Jezeral hade lust att ge krigaren vid hans sida en snyting i ansiktet för hennes ord. Det var inte hennes beslut att fatta vad Naeras öde skulle vara. Och hon visste heller inte vad Naera gjort. Han gjorde sitt bästa för att ignorera vad som kunde kallas för hans kompanjon, och fokuserade sina isblå ögon på Naera framför dem istället, och henne…[Read more]

Vad nu? Det var ett svar hon inte hade väntat sig. Den unga kvinnan nedanför henne, trodde att hon hade något att säga till om. Som om hon var bättre än drottningen, Sharahs utvalde. Lite uppfriskande var det. Samtidigt som det kunde bli farligt. Fast å andra sidan verkade hon hängiven både Akila och Sharah. Om hon skulle motsätta sig… Var…[Read more]

Förstås var han orolig. En vanlig känsla och det märkte att han trodde att hans ord hade varit för direkta. Ett tag lät hon tystnaden omfamna dem medan hon sippade ännu en gång. Elegant höll hon sin dryck, inte alls det sättet som man kunde tro att ett monster som hon drack. Ett litet leende fanns på läpparna medan hon betraktade Davant fram…[Read more]

Vackra detaljer överallt och frågan var om det var något som inte glänste i denna sal. Allt verkade väl putsat och skimrande, till och med människorna. Egentligen skulle han väl inte vara så förvånad – de var i en kejsares sal trots allt. Lite disträ sökte hans ena hand efter ågot i hans ficka och han fick upp en slags godisbit. Gjord av honung oc…[Read more]

Ayperos hummade lite medhållande då hon nämnde demonen, men gjorde ingen större sak av det just då. Den demonens tid skulle komma, speciellt om den skapade problem för honom. Så istället nickade han då och då när hon berättade om kompanjonerna, och demonens arbete med krigarna.
‘Jag ser framemot att se vad de kan.’ sa han, med en lurig glimt i ögo…[Read more]

Catea gav Mei ett litet mystiskt leende då hon kände igen vilken order Catea kom från, och det fanns en liten road glimt där i hennes ögon.
‘Ja… Jag känner till ditt namn.’ sa hon, utan att gå in på detaljer om hur det gått till. Med en artig nickning satte hon sig ned bredvid Mei, varje rörelse välvald och stillsam. En stund satt hon bara tyst,…[Read more]

Arand skrattade då Maeves hand daskade till hans hårda bröstkorg, och han gav henne en lite retsam glimt. Det blev en hård kamp med drycker och kött. Monsterjägaren som alltid var fokuserad och stillsam var nu något mer vinglig och skrattig. Hans gula ögon betraktade allt som pågick honom i en disig tillvaro, innan Maeve fångade hans uppmärksa…[Read more]

Faegrim som alltid varit väldigt kartintresserad hade inget problem med att hitta Zirthimar på kartan. Det var en hiskelig resa, förfärligt långt bort. Genom hela kontinenten så gott som. Bara tanken att resa ända dit var svindlande.
‘Bergakungen…?’ frågade han, lite osäkert. Det var inte något han hört om förr.

Han gav Herrie en hastig blic…[Read more]

Faegrim himlade med ögonen åt Corrin och gav honom en liten dask på magen, då han inte nådde så mycket högre än så.
‘Har du aldrig sett bröst förr, pojk?’ frågade Faegrim, med ett höjt ögonbryn och en liten road glimt i ögonen.
‘Det är inte artigt att stirra.’ sa han och vecklade undan kartan för att gå förbi de två på sina snabba steg trots si…[Read more]

Jezeral himlade lätt med ögonen åt riddarens dramatiska svar.
‘Ingen behöver dö, om man använder sig av sitt sinne.’ sa han lite vasst. För trots allt att lämna svärd till någon jordbrukare eller flykting som troligen aldrig hållit i ett svärd förr såg han som yttersta dårskap. Ett svärd som säkert varit värt med än hela deras by sammanlagt.

