Medan Mahdi gav sig ut för att finna sina bröder och systrar i rebellerna, så rörde sig Ati i en helt annan del av staden. Ati hade alltid sett sig själv som en kapabel kvinna – inte rik, på något vis alls, eller för den delen lyckas – men kapabel! Att hon inte hade något hem var inte något som rörde henne i ryggen särskilt, hon visste bra platser…[Read more]

Mahdi insåg snart att han hade överkommit vakten med ren överaskning och den råstyrka han hade kvar i sin arm, då denna nu låg död under honom. Det kom som en shock, men turligt nog en shock som han lyckades pressa sig igenom på ren stridsvana. Han kunde inte stanna upp nu. Han behövde fortfarande… Neeana!

Han såg sig över axeln, men hon var sj…[Read more]

Mahdi kunde höra hur Neeana sprang därifrån, och för ett ögonblick så var han glad. Glad att hon skulle få chansen att komma undan. Sedan kom vakten framåt, och den äldre soldaten behövde varje uns av koncentration bara för att överleva.

Ett svärd mot en kniv var inte en rättvis kamp i den bästa av situationer, det var Mahdi väl medveten om, oc…[Read more]

Hade de kommit undan? Mahdi vågade nästan hoppas… Sedan dök vakten, eller en annan vakt, han var inte säker, upp i slutet på gränden de hade sprungit in i. Den äldre mannen bromsade in och ställde sig genast framför sin dotter.

“Kom med mig nu, så behöver ingen av er komma till skada.” Sade vakten giftig medan han drog sitt svärd.

Ma…[Read more]

Om så krävdes så var Mahdi fullt beredd att ge sitt liv för sin dotter, stanna kvar och slåss för att hon skulle få en chans att fly, men… om det gick att undvika så hade han föredragit livet. Inte av någon självisk orsak, men så han kunde fortsätta se efter hennes säkerhet…

… och kanske för att komma med hämnd för den som gjort dem så ill…[Read more]

Mahdi lät sin trefingrade hand bli gripen av hans dotter medan hans andra hand kramade byltet med de små förnödenheterna till bröstkorgen, och snart var de iväg med vatten hollradande efter dem. Han bet ihop käken hårt. Det fanns gömställen för rebellerna, det visste han, och han visste var ett par av dem var… men de kunde inte ta sig dit så län…[Read more]

Det var svårt att hålla någon helt sovande medan man svingade runt dem, det var Aife väl medveten om, men ett sömndrucket litet öga var mer än nog för henne. Mannen var brutal, och helt klart stryktålig som inte gått ned på första hugget, men om han inte dragit en total bluff så var Aife mer än övertygad om att hennes förmåga var större än mannen…[Read more]

Fönstret var en bra idé, det var för gott att den unga kvinnan som var hans dotter var skarp, även i en nödsituation. I förbifarten så tog han upp brödet de hade tänkt äta och lindade in den och en kniv i ett en duk. De kunde inte veta när de skulle kunna äta igen, och om vakterna var efter dem så var ett vapen säkrast. Sedan var han ute ur fönstr…[Read more]

Liksom hennes leende hade varit tidigare så var Neeanas oförstående blick nästintill förkrossande. Hade han svikit henne igen? Kunde han leva med att förlora allt – igen!? Det var otänkbart. Vad kunde ha gått så fel? Han kunde inte…

Nej. Han kunde inte få panik nu. Vad den än var, så var han tvungen att se till så att hans dotter hölls säker. K…[Read more]

Hans dotters ord ingav ett sting som var nära inpå så illa som när han tappat sitt öga, men som tur var så hade han vänt sig mot deras lilla eld för att göra te och han kunde dölja då hans ansikte förvreds i missnöje. Att han inte ens kunde förse dem med något så enkelt som nål och tråd. Det smärtade honom, och han kände sin dotter väl nog för…[Read more]

Så hon skulle få ha sitt eget svärd. Det gjorde henne genast mycket säkrare på sin sak, men hon tänkte fortfarande hålla sig till att inte underskatta sin motståndare. Som sagt så visste man aldrig. Aife var väl medveten om var vaktens blick fortsatte skjuta av då han levererade hennes svärd, som var nästan komiskt långt i mannens armar då han…[Read more]

Neeanas leende var ett av de få ljuspunkter i Mahdis liv, och då det sken mot honom var det inget annat han kunde göra än att återgälda det, trots den smärtan som bodde i hans bröst. Att hon fortfarande kunde le efter allt som hänt dem var något som han dagligen tackade Sharah för. Hon var för ung för att ha förlorat så mycket. Det var endast ren…[Read more]

Betänksamhet var positivt, i alla fall i Aifes mening. Om Drottningen hade förkastat henne rakt av hade det såklart lett till vissa svårigheter angående anställningen, men hon hade nog nästan blivit mer orolig om hon hade accepterat det hela rakt av. Det hade tytt på en nivå av oförsiktighet som Aife inte riktigt uppskattade i en arbetsgiv…[Read more]

Aife tyckte att det lät på Drottningens röst som att hon kunde resa sig igen – möjligen en aningen vågad tolkning, men hon var medveten om att hon såg mer ut som en soldat stående än på knä, och hon hade aldrig helt bemästrat förmågan att föra en diskussion särskilt väl medan hon var helt ihopvikt. Återigen så valde hon självsäkerhet, oc…[Read more]

Då dörren öppnades och stängdes så rätade Aife smidigt på sig och blickade genast rakt fram, då hon helt ämnade visa drottningen sin bästa sida. Hon var inte helt en soldat i avslappnad givvakt, men hennes bakgrund inom yrket var nog så klart för någon med öga för sådant. Tillsynes så rörde inte Aife en muskel då Drottningen steg in… förutom…[Read more]

(( Aife: https://www.talanrien.com/forums/topic/mxnagelfars-karaktarer/#post-1257 ))

Vad det hela rörde sig om, det visste hon inte riktigt. I det hela så var det väl inte något som hon ansåg överdrivet viktigt, men stadens handelsråd började gå henne på nerverna. Sättet om de kallade på henne i tid och otid, för att göra än det ena, än det…[Read more]

Manfred såg på medan vakterna red bort med en alltmer bekyrad blik, innan han vände den mot Moira istället. Han lutade instinktivt sin kind mot hennes hand och drog en djup suck. “Vi vet inte om vi kommer få en sån här chans igen.” Så mycket höll han med om. “Men det finns inget som säger att vi inte kommer hitta henne igen. Om hon är här lär de…[Read more]

“Hon ska ha setts inte långt härifrån, längst bukten, där hon förmodas ha något tillhåll tillsammans med sina anhängare…” Plötsligt rynkade vakt kaptenen på ögonbrynen, som att han insett att han möjligtvis hade sagt för mycket. Han hostade till, en aningen besvärat, och gjorde en skyndsam gest. “Det är viktigt att ni ger er av så fort ni kan,…[Read more]