Ati kunde som sagt inte längre hålla flinet från sina läppar, och även om skrattet tillslut dämpades till några korta fnitter så var det fortfarande som klistrat på hennes läppar.  I stunden så vaggade hon dem lite från sida till sida i takt med skratten.

“Ah, bra, bra! Ja, jag vet allt hur man beter sig!” Nickade hon nöjt. Det var väl inte det…[Read more]

“Tharmad. Väster om Barastar.” Förklarade hon kort. “Stort förr. Fyllt med odöda nu.” Sen tyckte Drosai förvisso att de flesta gamla ruiner såg ut som att de kom från Tharmad. Hon hade möjligtvis en aningen vinklad syn på det hela. Det betydde dock inte att hon inte var på sin vakt, och hon betraktade ‘basängen’ med yttersta varsamhet. “De kanske…[Read more]

“Aha…” Konstaterade Ati och rynkade nu lite på sina ögonbryn. “Så… Då får du inte?” Funderade hon högt. “Så du tänker försöka fly?” Utbrast hon förskräckt, och kramade om Neeana hårdare, närmare. “Men då blir det kallt igen, det kan jag inte tillåta!” Nu kunde hon dock inte hjälpa det – hon började skratta!

Det ryckte i Atis mungipor, men hon kämpade, KÄMPADE med att hålla flinet tillbaka, och lyckades tillslut till största del. Hon kisade ned på Neeana med en förundrad blick.

“Ah, tror du det?” Utbrast hon. Hon tänkte då klart inte låta sig ut retas. Bli utretad? Hur det än var med det… “Eh, behöver du se efter? Så att du, ah, vet om det är okej…[Read more]

Ati fortsatte väl, rätt så oavsiktligt, att bete sig som en ‘pojke’, genom att krama om Neeana med en omvälvande omfamning, där hennes kroppshydda skyddade henne mot kylan. Hon fnös till lite roat över den andra kvinnans ord.

“Varför inte? Är pojkar kallare?” Sade hon, men den här gången var förvirringen mest fejkad. Hon var som sagt väl medvete…[Read more]

När de odöda pressade fram mot dem så förbannade Kaara mentalt att hon inte fortfarande hade sitt svärd – trots allt var att kapa ett huvud betydligt enklare än att slå in ett, speciellt med ett vapen gjort för just detta endamål. Men det fanns inte en tanke på att be om att få svärdet tillbaka, hon hade själv tappat det, och hennes nya frände v…[Read more]

Ati höjde på först ögonbryn, sedan ett andra. Blinkade några gånger. Nog för att hon förstod skillnaden mellan pojkar och flickor, som så, men hon såg inte vad det skulle göra för skillnad när det var kallt. Och vad att hon såg ut som en pojke hade med någonting att göra. Atis förvirring över hela situationen måste ha stått klart på hennes ans…[Read more]

Det var inte direkt varmt, det var Ati tvungen att erkänna, men hon hade sen länge slutat oroa sig för sådanna bekymmer. Dagen hade värmt henne tillräckligt för att hon skulle kunna klara sig genom natten utan vidare problem. De värsta dagarna var då de regnade, och man gick och la sig inför nattens kyla redan kall. Det var… Nog inget hon borde…[Read more]

Ati hade alltid varit en lätt sovare – det var man tvungen att vara, om man brukade sova på gatorna på detta vis, de som hade lite gav sig dessvärre ofta på andra som hade mindre – och då hon hörde något klackande så spärrades hennes ögon snabbt upp och flickade från sida till sida. Grändens öppning? Ingen där. Någon skugga bakom någon möbel som…[Read more]

Kaara var övertygad om att slutet var nära. Hennes armar kändes som att hon rörde dem genom brännande gyttja, så hårt fick hon kämpa att hålla de odöda från henne. Blod täckte hela henne, och hon visste inte hur mycket, om något av det, kom från henne. Kanske var hon redan död. Kanske var hon just som de bleka bestarna framför hennes blick, o…[Read more]

Ati rynkade på ögonbrynen då hon såg Neeana lägga sig ned och börja viska. Hon hade ingen aning om vad den andra kvinnan hade varit med om, men det var förmodligen något allvarligt, med tanke på vad hon redan kommit att misstänka om hennes far. Det var sorgligt egentligen, när hon tänkte efter, hur många i Iselem som föll mellan sprickorna……[Read more]

“Ah, det är inte så illa. Jag har allt jag behöver.” Sade Ati nöjt, om en kanske lite stött, osäker på vad Neeana menade med ‘alla våra sommrar’. Hon var övertygad om att hon kunde ta sig någon annan stans om hon ville! Men hon ville inte. Hon var nöjd med att vara en kapabel tjuv.

Fast det var väl i sak inte något att bråka om.

“Sova? E…[Read more]

Det är som en eld brinner ut längst med Kaaras armar. Varje hugg och stöt biter in i hennes motståndares kött, kapar, slår sönder, men det tär på hennes krafter, och de är så många. Hon inser att hon inte kommer kunna hålla på hur länge som helst, hon kommer att behöva vila, bara för att andas några andetag, men de döda behöver ingen sådan paus. D…[Read more]

Själv så fiskade Ati upp ett äpple, och suckade nöjt över smaken då hon tog ett bett av det. Kanske lite på den torra sidan, men vem var hon att klaga på gratis mat? Om Neeana skulle fortsätta vara så här effektiv så skulle Ati verkligen inte ha något emot att lära henne allt hon kunde.

Hon var så upptagen med maten att hon först inte helt uppfa…[Read more]

Ati var inte helt så självupptagen att hon inte märkte Neeanas besvikelse över förslaget om att skaffa fram något nytt, så hon böt fot igen.

“Ah… eller så hittar vi nål, tråd och tyg! Det borde gå att ordna fram. Någonstans!” Sade hon glatt och satte sig ned igen, varefter hon drog till sig säcken som de nu båda, enligt henne, hade förtjänat…[Read more]

Det fladdrande fackel skenet kastade långa skuggor längst väggarna, och under normala omständigheter så hade nog Kaara varit orolig över att hugga en vän, där inne i halvmörkret, men hon såg nog. Nog för att se de ryckande rörelserna i de dödas gång. Nog för att hon skulle ha blivit sjuk av deras monstruösa utseende, om adrenalinet i hennes blodkä…[Read more]

“Ahh…” Sade Ati, då situationen genast blev mer lugn. Ingen hade slagit henne, så hon behövde inte gå och berätta för sina vänner att någon behövde lära sig en läxa. Den här situationen var något helt annat! Hon blinkade några gånger då hon var tvungen att styra in sina tankar på ett nytt spår, samtidigt som hon såg över revan i Neeanas klä…[Read more]

Hans klagomål fick det att rycka lite i Drosais mungipor, även om hennes ansikte snabbt blev neutralt igen. Hon hade aldrig varit mycket för att uttrycka känslor, men hon var road. Råttor var dåligt kött, men det fick ned om man var tvungen, och Jaspers klagande på det var nästintill komiskt, då han inte kunde fokusera på det positiva. De skulle…[Read more]

Aife tog ett snabbt steg tillbaka då huvudet föll till golvet, och för den som var ovanligt uppmärksam så hade de kanske märkt att i samma rörelse så stängde ormen på hennes svärd sitt öga. Det var inte en droppe blod på svärdet då hon plockade upp dess slida från golvet och lät den glida tillbaka hem, varefter hon tog och började spänna f…[Read more]