Nicolaus skåde över den förtunnade fiende linjen, deras attacker som hade varit som tusentals små knivhugg hade lyckats konstaterade han innan han gav sitt kommando ‘’ Sänk lansarna och gör er redo’’. Som svar till kommandot fattade mannarna runt Nicolaus sina lansar med båda händerna och sänkte de sex meters långa lansarna. Sen påbörjade Märehns…[Read more]

Vasilijs stannar upp medans hans mannar pressar framåt, ger prinsessan en rynkad pannan innan han ser mot hans mannar. De har fortsatt framåt utan att ge fienden någon vila under deras reträtt, där hans mannar bokstavligen sliter fiendes led i stycken och även deras soldater. Lemmar  hakas bort från fiendens kroppar och ögonen sticks ut innan der…[Read more]

Allt hade blivit svart och tyst som om allt bara var en dröm eller en vision, han förstod inte vad som hände men i fjärran kunde han höra ljudet av metall som träffade metall och skriken från människor som genomborrades av metall. Nånstans avlägset kunde han även höra hur någon skrek hans namn, hans sekundant som skrek, sekundantens röst påminde…[Read more]

den kvinnliga varelsen framför demonen förblev tyst när demonen tilltalade henne vid ett namn hon ej kände. För Ayperos ögon såg hon mycket väl ut som Iseleth, den Alvina som demonen trodde sig ha framför sig som skulle ha dött för flera sekel. Hon kunde inte förmina att hon hade dött eller ens vem denna varelse kunde vara. Hon sökte sig bakåt gen…[Read more]

”Där är tecknet, ser ni henne ” en av prästerna i Märehns här utropade de efterlängtade orderna. Nicolaus von Breslau  lyfte på blicken från staden där skrikerna  ekade högt. Anfallet hade påbörjats och de utan Märehns huvudstyrka såg ut att at en del i den, istället hade de hållit sig undan, skyllt på sin tro och gömt sin här i det kuperade…[Read more]

Pilarna ven genom luften kring  Vasilij vars ögon föll på en av hans unga budbärarna inte mycket mer än pojke som tog en pil i ögat och när han chockat förde upp handen naglade en annan pil fast den mot hans kind innan pilen fortsatte rakt ut genom andra kinden  innan pojken föll av sin häst och landade med ansiktet mot marken där hans kropp d…[Read more]

Vasilij stod knäböjd framför sin häst, luften av omkring honom var fylld dofterna från rökelse och deras blodoffer medan ljudet från prästernas böner ljöd över den församlade skaran. De var Kung Sandors förtrupp, de skulle leda Karms armé in i staden utan att veta vad de skulle möta. Vasilij hade försökt protestera inför planen, inte ens fejkad r…[Read more]

Nog skulle han få ihop frivilliga män till ett näst intill självmordsuppdrag, de var här för att templet hade sagt det och endast en kättare eller hedning skulle trotsa templets och Athals ord. De flesta män i hären hade till och med bett  prästerna där hemma om att hålla en begravningsceremonin för det innan de lämnade Märehn så deras själar sku…[Read more]

Han kände inget personligt för kungen, kungen var simpelt bara en person som han genom blodsband var förpliktad att följa andra ledare här i världen. Enligt honom själv kanske inte alltid de bästa eller främsta ledarna men han hade lärt sig att hålla tyst om det, man ville inte hamna på någon lista eller bli föremål för utrensningar. D…[Read more]

Först när konungen själv tilltalade Vasilij vände han sig mot honom lika kall som innan men i hans ögon kunde man ana en brinnande stolthet. Detta var en man som hellre kastade sig ut i strid än tyst deltog som observatör på ett möte enbart för att de som skulle närvara vägrade vanära sig med att vara i närheten av vampyrer. Vasilij visar inget a…[Read more]

Han stod där bit ifrån de andra kall och tyst, Märehns härar hade anlänt till Loradon under natten efter ha ridit dagar i streck utan annan vila en den som de fick i sadeln. Insikten av att Kung Sandor trots allt hade tagi med sig sina vampyrer till Loradon och behandlade de likt ärade rådgivare hade varit mer än Märehns herrar hade kunde svälja.…[Read more]

Under ett grönskande träd
En sårad kozak låg
under ett grönt träd
en sårad kozak låg

En korp flög till honom
På en gren korpen kraxade
En korp flög över honom
kände doften av en måltid

Kraxa inte min korp
Över mitt huvud
Du min korp
Jag är fortfarande vid liv

Flyg snälla, min korp
Hem till min mor och far
Och ge mina blodiga kläder
Till min…[Read more]

Hans ryttare hade rört sig snabbt över markerna i Kaldrland, när Turin hade pekat ut åt vilket håll Jarlarna hade levt hade Radim och hans  500 ryttare givit sig av och ridit dag och natt likt sagorna. De hade sovit i skift och haft med sig reserv hästar för att kunna ta sig fram snabbt, medvetna om att de lätta kavalleriets styrka mättes i…[Read more]

Dörren flög upp när en ny gäst anlände till gästabudet men denna gäst stack ut från alla tidigare. När man såg honom syntes de på lång väg att han inte var från Kaldrland, frisyren, kläderna och den breda långa böjda sabeln som såg ut som att man kunde klyva en människa i två delar med lätthet. Mannen som klev in var klädd i vida byxor med höga s…[Read more]

Nicoclaus von Breslau 

Nej Jarek hade rätt och det var de besvärligaste med denna kontakt, man kunde inte lita på de man inte delade blod med. De kanske var en begränsande syn på vilka man kunde alliera sig med men de gav stabila allianser, för de man delade blod med kunde inte bara dra tillbaks handen. De skulle vara som att lämna släktin…[Read more]

Nicolaus gav honom bara ett brett flin ”de är inte våra magar som tillåter oss att dricka de, det är vårat klimat som tvingat oss att lära oss att dricka de” Ja för vintrarna i Märhen var inte trevliga, de var inte milda eller torra och kalla utan fuktiga, råa och kalla som aldrig lämnade en riktigt ifred ”De värmer än när fukten och kylan ha…[Read more]

Han gav bara Salim en ett leende på frågan ” De min ärade gäst är Airag, den görs av hästmjölk av nomaderna” svarade han Salim. Ärade gäst, Nicolaus funderade på de orden för de kändes så ovant. Han var mer van vid att kalla människor för kusiner, sysslingar eller liknade för ja i Märhen var alla släkt med varandra på något sätt. Vänskap utanfö…[Read more]

Nicolaus von Breslau 

”man kan inte lita på någon man inte delar blod med min kära kusin” han tystnar sen och ser ut mot lägret där männen gjorde i ordning sig för att nu när de började bli ljust nog att faktiskt se djuren i skogen. De skulle förmodligen till häst omringa stora områden och sen låta ringen sluta sig tills djuren i cirkeln itne…[Read more]