om någon av dina krigare lyckas skada mig allvarligt, då är jag inte värdig mitt namn – skadad eller ej!’ sa han, och det var ett löfte.
‘Vi kan så klart alltid göra en vadslagning, om ni tycker om att leva ett farligt liv, ers höghet?’ frågade demonen med ett lurigt leende.
‘T…[Read more]

Arand såg på henne med en något irriterad blick, en blick som inte riktigt ville erkänna att hon hade rätt. För vem ville få sanningen slängd i ens ansikte på det viset, då alternativet ibland kunde vara mer bekvämt hur otrevligt eller osant föreställningen än var? Han fick bara svälja sin egen skam, sin bitterhet och sin stolthet, och drack en k…[Read more]

Kael hade en olustig känsla i kroppen efter sitt ensamma möte med Enduriel. Som om han gjort något fel, men vad förstod han inte. Hon var en alv, trots allt, och han hade talat hennes språk och gjort sitt yttersta för att behaga henne. Men han kände att det var något med hans framförande hon inte uppskattat, och han kunde inte annat än att känna…[Read more]

Något förvånat betraktade Jezeral den kvinnliga riddarens framfart då hon rakt på gick för att strida med det väldiga trädet. Hennes fysiska styrka kunde man trots allt inte neka att den var imponerande.
‘Ingen druid, bara en förrädare och användare av olaglig magi!’ ropade inkvisitorn över stridens ljud. Jezeral skakade på huvudet något irrite…[Read more]

Asgeir skrattade muntert åt Vasilijs ord, och nickade.
‘Så klart. Lite hälsosam konkurrens har väl aldrig skadat någon?’ undrade han lite skämtsamt. Så fort han var av hästryggen var han vid den unge furstens sida och såg sig omkring med brinnande nyfikenhet medan han doftade på allt som kom i deras väg.
‘Vilken doft!’ förkunnade han, för även om…[Read more]