Bara några minuter senare fann sig både Finn och Corrin på en taverna. Det hade gått så fort, det var svårt att få ihop allting. Evinas blinda raseri hade kommit från ingenstans, det gick inte ens att vara säker på om hon var arg på Corrin och trodde på vem han var, eller om hon antog att de försökte lura henne… Hur som helst hade de blivit utf…[Read more]

Försjunken i sina tankar så hade hon antagligen inte sett honom komma om det inte var för att han skrek till några gånger innan han landade framför henne i sin falkform. Hennes ögon blev genast stora och hon spottade ut brödbiten som hon suttit och tuggat på. Ett brett leende spred sig över hennes ansikte och fick det begynnande ärret att sprick…[Read more]

Efter att Draegon fått kontroll på sin egen hosta såg han på Vinga och skakade på huvudet. Hans röst var svag och hans andetag tunga, och en djup suck lämnade hans läppar.
‘Måste vi bråka… Vinga?’ frågade han, trött på hur hon alltid vände alla ord till det extrema.
‘Du vet… Mer än väl att jag aldrig skulle se dig sjunka så lågt. Och likväl…[Read more]

Draegon såg på henne med en skarp blick i ögonen.
‘Vad du och jag än gjorde behöver du inte associera dig med… sådana hederslösa män.’ sa han bistert.
‘Du är en Gérin, en drake, och har bättre moral än att tjäna ett pack rövare!’ sa han ilsket och satte sig upp, men ansträngningen fick honom att hosta våldsamt.

Draegons ögon hårdnade något vid namnet Lucas J’lothain.
‘Den… äventyraren?’ frågade han, och det var ett snällt ord för att komma från Draegon gällande den typen av arbete som Lucas höll på med.
‘Är det… verkligen något som du vill associera dig själv med, Vinga?’ undrade han.

Ayperos gav henne ett lite lurigt leende, och gav henne en liten nickning.
‘Givetvis överväger jag ert erbjudande, ers höghet.’ svarade han lite mystiskt, men på samma gång med en värme som sade att det nog inte skulle bli en svår sak att komma till en överenskommelse. Trots allt hade de redan delat en del av sina tankar gällande framtide…[Read more]

Jezeral rynkade på sina ögonbryn skeptiskt till Eldrinns kommentar och insinuation. Drakar var myter, legender, sagor, inget mer.
‘Du kan väl inte allvarligt tro att en drake kläckts i Celeras hjärta?’ frågade han skeptiskt, och gav Triskian en blick. I andra omständigheter hade aspectorns obekvämlighet varit lite roande, men just nu var det för…[Read more]

‘Ironiskt då att jag firat det här innan dig.’ sa han med ett roat leende och såg på alla människor som pratade och skrattade, musiken som spelades här och där gav en munter stämning och alla olika dofter omkring dem fick hans mage att kurra lite. Men Arlin vände sin blick uppmärksamt till Nilla då hon berättade om hennes uppväxt, och då hon nämnd…[Read more]

Ithia kände sig lite olustig i denna del av Celeras, för det påminde henne en hel del om hennes egna barndom bland adeln i Iselem. Medan hon då funnit allt det stora och överdådiga naturligt, var det nu nästan så att hon skämdes. Trots allt hade hennes tid i Caras Idhrenin och Hannadons tempel satt saker i perspektiv, och med tiden hade hon till…[Read more]

Vänner… Det var ett steg i rätt riktning, även om hon hoppades att han i slutändan skulle komma att se henne som mycket mer än bara en vän. Sättet på vilket han blinkade mot henne när han sade det fick hennes leende att bli lite bredare och hon lutade sig tillbaka i stolen igen.

”Nå, då får ni väl ta med mig dit”, sade hon lite roat, osäker på om…[Read more]

Ayperos gjorde en avfärdande gest, som att det inte var något speciellt. Men sanningen var ju att det var en enorm sak, om det var så att han faktiskt talade sanning. För trots allt var det som låg i hjärtat av Antrophelia en hemlighet som många försökt lösa, ett av rikets stora mysterier.
‘Vad kan jag säga? Jag tycker om att skämma bort mina..…[Read more]

Det lilla skrattet som kom över hans läppar fick henne genast att känna sig något förlägen och det hettade lätt om hennes kinder. En gåva av tillit. Hon kände sig lite dum, men gjorde sitt bästa för att dölja det. Dock kunde hon inte hindra ett litet leende från att smyga sig fram över hennes läppar igen, och hennes blick mjuknade något.

”Förlå…[Read more]

Ayperos gjorde bara en lugnande gest, och ett litet skratt lämnade hans läppar över hur defensiv och hård hon plötsligt blev. Hans skratt hade en behaglig klang, en nästan övernaturlig sådan, och det verkade som en omöjlighet att han ville något ont då man hörde hans munterhet.
‘Kalla det en gåva av tillit, från mig, om det behagar, ers höghet……[Read more]

Hon log nöjt vid hans ord och snurrade vinglaset mellan sina fingrar. För en stund kände hon sig tvingad att sänka blicken en aning, rädd att han skulle se hur barnsligt förtjust det hela fick henne att känna sig.

Hans ord om vad mer människorna ville ha fick henne dock att se tillbaka upp på honom igen, hennes leende plötsligt ett minne blo…[Read more]

Åt hennes ord nickade Ayperos vetande, ja han visste hur hennes folk förföljdes och hur de var både exotiska och av många ändå oönskvärda. De ansågs trots allt inte vara mer än lågintelligenta infödingar på många håll.
‘Det verkar som om våra målsättningar inte är så långt ifrån varandra, ers höghet.’ påpekade han igen.
‘Du vill skapa en…[Read more]

Det var en helt annan atmosfär på denna sida av floden. Renare, lugnare, bredare gator, större villor och gardet hade finare uniformer. Medan de promenerade nickade Ithia vid passliga tillfällen till det Wreax berättade, och hummade lite för sig själv gällande vad som kunde vänta.
‘Det låter som en utmanande vardag för er, herr Wreax.’ kommentera…[Read more]

Arlin kände sig lite lättad då de började gå och hon tog till orda istället för att vara tyst som vissa flickor var. Hennes beröm gjorde honom något generad, en del Kaldrländare var rätt anspråkslösa medan andra var väldigt ofiltrerade med sina bragder. Han hörde till den försiktigare sorten.
‘Det jag upplevt här har varit bra, men denna kväll…[Read more]

Arlin kände sig lättad över att hon var på plats och att hon inte hade blivit förhindrad eller ännu värre, valt att inte dyka upp. Hennes komplimang förvånade honom, då de han stött på i Kaelred sällan sa vad de tyckte så klart och tydligt. Oftast kändes det som om de snarare vävde komplimanger och onda ord i flera lager så man inte visste vad…[Read more]

Hon betraktade honom under tystnad medan han talade, väl medveten om vem han var, men hon lät honom hållas. Hon ville gärna informera sina rådgivare om ärendet i Djupgraven, men de var redan på väg och till dess att de anlänt såg hon ingen anledning att fösa iväg handelsmannen. Istället lyssnade hon under tystnad och nickade lite åt hans ord, ett…[Read more]