”De passar dig bättre än mig”, hann hon säga till Fëani innan deras nya bordskamrat slog sig ned framför dem och hon märkbart stelnade till. Hon hade inte hört utbytet mellan sin bror och Yazfein, och lika bra var väl det.

Då hennes far utropade en skål så höjde hon sitt glas och svepte innehållet utan att ta blicken från Yazfein där han s…[Read more]

Klumpen i hennes mage löstes upp en aning och hon skakade lite på huvudet, som om för att säga att hennes mors misstänksamhet var ogrundad. Vad skulle hon säga? Att mannen där ute i salen, som såg ut att vara några år äldre än hennes egen far, hade givit det till henne? Hur skulle inte det låta? Och inte kunde hon berätta sanningen om hans verkl…[Read more]

Asgeir hade gått lite hit och dit och talat med de olika gästerna, social som sin far. Då Ranghildr plötsligt var där log han ett varmt leende mot henne, så lik sin far men kanske snäppet fagrare.
‘Verkligen?’ frågade han, lite förvånat.
‘För att vara helt ärlig mor är jag lite orolig för henne.’ sa han och blickade mot Maeve där hon satt.
‘Hon…[Read more]

Hans kommentar om hur hon talade likt en politiker fick också henne att skratta, för det hade inte varit tänkt på det viset, även om hon förstod att det osökt hade blivit en del av resultatet. Kanske hade hon lärt sig mer av sin mor än hon först trott.

”Karm må vara försvagat, men jag tror inte att vi skulle kunna ta huvudstaden med det vi har i…[Read more]

Ayperos såg lite road ut över hennes sätt.
‘Du talar som en politiker.’ sa han med ett skratt. ‘Försiktig, men ändå djärv. Utan att binda sig, eller avslöja alla sina kort, men ändå redo att spela dem då läget visar sig.’ påpekade han muntert.
‘Frågan är, vad gynnar oss bäst?’ undrade han och vände hennes egen fråga till henne.
‘Jag är in…[Read more]

Hade Felaern vetat att hon såg på honom som en fångvaktare hade han rynkat på ögonbrynen. Visst, hon var väl deras fånge, men hon var också deras gäst. Men den kulturella klyftan mellan dem var rätt stor, och han som inte hade haft med människor förr hade svårt att förstå att hon inte tänkte som hans folk. Åt hennes tack ryckte han på sina bred…[Read more]

Det var svårt att inte le brett när hon fick syn på Fëani, för trots vad hon skulle vilja påstå så hade hon trots allt burit klänning mer än en gång i sitt liv, och hängselkjolen och spännbucklorna som Fëani bar för kvällen var henne väldigt bekanta. Troligen hade hennes mor plockat fram dem någonstans ifrån i brist på annat som skulle passa fl…[Read more]

Ithia kunde inte annat än känna ett växande obehag för mannen som på alla vis verkade vara respektlös för den position han hade. Sättet han betedde sig, hur han drack vin, hur han satt, hur han talade till henne. Och framför allt hur han talade om Sharah, som om det hela vore ett skämt. Som om hela världen var ett skämt. Och medaljongen…[Read more]

Arands blick fortsatte betrakta Yazfein där han stod, men lät det vara sedan för stunden och fokuserade istället på Fëani. Han nickade stillsamt i Maeves riktning under skålen, ett lätt leende på läpparna. De skulle ha tid att prata senare, det var inte hans plats eller hans sätt att ta mer rum än han redan gjorde. Likväl behövde Fëani vila up…[Read more]

Hon nickade som svar på orden.

”Det är precis det jag menar… Hon sade att hennes namn va…” Hon avbröt sig själv när hennes mor frågade om halsbandet.  För en kort sekund blev hon förvirrad och tänkte fråga vilket smycke hon menade, men förstod snabbt att hon missat att ta av det. Det skulle stå ut, så olikt något hon någonsin ägt och att h…[Read more]

Hennes moders reaktion fick henne att flina lite, men hon låtsades som om hon inte såg den plågade minen. Istället började hon tvätta sitt hår som nu när det var utsläppt var betydligt längre än den varit när hon lämnat Kaldrland. Hon hade uppenbarligen inte klippt det sedan dess.

”Jag tar det som en komplimang”, sade hon lite retsamt. ”Vi fic…[Read more]

Värmen fick som vanligt det stora, fula ärret över hennes rygg att värka en aning, en påminnelse om den gång hon kommit farligt nära döden och blivit räddad av vad hon misstänkte var samma högre makter som talat till hennes far. Det var i alla fall vad Gerda hade sagt. Hon var dock van vid det här laget, det var trots allt flera år sedan nu, så…[Read more]

Hon hann se lite förfärad ut för ett ögonblick, för även om hon skulle bära en klänning om det förväntades av henne så var det inget hon var bekväm i. Att hennes egen mor skulle ha sytt upp en sådan åt henne kändes mer som ett straff än något annat… Men hennes mor hade en tendens att retas. Hon kunde dock inte hjälpa att känna sig något lättad när…[Read more]

Hon frustade som svar på hennes retsamma ord om att hon skulle stinka. Inte för att det inte var sant, hon luktade antagligen både häst, damm och blod.

”Nå, det har du… Men jag har också lärt mig att det är väl värt den skammen för att få se far kasta iskallt vatten över dig, nu när du visat att det är accepterat beteende!” Sade hon roat, men v…[Read more]

Hon skulle just till att säga något om det där om att ändra taktik, för hon hade ju själv haft gott om tid att fundera på det, när hennes mor kastade hela hinken med vatten över henne. Det var kallt, och hon kunde inte rå för att hon tjöt till, följt av en hel tirad av svordomar.

”Mamma!” Utbrast hon med en blandning av både ilska, förvåning…[Read more]

Det kändes skönt att få höra sin mor skratta, för trots det tunga hon själv bar så ville hon inte att det skulle gå ut över någon annan, särskilt inte någon av sina föräldrar. Kanske skulle hon i framtiden kunna berätta om allt, eller inte. Kanske skulle hon inte överleva länge nog för det.  Men det var en annan dyster tanke som hon sköt undan för…[Read more]

Hon hummade lite roat åt sin mors tilltag, men gjorde ingen ansats att dra sig undan. Det var uppenbart att hennes mor behövde stunden, så hon lät sig omfamnas, som om hon inte varit mer än ett barn, vilket hon ju förstås var i sin mors ögon.

”Jag är rädd att det kanske är så illa”, sade hon med ett litet skratt. ”Men i gengäld tror jag nog att j…[Read more]

Det hade inte varit särskilt mycket att tvätta rent, men att tatueringen var skadad hade varit uppenbart, och konsekvenserna av det skulle inte undgå den som kände henne och det hon bar på. Kanske var det därför hennes mor vände sig om. Oavsett så förstod hon att hon sårat sin mor, inte enbart genom sin frånvaro under de två senaste åren, men oc…[Read more]

Hon visste bättre än att argumentera med sin mor, så hon satt snällt kvar på sängkanten och väntade på henne utan att protestera när hon började tvätta av de sår som snarare var mer ärr än något annat vid det här laget.

Det undgick henne inte att hennes mor noterade brännmärket hon hade på armen, ett fult sådant som avbröt drakens kropp där de…[Read more]

Att hon inte hade hört sin mor komma in var oroväckande, men hon kunde inte annat än att skylla på sin sinnesstämning. Det var frustrerande samtidigt som det var betryggande att veta att hennes mor fortfarande var densamma, trots allt som skett sedan de senast setts.

Ändå kunde hon inte låta bli att sucka djupt och ta handen som strök henne öv…[Read more]