Till en början hade utlämnandet till Iselem och husarrest i palatset varit en lättnad när man ställde det mot alternativet att hängas i skitlandet som kallades Karm. Men dagarna hade snabbt blivit outhärdliga och det gjorde ont i varenda cell av Djan över att vara fången, övervakad och framför allt över den bittra ångesten att ha tagit någons…[Read more]

För en bråkdels sekund greps Djan av isande fasa då han såg vad som höll på att hända. Sera fast vid stolen, den ilskna mannen med kniven redo i sin hand, rakt på väg mot Sera. När det korta ögonblicket passerat så sköljde istället ilskan över honom och han tog språng mot mannen som nu hukade sig ned mot Sera.

“Iselemkräk, jag ska lära dig vet…[Read more]

Hennes klara bärnstensögon smalnade av och en fundersam rynka formades på hennes panna. Uppenbart var det att hon blev förvirrad av hans förklaring då det i hennes värld inte gick ihop. Hrafn… Kung Iki… Det var någonting bekant över namnen och hennes minne gick tillbaka till en mörk skog fylld av yrande snö, stickande rök, barnskrik o…[Read more]

Djan gjorde ett tappert försök att inte börja skratta när Sera inte bara snubblade in i mannen utan dessutom spillde ut ett stop över honom. Men försöket var förgäves och han brast ut i ett minst sagt opassande asgarv. Det hela såg så komiskt ut och det tårades i ögonen på honom. Alkohol och ett lättsamt sinne var inte en bra kombination nä…[Read more]

Djan drog ens lättnadens suck när han steg in från regnet till den rökiga värmen inne i värdshuset. Bad. Sängar… tanken fick honom att bli tårögd av längtan och lättnad att det var så nära. En riktig säng. Det var knappt så att han registrerade Seras ord när han tog emot flaskan och tog sig en stor klunk.

Först verkade han oberörd av den s…[Read more]

Fundersamt synade hon honom där hon stod, bärnstensblicken hård som sten och ansiktet stilla. Son till den som styr Frostheim…? Febrilt gick hennes tankar och letade bland osorterade och brutna minnen. Nordkonungen, den främste av Jarlar… Halvar Jotnabane! Så detta måste vara hans son. Hastigt bugade hon sig djupt och vördn…[Read more]

Fim lät blicken vandra från Ragnhildr till mannen som hon synade med misstänksamma ögon. Tidigare hade han ju siktat en pil mot henne och det var något hon inte lätt skulle glömma. Långsamt flyttade hon sig så hon hela tiden hade elden mellan sig själv och honom, samtidigt som hon nyfiket lyssnade till deras konversation. Den roade henne nästan oc…[Read more]

Regn. När man kom från Iselem hade man lärt sig att älska och uppskatta regn, ty det var Sharahs gåva till allt levande. Men när det regnat dag ut och dag in, från ett lätt duggregn till nattligt ösregn så var det svårt till och med för Djan att se munter ut där han satt på en numer slö springare med lera upp till buken och hans egna kläder so…[Read more]

Djan skrattade lågt och vände blicken mot henne med ett leende.
“Det kommer finnas massor med tid som du kan lära dig. Se, ungefär nedanför…” Fortsatte han och blickade upp mot himlen och pekade samtidigt som han förklarade de olika stjärnbilderna som hade mer eller mindre förankring i tron på Sharah. Det var även så många nätter framöver for…[Read more]

Fim hade blicken i elden där hon stod och värmde sina händer över den. Det var först när Ragnhildr presenterade sig och la ned örterna i grytan som hon lyfte blicken som hade samma färg som lågorna.
“Ragnhildr…” Hon rullade på det sista r:et fundersamt. Lika fundersamt synade hon kvinnan oblygt och blicken fastnade återigen vid hennes mage. Vid…[Read more]