‘N…[Read more]

Ithia gav Kheezai en lite bekymrad blick, men hon förstod ju givetvis att sådant läkande som hon utfört tärde på krafterna – även om hon inte förstod helt hur Kheezai använt sin magi. Hon gav ett varmt leende åt Kheezai, uppmuntrande, som sade att det inte var någon fara ifall hon behövde sova.

Paladinen vände sin uppmärksamhet till Wreax, och hö…[Read more]

Kaels självsäkerhet tycktes svaja till lite över hennes sätt att bemöta honom, och han fick en känsla att det var något mer med alven än vad som visades utåt. Exakt vad det var kunde han inte riktigt säga, och medan han i vanliga fall skulle finna det ytterst skeptiskt att någon behandlade honom utan korrekt respekt verkade han inte reagera så…[Read more]

Vad hade han stampat in i nu?  Det var inte första gången han hade försatt sig själv i obekväma situationer, men detta var förstås inget han hade funnit bekvämt ens i sina vildaste drömmar. En främling vid hans arm, det skulle han kanske till och med vara lugn med men just tanken på att spela ett giftpar gjorde honom mer än obekvämt. Äve…[Read more]

Vänja sig vid att ljuga? Bara tanken gjorde att magen vred och tvistade inom honom. Det gick emot allt han själv trodde på. Han skakade nätt på huvudet åt det. Trolovade? Varför skulle någon ens försöka sig på Corrin…? Tänkte han som hastigast och lät blicken vandra mot Corrins bröstkorg och återigen blev han påmind att de såg lite bättre ut.…[Read more]

De flesta som vandrade där i trädgården var folk som på ett och annat vis arbetade i hovet, för hovet eller på något vis var delaktigt i det. Men ibland vandrade även kejsarens gäster där, och en dag som denna då de flesta hade ridit ut och nedför Maseis sluttande landskap uppe bland molnen var stämningen betydligt mer stillsam än den annars br…[Read more]

Jezeral himlade ögonen lite åt kvinnans heder. Om bönderna hade velat ha vapnen hade de kunnat ta dem, och att ge ifrån sig sitt egna vapen var höjden av oförsiktighet i hans bok. Trots allt skulle de möta beväpnade fiender, och tydligen en magisk sådan med. Han manade sin häst framåt, men terrängen skulle nog inte tillåta springaren att följa me…[Read more]

Arand hade under resans gång blivit en del av gänget. Även om han var en utomstående hade han börjat passa in mer och mer bland dessa glada och stökiga personer som trots sina många äckliga vanor var mer genuina än de flesta man träffade. Till en början hade han varit tillbakadragen, men nu började det kännas lättare att sällskapa med dessa pers…[Read more]

Ett rent hjärta. Orden var möjligtvis lite överdrivet, men det var ett sätt att få henne närmare. Trots allt var det en av de saker som Tal’il-Sharah nämnde som en av de saker man skulle sträva efter.  Hennes ord fick henne inte att tveka att hon var Sharah trogen och ett, nästan varmt och moderligt, leende dök upp på drottningens läppar.

“A…[Read more]

Hjärtslagen till Davant slog hastigt och hon slog med sitt ena finger på armstödet i takt till dem. Kanske det var rädsla, eller upprymdhet. Det var svårt att avgöra – han var trots allt skicklig med sina ord. Ett litet leende dök upp på hennes läppar. Det var enbart ord. Varför skulle han, eller någon, bry sig om hennes välmående?…[Read more]

Demonen plockade åt sig det som var av behag, men i slutändan blev det en rätt varierande palett på hans tallrik. Men främst var det kött han föll för, och han tog en nöjd bit av en rå och något blodig bit medan han hummade lite över hennes ord.
‘Jag är övertygad om att i ett land som Karm, där furstarna ständigt strider om makt, kommer de försö…[Read more]