För ett par korta minuter fanns det inga bekymmer eller dystra minnen. Bara det bra, det glada och lustfyllda. För en stund var ångesten borta och den värme han kände långt ner i magen var inte av vinet. Men stunden var snart borta och hennes ord fick honom att vrida lite obekvämt på sig och sänka blicken.

“Om det gör det… så är det för att det…[Read more]

Djan var både förvirrad och misstroende. Klart hon inte var där? Eller? Men han kunde inte fortsätta den tankegången, överrumplad över hennes plötsliga kyss. Han gjorde dock inget motstånd då det skänkte honom en klarhet och lugn. Så han la handen om hennes nacke och besvarade hennes kyss, det var som ett ögonblick av frid för ett plågat sinne.…[Read more]

Djan log för sig själv, sådär stolt igen över att ha lyckats bete sig. Han lutade sig mot stolens armstöd och blickade bort mot kameler och folk, fnittrande som en ungmö.
“Tjaa… Det är du, åh ärade drottning, som bestämmer det -hick-” Fnittret övergick i det där hysteriska skrattet. Djan lutade tillbaka huvudet över armstödet och bokstavligen l…[Read more]

Djan drack av vinet och ställde ifrån sig glaset med ett kort “tsk” åt hennes ord om mord. Det var såklart att hans samvete skulle göra Sera till en åklagare. Blicken dröjde vid glaset, sammanbiten för ett ögonblick.
“Det var nödvändigt…” Rösten var låg, knappt hörbar. Inte så övertygande direkt.

Hennes ord var förvånansvärt smärtsamma för hon…[Read more]

Jägaren bara grymtade åt hennes ord men man kunde ana en lite road glimt i hans ögon då han såg mot sitt spjut och tog sig för sin ömma ljumske.

Kheezai släppte taget om sin näsa då Ithia skulle hela den, hon hade sett henne göra det mot männen i skogen.
“Tack..!” Hennes röst var fortfarande lite tjock men nu slapp hon hålla sig för näsan. He…[Read more]

Djan kramade om hennes nacke och lät sedan fingrarna dra genom hennes svarta lockar då han sträckte sig efter vinglaset.Blicken var fäst i fjärran, sådär dimmig och frånvarande som den brukade. Även om där också fanns ett mörker.
“Nej” Sa han enkelt och drack av vinet. Blicken vändes tillbaka till henne. “Du kastade din krona. Sen försvann du.…[Read more]

Djan fann det svårt att hålla kvar blicken i hennes, det fick den där klumpen i bröstet att bli större. Så hans blick följde istället sina egna fingrar då han drog dessa genom en av hennes lockar. Hennes fråga fick honom att le. Hon visste ju redan, men kanske han behövde säga det högt för att han själv skulle förstå.
“Civil…[Read more]

Djan blinkade upp efter tjänaren som fyllde på hans glas, sedan ned på glaset, tveksamt. Han förhandlade lite med sig själv en stund, om han verkligen kunde dricka mer. Tydligen vann ja-sidan och han tog upp glaset i sina händer igen och drack en klunk. Det var lättare nu när han satt ned.

Uppmärksamheten vändes åter till de andra, om än en druc…[Read more]

Djan lutade pannan mot hennes och slöt från hennes ord. Han var säker på att hon inte var verklig nu och en klump av ångest formades i hans bröst. Hon var bara en dagdröm, ett fragment av hans egna tankar och önskningar. En bit av hans samvete som kommit för att göra sig påmint om att han svikit henne. Även om hennes beröring kändes så verklig.
“…[Read more]

Djan lutade huvudet mot drottningens hand, blicken mot den vita herren. Han hade ett snett flin på läpparna och ena ögat var nu nästan helt stängt för att han skulle kunna fokusera blicken.
“Mmh-mh, senare då kanske.” Han skrattade och tog en klunk av vinet. Det hade börjat få en sur eftersmak, det blev svårare att svälja. Han behövde nog sitta n…[Read more]

“Hm, är det så..” Han var osäker på om han kände sig förvånad eller inte. Även om de båda närvarat på var deras upplevelser kring det nog väldigt skilda. Djan fyllde på Seras glas och log mot henne bakom sitt då han tog en klunk “Det är väl klart att du inte kan vara utan mig” ett retsamt, men ändå varmt skratt följde hans ord.

Även om han…[Read more]

Tanken på Sera verkade inte vilja ge med sig. Den höll sig kvar, gjorde sig påmind genom det där bekanta krypande i skinnet av hennes närvaro. Det fick honom att halsa första glaset vin. Blicken var fäst i fjärran, förbi skeppens master och havsfåglarnas cirkulerande runt hamnen. Djan hällde upp mer vin i sitt glas. Sera förföljde verkligen ha…[Read more]

“Oredliga flickor…” Grymtade jägaren och skakade på huvudet med munnen hopsnörd i en butter grimas.

Kheezai hade långsamt kravlat sig fram till Ithia, handen för näsan och nu med tygärmen täckt av blod. Hon lutade huvudet bakåt men blicken var fäst vid Ithia.
“Ithia, lugn, han är här för att varna oss” Klämde hon ur sig, rösten dämpad från gr…[Read more]

Kheezai gjorde ansats att resa sig upp, men klev på sin egna ärm i sin förblindade förvirring och drämde ned i backen med näsan först.
“Ithia…!” Utbrast hon igen, ena handen för näsan som nu blödde ymnigt. “…vänta..!” Fortsatte hon med den nasala rösten men gjorde ingen ansats att resa sig igen, smärtan i näsan gjorde att hon höll sig på a…[Read more]

Trots att hennes ord inte varit nära lika auktoritära som hon velat få ut dem så gav dem ändå önskad effekt. Hon hade stannat upp där bland mossorna för att se hur mannen fumlade och famlade sig ut under granen. Så brast hon ut i ett högt tjut till skratt, så överväldigad över hur roligt det hela var att hon vek sig dubbelt med de svarta händern…[Read more]

Om Kheezai hade ramlat baklänges av skräck, blivit puttad eller helt enkelt för att hon blivit överrumplad av det starka och plötsligt ljuset var svårt att avgöra. Dock satt hon på ändan och blinkade kisade med ett plågat uttryck mot det skarpa ljus som framkallats.
“Ithia.. det..” Började hon men grimaserade och gnuggade sig i ögonen. Hon såg upp…[Read more]

Kheezai behövde gå, skingra tankarna och vara ensam. Trots allt hade hon ju bott ensam de senaste tio åren, om än med en och annan bybo från Vargås som kommit på besök. Men när hon gick i sin ensamhet, skyddad av nattens mörker, så insåg hon också hur ensam hon hade varit där i skogen. Så när hon insåg det så längtade hon tillbaka till Ithi…[Read more]

Kheezai rös ofrivilligt till då Ithia sa det där namnet. Det fyllde henne med hat, sorg och rädsla. Rädsla för att ens sluta ögonen. Hon kramade om sina ben hårdare och lutade hakan mot sina uppdragna knän.
“Går det verkligen att besegra… henne? Hon hittar oss överallt, i varje vrå av våra sinnen. ” Kheezai slöt ögonen för ett kort ögonblick.…[Read more]

Skymning. Som alltid i Mörkveden. Skuggorna var alltid långa och i dem tycktes det alltid röra sig av knytt och oknytt. Marken var fuktig under hennes fötter och hennes fötter sjönk ned med ett klafsande ljud. Det hade regnat. Kvinnan som var insvept i vargpäls och klädd i sälskinn stannade upp och höjde blicken, ögonen inramade av de rynkade ög…[Read more]