Aeron hade först verkat helt ointresserad av vad som utspelade sig i salen, djupt försjunken i sina anteckningar. Men när professorns spydiga kommentar bröt tystnaden, sänkte han pennan och lyfte blicken. Hans ögon drogs till Elian, som till slut började tala. Han kunde se hur hans händer darrade och hur hans fräkniga kinder blivit röda. Aeron kun…[Read more]

Hallgrim skrattade rått åt hennes kommentar.
“Om det var så, hade du fått skida naken,” svarade han med ett brett flin i det väderbitna ansiktet. Sedan fortsatte de i maklig takt, en fart som var alldeles för långsam för hans smak. Inte ens om de tagit vägen över fjorden hade de hunnit fram till Haukvik innan nattens mörker. Men det kunde inte…[Read more]

Aeron hade blicken fäst vid den andra studenten då denne långsamt sköt pennan över bänken till honom. Han verkade nästan nervös. Men det var en reaktion Aeron var van vid.
“Tack,” sa han lågt, simpelt och tog upp pennan för att åter vända blicken ned till professorn och kroppen som nu var blottad. Professor Dunnarn hade börjat välja mellan sin…[Read more]

Männen samtalade lågmält, vägde för- och nackdelar med de olika alternativen. I ett sällskap som detta var man tvungen att höja sin röst om man ville bli hörd, och ingen av dem skulle någonsin bry sig om att höra vad en ung jänta hade att säga om saken. Att hon ens skulle yttra sig var otänkbart – hon stod där och andades tungt, som om hon bara…[Read more]

Trehundratjugofyra. Till våren. Nasrin blinkade till och stirrade stumt på honom. Siffran var ofattbar, så främmande och bortom hennes föreställningsförmåga att det kändes som om han skämtade. Hon uppfattade knappt att han frågade om hennes egen ålder; hennes ansikte en blandning av skepsis och förundran. Det var först när hans uppmanande bli…[Read more]

Nasrin sträckte på sig när han påminde henne om vad minnet behövde innehålla, och hon lyssnade uppmärksamt när han började berätta om sitt eget. En liten rynka formades mellan hennes ögonbryn när han nämnde sin ålder då, som om det var ett lågt tal jämfört med nu. Utan att ens vara medveten om det granskade hon honom skeptiskt. Hon måste ha hört…[Read more]

När hans leende växte gjorde även hennes det och ett litet roat skratt undslapp hennes läppar. Hans ord hade något både charmigt och absurt över sig, och hon sänkte blicken till pläden medan hon funderade över vad som kunde vara sant och vad som var överdrift. Egentligen spelade det ingen roll, tanken roade henne oavsett vilket, och efter de s…[Read more]

Nasrin höll fortfarande blicken fäst vid öknen och hans fnysning fick hennes käkar att spännas. Hon svalde hårt mot klumpen som fortfarande brände i halsen. Hon hade vetat att han inte skulle förstå. Det hade hon länge varit säker på. Och nu irriterade det henne ännu mer att han inte bara kunde acceptera det hon sagt och släppa ämnet.

Men n…[Read more]

När han inte tog emot mandlarna tuggade hon i sig dem själv, blicken studerande honom då han använde vattnet för att skölja av händerna. Hon hoppades att hon haft rätt i sina beräkningar och att det verkligen var dessa klippor som brunnen fanns vid. Hon dröjde dock inte länge vid den tanken utan lyssnade till Zaahls ord. Att ens familj eller vänn…[Read more]

Solen hade redan gått ned när de slutligen bestämde sig för att slå läger. Ett klokt val, för även om mörkret erbjöd skydd från solens brännande hetta, lurade andra faror i öknen när skymningen föll. Nasrin nickade kort till hans fråga medan hon spände av sadeln från kamelen och la packningen åt sidan. Hon grävde fram ett par av den speciella ko…[Read more]

Nasrin försökte fånga hans blick igen, hennes ögon sökandes över hans ansikte efter svar, men hon kunde inte läsa av honom. När han gick bort till kamelen sjönk hennes hjärta i bröstet. Det var svar nog. Om han lämnade henne skulle hon bli kvar i öknen, utan vatten eller möjlighet att ta sig hem. Men var det inte precis det hon bett om? Tankarna…[Read more]

Zaria såg på honom med tvekan. Hon var rädd för hur han skulle reagera och för ett ögonblick övervägde hon att ta upp boken och drämma den i huvudet på honom. Den var trots allt tjock nog att den säkert kunde knocka någon medvetslös. Men hon avstod från frestelsen och slog ned blicken då hon öppnade näven. Såret syntes tydligt då hon sträckte u…[Read more]

Nasrin visste att allt hon sagt var sant, och någon baktanke med det hela hade hon inte… att hon skulle undkomma ett miserabelt öde var bara en bieffekt. Det var sant att hennes sanna drivkraft var egoistisk snarare än en äkta längtan efter att skona folket, men förändrade inte något annat. Stadigt mötte hon hans blick, även om hon tvekade när…[Read more]

Nasrin höjde på ögonbrynen av förvåning då han slöt handen om hennes. Ljuset blev svagare men hon kunde ana leendet på hans läppar. Skulle hon använda magi? Hennes blick gick ned till smycket i handen då Zaahl började ta bort förbandet. Hon hade aldrig backat från en utmaning eller lidit av dåligt självförtroende. Beslutsamheten syntes i hennes…[Read more]

Nasrin lyssnade på hans ord, blicken uppmärksamt fäst vid hans ansikte, men då han nämnde att någon skjutit honom slog hon ned blicken och bet sig i kinden för att inte göra en grimas som skulle avslöja hennes skuld. Hennes blick flackade till hans ben där det förband som männen bundit fortfarande satt kvar. Visste han att det var hon som skadesk…[Read more]

Det var först när han såg ned till smycket som hon insåg att hon hållit hans blick under tiden hon talat. Och i tystnaden däremellan. Hon rättade till sig där hon satt och även hennes blick sjönk till smycket i hennes hand. Hans tystnad fick henne att snegla åt hans håll, undrandes om hon kanske frågat om något hon inte borde. När han slutligen…[Read more]

Zaahls reaktion var allt som behövdes för att den hisnande känslan av triumf skulle spira genom kroppen. Det var förhastat, men hon kunde inte hjälpa sig själv från leendet som spreds på hennes läppar. För Nasrin var hans reaktion ett kvitto på att den lilla ädelstenen hade ett stort värde och det blev för henne synonymt att historierna v…[Read more]

Nasrin fnös åt hans låga ord, men det var för att dölja ett kort skratt och det lilla leende som dröjde sig kvar på hennes läppar. Att han ens kunde säga en sådan sak efter vad som precis hänt. Hon strök lätt över den ömmande punkten på halsen men sänkte snart handen och lyfte blicken till honom igen då han kastade tillbaka vattenskinnet. Ho…[Read more]