Det knackade plötsligt på dörren, och man kunde höra ljudet av en nyckel som vred sig i låset. Ett behagligt metalliskt klickande senare öppnade sig dörren och i dörrspringan stod Audgisil. Han var klädd i festkläder, och studerade dem med sina blå vetande ögon. Ett litet roat och vetande leende fanns där på hans läppar.
‘Så det är här ni gömme…[Read more]

Känslan av hur han kom närmare henne, rörde vid hennes kropp med sin, och handen som smekte henne över höften och låret… Det var berusande. Hon kunde inte låta bli att notera den saknad och längtan som fanns i hans kyss och hon lät sig själv besvara den. Gudarna visste att hon saknat honom, och ingenting var säkert längre, kanske var det här den e…[Read more]

Att han hade sagt något om att det fanns mer de skulle prata om hade hon helt och hållet glömt bort. Hon borde ha försökte hålla sina känslor i styr, men hans närhet gjorde det så oerhört svårt. Vad var det med honom som gjorde henne så vek, så förutsägbar? Hon hade ställt sig själv den frågan mer än en gång de senaste två åren, men hon kom fo…[Read more]

Hans svar fick ett litet, blekt leende att uppenbaras i hennes ena mungipa, trots att hon försökte hindra det. Kanske var det av lättnad, eller av hur osannolikt det verkade i dagsläget, hon var inte riktigt säker själv. Just då kände hon att det enda hon verkligen kunde vara riktigt säker på var att hans närhet fortfarande väckte samma känsl…[Read more]

Hans hand på hennes knä fick hennes hjärta att slå ett extra slag, innan hon lite trött gnuggade sig över ögonen, som om det på något vis skulle hjälpa henne att fokusera. Sen såg hon tillbaka upp på honom. Hennes blå ögon bar spår av både ilska och sorg men hon tycktes göra sitt bästa för att inte låta någon av känslorna få övertaget.

”Jag önska…[Read more]

Ithia lyssnade på hans ord tankfullt, och undrade om det fanns något mer där under ytan. Trots allt verkade han lite mer tyst nu än han varit innan med sin nonchalanta och mörka utstrålning. Då det plötsligt var tal om Sera verkade det som om något förändrades. Men hon hade väl fel, för där kom han igen med sina hån, och hennes ögon smalnade…[Read more]

Arand nickade tankfullt över vad Maeve berättade. Hon hade nämnt denna völva förr, och även om han hört om dem var han inte helt inbegripen i vad det innebar och vilken makt de var. Men om de kunde hålla de krafter som fanns inom Maeve i styr var det en makt man inte underskattade.
‘Din far är säkert en man intelligent nog för att ta henne åt s…[Read more]

Det var med flit som hon höll blicken borta från honom. Hon kunde redan känna hans sorg och uppenbara ånger i luften, hon behövde inte de den också, det skulle göra det så mycket svårare att hålla huvudet kallt.

”Du sade att hon tog dig tillbaka. Då lyder du ännu under henne, trots att du påstår annat?” Frågade hon lite hårt. Om han svarade ja p…[Read more]

När hans blick lämnade hennes så var hon snabb med att se undan, rädd att hon skulle glömma bort varför hon var här annars. Det var så lockande att bara ge efter för längtan och saknaden, men hon ville inte ge honom det just då. Det här var inte första gången han övergivit henne utan ett ord, men det var första gången han varit borta så länge,…[Read more]

Hon hade inte vänt blicken från dörren än, utan dragit igen den och sen stått kvar med ansiktet riktat mot den. När Yazfein talade så tog hon ett skälvande andetag och vände sig sedan om för att se bort mot sängen. Han hade släppt på illusionerna och nu satt han upp i sängen och såg på henne med de där underliga, lila ögonen, ögon som hon mött…[Read more]

Hon var lättad över att Arand gjorde henne sällskap, trots det som skett där ute, och åt hans ord så ryckte hon bara på axlarna och log lite matt. Han hade stått i vägen en gång redan och hon hade ingen lust att tvinga honom att uppleva det igen.

”Inte i staden, men en bit utanför… Jag ska uppsöka henne, om hon fortfarande lever”, sade ho…[Read more]

Arand såg lite vaksamt på Maeve då han satte sig ned igen, denna gång mittemot henne. Trots allt var det kanske bäst att hålla lite avstånd efter vad han sett, men vad visste han?
‘Påminn mig om att inte göra dig arg.’ sa han med en nickning mot hennes blodiga nävar. Han tömde ett mödstop ungefär i samma takt som under deras ölhävningstä…[Read more]

Hon hade alltid varit mest lik sin mor, åtminstone till humöret, och att få höra det från henne, att hon var stolt, träffade där det var menat. Maeve kunde inte hindra ett litet leende från att sprida sig över hennes läppar när hon kikade på sin mor där hon satt bredvid henne. Hennes barndoms stora idol, den som hon helst av allt hade velat efterl…[Read more]

Det var kanske sant, att de hade varit bättre om de bara vart familjen, men hon var övertygad om att det här inte var första och sista gången de såg. De hade ju alla precis samlats igen. Maeve visste ju såklart inte om sin mors planer, annars hade hon kanske varit mer tveksam till det hela.

”Över mig..? För vad?” Frågade hon lite pafft, överra…[Read more]

Så var det, trots att de var så olika som två bröder kunde vara. Asgeir hade alltid varit mest lik sin far, medan Eirik hade fått mer av deras moders förkärlek för ensamheten. Sedan han hade funnit sin förmåga att hamnskifta så hade det blivit mer märkbart och nu var det till och med så att olikheten syntes, den hade satt sig även i det yttre. He…[Read more]

Något var fel. När hon gripit tag om Akila och fångat hennes blick med sin så hade hon sett mer, mycket mer, än hon hade förväntat sig. Hon hade sett ett mörker där som hon inte kände igen, som inte var naturligt. Drottningen var inte bara galen, hon var fullständigt korrumperad, vriden på något vis.

Så tog drottningen ett steg bakåt och län…[Read more]

Hans första mening fick hennes hjärta att ta ett litet, förväntansfullt skutt, och hon kunde inte förneka för sig själv att det delvis berodde på att han i princip tackat ja till hennes frieri. Det var dock hans sista mening som fick hennes puls att öka något, och handen som låg över hans lår kramade till, uppenbart utan att hon planerat det…[Read more]

”Jasså, det gjorde han…” Hummade hon, ett litet leende spelandes över läpparna. I hennes namn, minsann, tänkte hon roat. Hon var tvungen att hantera Wreax förr eller senare, men hon hoppades ändå på att han kunde hjälpa henne att få tag på Fëani först.

Hon förde vinglaset till läpparna, men drack inte med detsamma utan snurrade bara lite p…[Read more]

Ayperos nickade över hennes insiktsfulla ord. De talade samma språk, trots allt.
‘Så låt oss ställa till med din stora fest, och rekrytera de vi kan då ingen längre kan neka ditt grepp om tronen.’ sa han som om det hela var en väldigt simpel sak.
‘Med våra gemensamma resurser kommer det inte vara svårt att hitta lilla Fëani, var hon än gömmer sig.…[Read more]