Det var med halv fokus på det kvinnan sa och halv på spjutspetsen som hon med en djup bugning följde med in efter henne.
“Jag är dig ytterst tacksam.” Hon nickade menande för att stärka sina ord och stängde dörren med ett ryck bakom sig. Det brände i kinderna av att få komma in från kylan och hon släppte taget om den stora björnpälsen…[Read more]

Det var utan några protester som han tog ett par bär ur hennes hand med en lite förvånad min. Han ryckte på axlarna när han stoppade bären i munnen.
“Äsch, det löser sig. Öknen är inte lika fruktlös som den verkar” Han log mot henne, ett leende som verkade säga mer än vad han själv sa. Han makade sig sedan närmare henne och pekade upp mot en av s…[Read more]

Djan skruvade lite på sig för att hamna i en bekväm position då han blickade upp mot himlen som långsamt blev mörkare och visade fler och fler stjärnor. Tänk om man hade kunnat vandra bland dem? Ett lekfullt drömmande leende spred sig på hans läppar vid tanken och han hörde knappt vad Sera sa eller gjorde. Det var ljudet av metall som fick honom…[Read more]

Kvickt ryggade hon ett par steg från spjutet och något mörkt passerade hennes blick när hon betraktade järnspetsen och fuktade läpparna likt en stressad varg. Hon hade nästan glömt att kvinnan hade burit spjut tidigare. Hennes blick vändes tillbaka till kvinnan och tog åter det där ynkliga, som en hund som tigger vid festbordet…[Read more]

Djan gjorde en liten grimas och vände sig bort från Sera för att ta av hästen dess sadel, men mest för att inte visa sin bokstavligt talat skräckslagna blick. Färdas på natten kändes inte jättelockande sådär i öknen.
“Vapen?” Frågade han medan han varsamt drog av sadeln från hästens rygg och klappade den lite förstrött. “Vad för vapen har vi?”

Ha…[Read more]

Varsamt hade hon tagit sig mellan träden och närmare hyddan som de försvunnit in i. Snart kunde en hon skymta rök som steg upp från hyddan och hon drog en längtans suck när hon tänkte på en värmande eld. Trots hennes värmande pälsar och sälskinn så bet kylan i hennes kinder och kröp längst ryggmärgen på henne.

När mannen kom ut ur hyddan sjönk ho…[Read more]

Blicken följde spänt pilspetsen som långsamt sänktes och i samma takt sänkte hon händerna ner mot marken. Hjärtslagen lugnade sig men hon kände fortfarande adrenalinet forsa genom hennes ådror, faran var ju inte helt över. Tillslut var bågen tillräckligt sänkt för att hon skulle spänna blicken i mannen.
“Turin…” Hon smakade namnet på tungan. Frå…[Read more]

Palmerna kom närmare och snart visade sig en mindre dunge av buskar, gräs och ett gäng palmer. Sasha cirkulerade ovanför men vände snart upp för att flyga dem till mötes. Djan sträckte upp sig arm och reptilen landade klumpigt, klorna slitande i tygen på hans skjorta. Djan mumlade något mjukt till Sasha innan han såg sig över axeln mot Sera.

“Nat…[Read more]

De brandgula ögonen var fästa på mannen då han drog en pil. Det fick henne att ge ifrån sig ett ilsket skri och sträcka ut vingarna igen, redo att ta till flykten. Mannen verkade mena allvar och rädslan för pilens järnspets fick henne att ta till luften med tysta vingar, även om hon gav ifrån sig ytterligare ett skri. Långt borta hördes varg…[Read more]

Varligt följde hon efter paret i deras egna fotspår, kroppen på helspänn och ögonen släppte aldrig varken spjut eller båge. Hon vågade inte komma närmare än att hon knappt kunde skymta dem mellan träden. Vilka var de, var de farliga? Tankarna snurrade i hennes huvud och hon ruskade om sig själv likt en blöt hund. Hon måste komma närmare. När…[Read more]