Nog skulle han få ihop frivilliga män till ett näst intill självmordsuppdrag, de var här för att templet hade sagt det och endast en kättare eller hedning skulle trotsa templets och Athals ord. De flesta män i hären hade till och med bett  prästerna där hemma om att hålla en begravningsceremonin för det innan de lämnade Märehn så deras själar sku…[Read more]

Han kände inget personligt för kungen, kungen var simpelt bara en person som han genom blodsband var förpliktad att följa andra ledare här i världen. Enligt honom själv kanske inte alltid de bästa eller främsta ledarna men han hade lärt sig att hålla tyst om det, man ville inte hamna på någon lista eller bli föremål för utrensningar. D…[Read more]

Först när konungen själv tilltalade Vasilij vände han sig mot honom lika kall som innan men i hans ögon kunde man ana en brinnande stolthet. Detta var en man som hellre kastade sig ut i strid än tyst deltog som observatör på ett möte enbart för att de som skulle närvara vägrade vanära sig med att vara i närheten av vampyrer. Vasilij visar inget a…[Read more]

Han stod där bit ifrån de andra kall och tyst, Märehns härar hade anlänt till Loradon under natten efter ha ridit dagar i streck utan annan vila en den som de fick i sadeln. Insikten av att Kung Sandor trots allt hade tagi med sig sina vampyrer till Loradon och behandlade de likt ärade rådgivare hade varit mer än Märehns herrar hade kunde svälja.…[Read more]

Under ett grönskande träd
En sårad kozak låg
under ett grönt träd
en sårad kozak låg

En korp flög till honom
På en gren korpen kraxade
En korp flög över honom
kände doften av en måltid

Kraxa inte min korp
Över mitt huvud
Du min korp
Jag är fortfarande vid liv

Flyg snälla, min korp
Hem till min mor och far
Och ge mina blodiga kläder
Till min…[Read more]

Hans ryttare hade rört sig snabbt över markerna i Kaldrland, när Turin hade pekat ut åt vilket håll Jarlarna hade levt hade Radim och hans  500 ryttare givit sig av och ridit dag och natt likt sagorna. De hade sovit i skift och haft med sig reserv hästar för att kunna ta sig fram snabbt, medvetna om att de lätta kavalleriets styrka mättes i…[Read more]

Dörren flög upp när en ny gäst anlände till gästabudet men denna gäst stack ut från alla tidigare. När man såg honom syntes de på lång väg att han inte var från Kaldrland, frisyren, kläderna och den breda långa böjda sabeln som såg ut som att man kunde klyva en människa i två delar med lätthet. Mannen som klev in var klädd i vida byxor med höga s…[Read more]

Nicoclaus von Breslau 

Nej Jarek hade rätt och det var de besvärligaste med denna kontakt, man kunde inte lita på de man inte delade blod med. De kanske var en begränsande syn på vilka man kunde alliera sig med men de gav stabila allianser, för de man delade blod med kunde inte bara dra tillbaks handen. De skulle vara som att lämna släktin…[Read more]

Nicolaus gav honom bara ett brett flin ”de är inte våra magar som tillåter oss att dricka de, det är vårat klimat som tvingat oss att lära oss att dricka de” Ja för vintrarna i Märhen var inte trevliga, de var inte milda eller torra och kalla utan fuktiga, råa och kalla som aldrig lämnade en riktigt ifred ”De värmer än när fukten och kylan ha…[Read more]

Han gav bara Salim en ett leende på frågan ” De min ärade gäst är Airag, den görs av hästmjölk av nomaderna” svarade han Salim. Ärade gäst, Nicolaus funderade på de orden för de kändes så ovant. Han var mer van vid att kalla människor för kusiner, sysslingar eller liknade för ja i Märhen var alla släkt med varandra på något sätt. Vänskap utanfö…[Read more]

Nicolaus von Breslau 

”man kan inte lita på någon man inte delar blod med min kära kusin” han tystnar sen och ser ut mot lägret där männen gjorde i ordning sig för att nu när de började bli ljust nog att faktiskt se djuren i skogen. De skulle förmodligen till häst omringa stora områden och sen låta ringen sluta sig tills djuren i cirkeln itne…[Read more]

Nicolaus von breslau

Annorlunda, definitivt men Salim stack inte ut mer än vad någon från Karm skulle göra i lägret. Ty de flesta bar kaftaner och kappor i klara färger som rött, himmelsblått och grönt fodrade eller kantade med päls. De var kläder som passade ett folk som levde i ett land som ständigt plågades av starka havsvindar och som så h…[Read more]

blod jungfruns sista ord till sitt folk

Märehn

Ni var Rozuma men ej mer
Ni är Märehn nu
Ni var blodet av lycka men ej mer
ni är blodet av vrede nu

Jag lämnar er med hopp
Jag lämnar er med mörker
Jag lämnar er med ljus

Jag kom till er av Kärlek
Jag skils nu från er av hämnd

Glöm mig aldrig mitt blod

Ty draken skall resa sig i öst
Ty änge…[Read more]

Nicolaus von breslau

Han väntar med att vända med sin häst så att hans nu ärade gäst hann sitta upp igen, för ovadsätt vad han ansåg om  sydlige samtalspart så var han hans gäst nu  ”Ja diskutera, jag behöver samtala med min kusin om detta och sedan med er igen om detta” Han blundade lätt, försökte tänka tillbaks på en ungdom av lättsamhet där…[Read more]

Nicolaus von Breslau

Han ignorerar hedningens ursäkter om att deras drottning inte var här, han skulle ändå aldrig lära sig så frånvänd från ljuset som Iselems folk var. Att påtala något skulle inte känna något till, de kunde ha sänt någon av blodet om de var så viktigt istället för en diplomat men de var trotts allt ett folk av svekfulla slavar.…[Read more]

Nicolaus von breslau

Han lyssnar på diplomatens ord men han förblir kvar i sadeln till skillnad från diplomaten. För som de sades, en märhener vidrör inte marken utanför deras heliga hemland. Visst de var ett talesätt och självfallet måste de sitta av någon gång men de var välkända för att vara skickliga ryttare som verkade trivas mer i sadeln ä…[Read more]

Nicolaus von Breslau

Han synade Salim och hans män när deras vapen föll till marken, fundersam kring varför en diplomat red med ett helt kompani i ett land som de skulle vara allierade till. Framförallt var han fundersam över vad som var så viktigt att de endast fick yttras mellan två par ögon.

“Ni får ursäkta min kusin men sist han såg någon…[Read more]

Han nickade åt soldatens rapport och satte upp till häst omgiven av husarer. Husarerna, Märhens mäktiga ryttare, de kanske inte bar lika tung rustning eller sköld som Karmsriddare men de red snabbare och bar längre lansar istället. De hade flera gånger vist sitt värde i strid när Märhens kavalleri hade kunnat storma rakt igenom fientliga…[Read more]