Blánaid log bittert “Tur var väl det. Jag hoppas de fortfarande är långt ifrån att hitta dig.” Hon levde för att hjälpa men hon var ingen idiot. Det var den här sortens person de flesta skulle stänga dörren för, och det skulle vara klokt. Hon ville dock inte stänga dörren för någon behövande. Hon ville att hennes barn skulle se att alla som kan hj…[Read more]

Ailis band hårt nog för att se till att det inte skulle blöda men det kändes faktiskt inte obekvämt. När hon var färdig riktades blicken mot golvet och hon kilade ut till köket.

Blánaid korsar armarna. Så klart. Spår.

“Vad för spår? Hästen står i stallet och du är bakom stängd dörr. Vill du dela vem som söker dig?”

Ailis kom tillbaka med en tr…[Read more]

Blánaid spände käken. Naturligtvis skulle det bli såhär. Hjälpa någon jagad till stor risk för de själva utan ersättning.

“Sådant kan vi prata om sedan. Det finns säkert någonting du kan göra i gengäld. Först ska du tas om hand, äta och vila.”

Ailis torkade såren med ett torrt linne, även detta med öm hand. “Luta dig mot mig tack.” viskade hon…[Read more]

Ailis frös nästan till is när hennes hand plötsligt blev greppad. Hon stirrade storögt och nickade änglsigt när hon fick godkännande. Hennes hand var ömsint men ändå målmedveten när hon tvättade såren. Detta hade hon uppenbarligen gjort förut. Trots att hon undvek ögonkontakt nu så verkade hon ändå väldigt duktig på det här.

Blánaid öppnade…[Read more]

Kvinnan fnös. ‘Alla döda’ brukar inte betyda vad mörkeralven verkar tycka att det betyder.  En stunds elände följa alltid av  mer elände, de döda har antingen folk som vill hämnas eller fler som vill ha lön för jobbet som inte gjorts första gången. Hon tittade skeptiskt ut åt båda hållen innan hon stängde dörren.

Ailis gick försiktigt fram ti…[Read more]

Kammarjungfrun var en av de få som inte verkade rädd för henne, i varje fall visade hon det inte, men hon tog sig heller inga friheter som skulle antyda en brist på respekt. Det var ett gott tecken, ty trots att hon valt att härska med fruktan till en början så var det inte så hon ville att saker skulle förbli. Det var alltid bättre att vinna sit…[Read more]

I normala fall skulle hon antagligen ha varit nöjd över att ha lyckats med att skada Ayperos på viset hon gjort, men liksom ett rovdjur inte stannar upp för att nöjas åt sitt verk så gjorde inte heller hon det. Tanken hade bara varit att döda, men när hennes yxor stoppades mitt i sina svepande hugg så fylldes hon först bara av förvåning,…[Read more]

Kvinnan såg sig omkring hastigt och närmde sig sedan besökaren. Hon såg bittert på det färska såret och Hon vände sig mot dörröppningen.

“Colvin, kom hit och ta hand om hästen. Ailis, värm en kanna vatten och hämta rena linnen, vi har en gäst.” Hon höll ut en hand för att hjälpa Ziyaté ned från hästen. Hon verkade ivrig att få in henne inomhus…[Read more]

Ayperos gav ifrån sig ett högt rop av smärta då bärsärken la all sin övernaturliga styrka på hans ben, och han sjönk ned på ett knä. Men smärtan som fyllde honom gav honom också styrka, och med ett rovdjurs grimas höjde han sin hand. Det var som om platsen fylldes av energi då hennes yxor stannade i luften bara några centimeter från hans hals.…[Read more]

Nhedenim var tyst där han stod, och hade ett något hårdare och mer bekymrat ansiktsuttryck än han haft tidigare. Det var ju påtagligt att platsen inte direkt utstrålade varma känslor, vilket kanske kunde förklara den äldre mannens anlete. Men det verkade finnas något annat där, en glimt av gamla minnen i de klarblå ögonen kanske? Han verkade inte…[Read more]

Hon var knappt medveten om pilen som träffade väggen precis bredvid henne. Vad som hände med köparen låg inte så högt upp i hennes tankar då hon desperat och med all kraft hon hade i sin kropp tog sig in genom fönstret där hon hängt några sekunder sedan. Men hennes lättnad var inte långvarig då hon hörde dörrar som smällde upp och förvånade rop…[Read more]

Kiel vågade knappt andas då alven öppnade dörren, och de tycktes stå där i en evighet. Men det var tyst, och ingenting hände. Varsamt pressade Kiel upp dörren och kikade in. Ingen där. Men snarare kunde man höra ljudet av muntert prat utanför vakthuset, och se ljuset av lyktor genom ett av de grumliga fönstren. Kanske de var ute och rökte, elle…[Read more]

Kanske var det tur att Ayperos plötsligt verkade talför, ty hans ord var provocerande nog för att få henne att fokusera på enbart honom. Om han hade varit tyst hade hon kanske givit sig på Arand i blodsruset, men än så länge var det bara den mörka figuren framför henne som gällde.

Hans klor var vassa och mer än en gång träffade de henne nu nä…[Read more]

Avbrottet hade kanske varit oönskat om det inte var för att det påminde henne om middagen med Vesvía, något som hon nästan hade glömt.

”Ah, perfekt”, sade hon istället med ett litet leende medan hon gjorde en avfärdande gest med ena handen åt Tipums håll delvis för att indikera till tjänarinnan att hon skulle ignorera honom, men också för att få…[Read more]

Ayperos mötte ljusets ord med en apatisk kyla, som om hennes närvaro och plötsliga uppenbarelse inte hade någon effekt på honom. Sant var att han inte hade sett henne på länge, men lika sant var att hon lika länge varit bortom hans tankar. I korthet hade han antagit att hon var död, och världen hade varit en enklare plats för det. Nu då hon var…[Read more]

Asgeir verkade lite förvånad och ställd över hennes plötsliga vändning i tilltal och energi, och gav ifrån sig ett litet osäkert leende. Många hade försökt utnyttja honom för hans fars ställning, men utan nytta. I norden var man tvungen att förtjäna sitt namn, och i slutändan spelade det inte allt för stor roll vems son eller dotter man var.…[Read more]

Det plötsliga ljuset hade bländat henne liksom det bländat Arand och hon hade instinktivt höjt en hand för ögonen. Hon hörde en kvinnas röst komma från ljuset och trots att hon försökte så kunde hon inte utröna vad som sades. Istället kände hon en hand sluta sig om hennes ena arm för att dra henne till sig. För en kort sekund var hon redo att hug…[Read more]

Hon kände adrenalinet pulsera då ljudet av nycklar skramlade, och dörren plötsligt öppnades. Med nöd och näppe hade hon hunnit ur synhåll, men hon var rädd för att hon inte varit snabb nog att ta sig upp för trappan till den andra våningen. Nu fanns det inte tid längre för att smyga och vara försiktig – hon var avslöjad – och det enda hon kunde…[Read more]

Asgeir betraktade den märkliga kvinnan med ett något förvirrat ansiktsuttryck. Vad var det hon talade om? Hon verkade heller inte riktigt förstå vad han talade om, men åtminstone erbjöd hon honom sin hjälp – vilket var något han inte hade förväntat sig. Frågan var om han kunde lita på henne? Men just nu hade de ont om tid, och om hon kunde hjälpa…[Read more]