mitt livs gåva given
Na Zodryina y kvriy
Ljudet av korpen bröt tystnad och gav ett ekande ljud där mellan trädtopparna vid foten av berget som sträckte sig mot skyn, snötoppar de kallade karamninterna bergen för men i Märehn var DevnaNa’Vyostov Bergen av Devana efter nattens härskarinna som sades leva bland dem. Den fortfarande ruggiga oc…[Read more]
Han fångar upp henne när hon svajar till och drar henne in i sin famn, en stark skyddande famn hos en man som sedan länge valt att lägga världens bekymmer på sina axlar och skylla de i hans famn från världens mörker. Att de fanns de som växte upp skyddade, i en värld av sagor som vävts för att skydda dem från världens ondska var hon inte ensam om.…[Read more]
Han korsade den breda träbron som patrullerades av vakter som gick fram och tillbaka utmed den för att se vad de olika vagnarna som var i färd med att korsa bron. Vakterna noterade snabbt vad de hade och gjorde upp vad de skulle behöva betala i tull för att komma in i staden, alla som ville sälja något i staden eller ta med sig de man köpt i stade…[Read more]
Han lätt blicken fokusera på hennes ögon när hon reste sig upp, det här var nära mycket närmre än vad som vad sedligt eller vad prästerskapet förmodligen skulle anse vara rådigt men sen om två ogifta personer blev funna i en situation som enligt seden skulle anses vara för intim var seden att de skulle gifta sig. Märehns lag kunde vara hård och…[Read more]
Han blundade, han kunde för sitt inre fortfarande se elden från Loradon den eld som dräpt det gamla Märehn och fått det nya. Ur askan växte det nya fram medan det gamla spreds för vinden tills det endast vara tynande minnen kvar men elden det var ett minne som han aldrig skulle glömma. Iserion, de hade varit deras uppväckande en insikt att den…[Read more]
Banéren reste sig högt över slätten där de bars fram som ledstjärnor åt de hundra husarerna som i full galopp sprängde fram utmed den väg som skar genom slätten. Vimplar i rött och vit prydde deras långa röda lansar som sträckte sig mot skyn och fladrade i vinden, rustning i stål som sken likt silver och kappor av det finaste röda yllet under rus…[Read more]
Han hade givit henne avstånd, låtit henne i avskildhet klä av sig och sjunka ner i det varma badet med väldoftande örterna från heden som tjänsteflickorna hade hällt upp åt henne. Han hade hållit ryggen mot henne men när hon väl satt i abdet och till ljudet av det skalpande vattnet hade han ändå sakta vänt sig om. Först bara med små ögonkast me…[Read more]
Nej, han anade att denna kvinna inte kund bevara arg i tonen eller ens hysa det mista mörker i henens hjärta. Nej ödet hade gett henne ett skyddat och tryggt liv, ett simpelt och enkelt liv i jämförelse med hans men ändå så mycket rikare en de liv han kunde stoltsera med. Han låg bara lite svagt mot henne när hon retades med honom men han bet i…[Read more]
Någonstans i norra Märehn
Han mediterade djupt inne i grottan med endast ljudet av elden framför honom som sällskap. Han andades in djupt och för varje gång kände han efter försiktigt. Han lyssnade försiktigt och för varje gång kunde han höra lite av den, världens sång. Hur världen runt om honom ständigt sjöng medan den förändrades, det…[Read more]
‘’Hon skall en dag resa sig, den tredje dottern, härskarinnan skall Izeleth oss sända. En dag skall vi resa oss, när vi vandrat genom elden skall vi skåda henne. Vår härskarinna som skall leda oss till den nya eran.
När mörkret är som djupast och dess herre vandrar på vår jord, då skall vi söka efter hoppet och finna. För hon kommer att vara d…[Read more]
Han log alvarligt åt hennes lätsinnnade ord, hans dust med döden och prästinnans försvinnande. De senaste dagarnas tilltagande oväder med regn som fullkomligen piskade landet omkring dem och svepte in landet i regn drypande vindbyar. Vad som från början känts som en storm hade fört dem samman kändes alltmer som något som gjorde allt för att sär…[Read more]
Jo han mådde bättre, han hade fått vila och för första gången på länge känt sig som en människa men mörkret som låg kring hans tankar den eld från Loradon som brann i hans ögon fanns där. Han sa dock inget, han ville inte störa deras frid med berättelser med berättelser om de han ahde upplevt. Allra helst ville han glömma själv men varje gång han…[Read more]
Han hörde hennes ord och hennes mjuka rörelser när hon gled ner i sängen fick honom att endast känna svaga stråk av smärta, henneig hit, hur långt bort var ens Loradon. Han hade inen anning, han insåg att han inte ens visste hur långt han hade ridit eller för hur länge annat än att de måste ha varit dagar”Nej, Loradon” Han skött drycken försik…[Read more]
Må Athal visa honom nåd och bärmhärtighet där han ber men herremannen verkade inte lägga någon större notis vid hans böner, hans sinnen kanske redan hade nått ett beslut eller så hade han valt att ignorera denna skymf mot honom och hans hus. Dock i ärlighetens namn han var för utmattad för att lägga märke på något och han hade visserligen känt…[Read more]
Han protsetrade inte mot deras idéer, hans rustning var ändå till sin vägs ände och när de försökte ta hans svärd upptäckte de att skidan var tom. Den enda beväpning han verkade ha var den långa dolken som riddare använde för att nedgöra andra tungt rustade riddare på slagfältet med sitt smala blad som kunde stickas in i armhålorna, skre…[Read more]
Han ser upp på byn som samlar sig runt omkring honom, pojkarna som försökte leka män och sen männen som faktiskt hade plockat upp verktyg att försvara sig med. Han tvekade inte inför det faktum att hans öde skulle vara väldigt närstående om männen valde att vända sig mot honom med sina verktyg. Dock han lät blicken glida över männen, pojkar…[Read more]
Ensam ryttare kom ridandes över fälten utmed den väg som ledde söderut, den som ledde ner till kvarnen nere vid ån och där de hade sina djur på betes om sensommaren men om försommaren var de idylliska hagar med högresta björkar och midsommarblomster. Längre bort än så hade få rest, snart övergick markerna till den steniga och magra heden som domi…[Read more]
Han drack av sitt vin och lättblicken dras till elden, där kom den att ligga en stund som om han djupt övervägde vad hon hade sagt men inom viskade rösten från Loradon. Rösten Dödsskuggans dal, dess väktare som fört honom ur Loradon vid liv. Han mindes inte rikigt hur det hade gått till men Vizzearys hade alltid funnits där sen dess och för en…[Read more]
Regnet hade runnit nedför hans sidor och ansikte men han hade tålmodigt väntat, Hans kaftan var fuktig sedan länge och tung av vätan men det var en brda han var mer än villig att bära för hans blivande hustru. Hans kappa under kaftanen var trotts allt torr och de han fick utstå i regnet var en mild jämförelse mot den uppoffring han fått bevit…[Read more]
Han nickade åt hennes ord, det var ord som han uppskattade. Han antog de som ärliga ord som hon hade yttrat för honom, varför skulle hon ljuga om något sådant. Hennes överlevnad i Märehn skulle bygga på honom, hans folk skulle inte se henne som något annat än utlänning gift med vojvoden av politiska skäl. Utan vojvoden vem var hon då?
”Kan d…[Read more]