Torbjörn skrattade sitt mullrande skratt och höjde handen mot kvinnorna som en avskedsgest innan de åter kom in i skogen igen. De var inte långt till bäcken och de hörde männen innan de såg dem. Yxhugg, spadar och sång ekade muntert mellan träden och de kom snart fram till gläntan intill bäcken där en handfull män höll på att göra i ordning en mil…[Read more]

Djan hade skrattat mjukt åt hennes förslag och kvällen gick över till natt medan de kom med den ena planen på att fly världen efter den andra. För denna kväll var det verkligen som de senaste månaderna inte hänt, som att de verkligen var helt andra personer som hade världen vid sina fötter, på en resa som precis börjat och inte en som nu skulle…[Read more]

Torbjörn stannade upp och tog pojkens hand, lite bestört av oron han hört i Tronds röst. Han tvinade skägget lite fundersamt och såg från pojken till kvinnorna.
“Jo, nä… ja, du behöver nog lära dig å’ bygga en mila” sa han lite fundersamt och den äldre kvinnan skrattade varmt.
“Min son är där också, han är lite äldre men då får de ju sällska…[Read more]

Både Nilla och Alma ryckte till lite vid ljudet av sköldar som möttes. Nilla vände på huvudet för att möta Arlins blick med ett svagt leende.
“Vi har varit nervösa och oroliga i hela våra liv. Men han är som han är, vår far” ett kort skratt lämnade henne, nästan lite uppgivet och hon vände blicken tillbaka mot slagfältet. Det var svårt att urski…[Read more]

Torbjörn riktigt strålade av stolthet när Trond räckte över blommorna och kramade hans lilla hand i sin lätt. Hans ljusa ögon vändes mot husen som Trond pekade på och han satte sig på huk bredvid pojken för att hamna i ögonhöjd med honom.
“Ja, de’ är där de bor. Är du snäll får du säkert se dig runt där inn'” han log varmt och rufsade om de mörka…[Read more]

Djan saktade in då de kom ut på den breda gatan som gick utmed hamnen. Såhär på kvällen kom verkligen staden till liv, butiker och tavernor öppnade igen efter att haft stängt under dagens varma timmar. Han släppte hennes hand för att istället dra henne intill sig med armen runt hennes midja där de gick. Det var mycket folk i rörelse, män som förh…[Read more]

“Ja, precis!” sa hon glatt med en nickning då hon sköt kärran framför sig. Lite tveksam belv hon dock, om det skulle räknas, men vad gjorde det om man hjälpa folk lite mer än nödvändigt? Det kunde ju bara vara bra. Så hennes leende fanns kvar på läpparna alltjämt då de gick sida vid sida. Gatan kantades av olika försäljningsstånd och butiker av d…[Read more]

Torbjörn kliade sig i skägget lite besvarat. Ja, han kanske borde veta vad det var. Men det var ju bara bröd? Bröd kanske var en egen sak. Gott var det i alla fall. Han blev lite lättad när han slapp förklara det, för inte kunde han ju förklara, eftersom Trond for iväg och plockade blommor.
“Jo så fina! De’ är de finaste blommor jag sett!” skro…[Read more]

Torbjörn blev väldigt fundersam över Tronds ord och ögonbrynen kom djupare över ögonen. Det blev inte heller lättare att tänka när han slog så på hans huvud. Vad var bröd? Och skulle de ha med någonting? Han hummade sitt djupa brummande och saktade in stegen en aning.
“Ja’ vet int'” sa han lite tveksamt och höjde blicken längst stigen som nu…[Read more]

“Mjöd, mat å kläder!” höll han glatt med igen och skrockade med sin djupa stämma. Den fundersamma rynkan kom tillbaka över hans ögon.
“Ja, jo, de’ äter nog de’ mesta. Som vi. Brö’ har de alltid” Torbjörn nickade lite och magen mullrade bara vid tanken på bröd. Han förstod inte hur de gjorde det, men gott var det i alla fall. Skogen började bli…[Read more]

