De enda tankar hon hade var att ta sig och sin mor bort från stugan och varelsen som var där inne. När Kaiyo kom ifatt dem på skogsstigen såg hon oroligt in bland träden. Det var en bra idé, särskilt då varelsen verkade förlita sig mycket på sitt luktsinne. Hon tvekade dock och bet sig i läppen. Att ta avvika från stigen och gå in bland träden…[Read more]

Zaria hade absolut ingen plan. Hon hade bara följt rösten i hennes huvud och nu när hon stod med en brinnande kvast mot taket lös den med sin frånvaro. Besten hade fått igenom båda frambenen och i förtvivlan insåg hon att elden knappt tog sig i takhalmen. Hon kunde bara som hastigast se Kaiyo lämna stugan med hennes mor, vilket visserlig…[Read more]

Fim la huvudet på sned med en oförstående min då Samira sa att skogen inte behandlade henne. Men hennes uppmärksamhet gick snart över till hennes händer då de började glöda. Intresserat sträckte hon på halsen och pupillerna blev stora så som hos en katt precis innan den gjorde ett utfall. Men likt en katts korta uppmärksamhe…[Read more]

Zaria hade öppnat munnen för att svara på hans fråga, men blev avbruten av ljudet från varelsen som försökte ta sig in. Förskräckt följde hon ljudet med blicken och kände åter paniken klumpa sig i halsen. Men när Kaiyo tog tag om hennes handleder blängde hon istället surt tillbaka på honom och vred sig motvilligt i hans grepp. Plötsligt var d…[Read more]

Zaria drog tillbaka händerna vid hans skratt med en missnöjd min. Hon förstod inte vart han fått det ifrån att hon skulle döda honom och hade hon inte avskytt honom så mycket så hade orden sårat henne. Hon tog sig för handlederna och backade ett steg då han såg ned i boken. Hennes blick gick mellan boken och honom medan hon gned sina ömma h…[Read more]

Fim hade gett sig av utan några hövligheter eller ytterligare ord. Men Rådare var till naturen lättcharmade och att Samira sagt att hon hade ett fint namn hade inte gått obemärkt förbi. Så hon tillbringade hela natten och efterföljande dag som berguv och sökte över skogen efter en plats som kunde tänkas vara en gammal kultplats. När solen l…[Read more]

Både rädd och nyfiken på vad hon skulle tänkas se utanför så satte hon ögat mot en av springorna. Det var fortfarande mörkt ute och det enda hon kunde se var en tom gårdsplan. Rädslan som nästan lamslagit henne tidigare ebbade ut och hon uppfattade den irriterade tonen i hans röst.

“Du kan alltid ge dig av om det inte passar,” mumlade hon för…[Read more]

Zaria stod handfallen inför den allt mer hotfulla situationen. Istället för att göra något av värde så stod hon bara där med paniken växande i bröstet. Hennes mor hade många gånger försökt lära henne hur runor skulle ristas och bindas för att skydda och besvärja. Men de förblev alltid döda tecken för henne, helt oförmögen var hon att aktivera…[Read more]

Zaria uppfattade knappt förändringen av hans sinnesstämning utan kände sig om något bara mer förvirrad då han svor till och släppte henne. Hon tog sig för hakan och sjönk ned på sängkanten. Hon tog sin moders hand i sin och kände hur det knöt sig i magen av rädsla då hon följde honom med blicken. Hans frågor kom i ett och hon satt där som hand…[Read more]

Frågorna var förvirrande för henne och hon rynkade på ögonbrynen då hon försökte att hitta orden till att förklara. Men så ryckte han plötsligt tag i henne och drog bort henne från hennes mor.
“Rör mig inte!” Hon försökte slå bort hans hand, men på grund av smärtan från armbanden och utmattningen från dagen var det ett ynkligt motstånd. Henne…[Read more]

Zaria uppfattade omedelbart att det var något annorlunda med hans utseende, men det var först när han kontrollerade armbanden som hon la märke till tatueringarna. Det var då det gick upp för henne att han måste ha varit ute efter henne och hennes mor från början. Och hon hade bjudit in honom på te. Hade hon inte varit i sådan smärta hade hon sk…[Read more]

Väntan på att han skulle svara kändes som en evighet även om det bara var några få ögonblick som passerade. Zaria snyftade plågat till och kunde inte hejda tårarna längre utan de rann ned längst hennes kinder. Hon såg mot handklovarna han slängt ut på gräset framför stugan och hon insåg att hon inte hade något val. Han var verkligen kallhjä…[Read more]

Någonstans hade hon hoppats på att inte få något svar och att han hade lämnat stugan. Men det hade varit en dåres hopp och hon visste knappt vad hon skulle ta sig till. Hans ord var både förvirrande och sårande. Menade han att det var hon som var orsaken till hennes mor lidande? En klump växte i halsen och hon bet ihop käkarna för att hålla tillb…[Read more]

Det var natt då Zaria äntligen kunde skymta stugan mellan träden. Hela hennes kropp värkte av utmattning och hon haltade av smärtan i fötterna. Någon plan hade hon inte heller kommit på. Vad skulle hon göra om han var kvar? Om han var en av dem som hennes mor varnat för så fanns det inte mycket hon kunde göra förutom att fly. Men hon vägrade att…[Read more]

Väl ute ur stugan sprang Zaria så fort hon kunde mot skogen. Ena armen sved efter att själv träffats av det kokande vattnet och småsten pinade hennes bara fötter. Men hon varken saktade in eller såg sig om för att se om han följde efter eller inte. Inte ens när hon kom in i skogen stannade hon, utan fortsatte springa så fort hon kunder öve…[Read more]

Zaria tog ytterligare ett steg bakåt och hon kunde känna värmen från spisen. Ett steg till och hon skulle ramla in i den. Stugan var för liten och paniken växte i bröstet. Hon behövde komma ut därifrån. Hennes blick gick från honom, till sovalkoven, till dörren och sen åter till honom.

“Jag har inte försökt lura dig,” rösten darrade och hon fic…[Read more]

Under tiden hon förberedde teet så vandrade hennes tankar tillbaka till städer och marknader. Nu skulle han ju ändå stanna en stund, så hon började samla mod för att ställa fler frågor om staden och världen utanför. Det enda hon visste var ju det som hennes mor berättat, och det var ju mest hur hård och orättvis den var. Hon räckte honom koppen oc…[Read more]

Vid nämnandet av Valfadern så spottade hon återigen på marken och gjorde en grimas. En grimas som gick över till ett illvilligt leende och hon nickade uppmuntrande mot Samira. Med en utsträckt klo pekade hon på henne och skrattade lågt.

“Småsint, ja! Oduglig, fet, halvblind och maktfullkomlig…!” skrattet fortsatte och hon såg upp mot den mörka n…[Read more]

Zaria stod på helspänn vid alkoven och lyssnade på andetagen. Efter en kort stund andades hon ut och sänkte axlarna. Det var bäst om hennes mor förblev sovande under tiden Kaiyo var där. Hon vände sig mot honom igen men blicken stannade till vid de rullar och böcker som låg nedanför hennes mors alkov. Hon mindes tydligt då hennes mor gömt dem, o…[Read more]

Zaria skrattade nervöst åt hans kommentar om att oknytten skulle lugna ned sig. Eller så var för att han verkligen tackat ja till hennes erbjudande. Te ville han ha också, vilket både skulle kokas, svalna, serveras och drickas. Men bitterheten byttes snabbt ut mot nyfikenhet då han berättade om sin uppväxt. Hennes ljusgröna ögon blev stora av f…[Read more]