Torbjörn brummade hjärtligt och fick nästan en tår i ögat av pojkens ord.
“Ja, de’ är du!” höll han med lika stolt och längde på stegen av den plötsliga energi han fick.
“Nå, vi får hoppas de har mjöd, de’ är gott de'” fortsatte Torbjörn i glad stämma och började nynna på den där melodin han nynnat tidigare. Även om det inte lät det minsta som…[Read more]

“Jo, så är de'” Torbjörn nickade lite men ögonbrynen var sådär fundersamt nere över ögonen. “Deras hjärtan är av is. Deras gudar är onda. Men de’ säger vi inget om” det brummande ljud lämnade honom och han duckade försiktigt under en lite lägre gren. Snart kom de ut på en vältrampad viltstig dock och det blev lättare att ta sig fram.
“Men du är…[Read more]

Torbjörn mullrade till igen av skratt.
“Jovars, de’ är int’ så roligt men tänk på de stackars människorna som alltid är så” han log varmt mot pojken och lyfte lätt upp honom på sina axlar igen. Den här gången försökte han undvika att gå för nära de lågt växande grenarna, men skogen var inte så tät efter åratal av att han verkat den. Även om h…[Read more]

Det värmde alltid i hans björnhjärta när pojken kallade honom far. Han hade aldrig förmått sig själv att berätta att han inte var det. Men oftast så glömde han faktiskt bort att et inte var så för att vara ärlig.
“Jo, de’ må så va” nickade han och såg ned på pojken med ett varmt leende. Hans långa kliv gjorde takten rask, även om det såg ut som…[Read more]

Torbjörn hade tuggat i sin nästan hela fisken förutom stjärten som dinglade ur munnen på honom när Trond bad om mer. Han såg lite förvånad ut men slängde åt honom det som var kvar av abborrens stjärt, även om han fortfarande var hungrig.
“Jo, nä… Vi får la ta och finna lite mer då” han skrockade och svalde det sista av fisken.

“Jamen…[Read more]

Nilla kände motvilligt hur öronen hettade till men hon log alltjämt och höjde handen försiktigt, knappt över sina egna axlar, som hälsning tillbaka. Så vände hon ned blicken åt sin syster.
“Kom, vi sätter oss vid Arlin” sa hon lågt men inte tillräckligt lågt då deras mor hörde.
“Vart ska ni?” Katarina avbröt sin konversation med väninnan bredvid…[Read more]

Djan strök undan några hårslingor från hennes ansikte och kysste henne lätt på pannan, men undvek alltjämt hennes fråga. Svar kändes överflödiga.
“Kom” han log och drog henne med sig ut från tavernan som nu började få fler besökare när solen stod så lågt. Han visste inte vart de skulle, men ner till hamnen i alla fall. Där kunde man alltid smälta…[Read more]

Torbjörn tog sig upp på fötter och skrockade åt den lilla björnen som nu yrde omkring. Vart kom all den energin ifrån kunde man undra. Med ganska långsamma rörelser plockade han upp abborrarna som låg nyrensade i solen och visslade till för att få Tronds uppmärksamhet innan han kastade ena fisken till honom. Själv tog han och bet av huvudet på s…[Read more]

Torbjörn skrattade åt pojkens iver och la sig raklång ned på klipphällen. Stenen värmde skönt mot ryggen och han vred undan huvudet från några löv som kom dalande ned mot hans ansikte.
“Ja, jo… de’ är nog så” nickade han lite där han låg. Han vände blicken mot himlen och slöt de ljusa ögonen, njöt av den lilla värme som solen gav.
“Kanske vi få…[Read more]

“En fjäril?” Torbjörn såg lite fundersam ut, ögonbrynen djupt över ögonen. “Varför de?” han knöt kilten runt höfterna och såg ned på de rensade abborrarna, den fundersamma minen var i ansiktet och han tvinade skägget mellan fingrarna.
“Staden? Ja, jo… vi får la sälja lite kol snart” den fundersamma minen gick över i ett leende och han satte sig…[Read more]