Corrin suckade. Okej, han var svår.. men hans fokus på prylen kunde också användas… Då behövde han bara tricksa med vinkeln.. Han gick till andra sidan gubben och låtsades vara intresserad av arbetet. “Jag ska gå.. jag blir bara helt.. till mig av att se en begåvad karl jobba med såna där… komplicerade makapärer… Jag ska gå och bädda sängar…[Read more]

Encaz var så djupt inne i sitt arbete att han knappt var medveten om rösten och rörelserna i arbetsrummet först. Men det var som om en envis fluga irriterade honom, och till sist fick han höja sin blick irriterat från sitt arbete.
‘Vad?!‘ snäste han irriterat över avbrottet i sitt arbete. Han hade så klart fortfarande sina glasögon med alla dess…[Read more]

Corrin grimaserade. Gubbjäveln satte sig och arbetade. Det inte många minuter innan han insåg att det här kunde ta väldigt lång tid. Det fanns en idé men den fick inte vänta för länge, det skulle bara vara konstigt, skulle de ut ur skrubben innan gubben gått måste det ske snart! Han såg sig omkring i skrubben… det fanns linntyg, spannar och.…[Read more]

De hade så klart inte brutit sig in i vilken gubbes herrgård som helst. Nej detta var herrgården som tillhörde den berömde magikern Encaz. Dessutom var han inte bara en berömd magiker, utan här var han Encaz, den första magikern.  ‘Vad har jag sagt?’ kunde man höra hans stämma, en ilsken farfaderlig röst.

‘Ingen ska under någon som helst omstän…[Read more]

Corrin stönade. Skulle det ha gjort ont att vara liiiite försiktig? Det fanns inte tid att klaga nu. Han hörde knarrande steg. Det gällde att handla fort! Han såg sig omkring – ja! Han öppnade ett fönster så det skulle se ut som om vinden kan ha slagit igen dörren och det kan ha lett till att klotet rullat! Med lite tur så kommer det gå hem och in…[Read more]

Corrin log och klappade Finn lite på kinden. Hade varit en förnedrande gest om den kom från någon annan än Corrin. För de båda betydde den gesten ‘jag tar hand om dig, kompis’.

“Vi gör som vi alltid gör. Blir vi påkomna så distraherar jag medan du sticker med bytet. Sen möts vi upp i det vanliga gömstället. Ingen kommer ifatt mig, det vet du, o…[Read more]

Döden finns överallt omkring dem.  I skriken som skär genom stormen och i ögonen på de odöda omkring dem. Feylin fäller den som Gharf knuffat ifrån sig och påbörjar nästa dans, hon lyckas att hiva mannen ifrån sig, tack vara snön, tack vare isen därunder.

Med fel hand svingar hon svärdet och med den brände odöde fälld så kan hon tvinga svärdet…[Read more]

Neeana ryckte till och tog ett djupt andetag. Hon såg förvirrat upp på Ati ett par sekunder innan sträckte på sig och började sätta sig upp. Det var ju inte som att sova på en säng, kroppen var stel och besvärlig. Var det kylan eller marken? Förmodligen båda.

“God morgon Ati.. må Sharas ljus värma…” hennes röst tappade volym. Det vår så hon had…[Read more]

För Sandor var det tydligt att Vasilij inte hade återhämtat sig från striden än med tanke på vad han såg framför sig nu, och likaså hade striden påverkat översteprästinnan på något vis. Hade hon haft en vision? Han hade dock inte tid att ge det mycket mer tanke just då. Men trots det kunde han inte neka de märkliga saker han sett i staden. De märk…[Read more]

Här ute fanns det inget som hindrade hans kraftiga hugg och svepningar med tvåhanssvärdet. Då Feylin tar hand om den odöda han tillfälligt knuffat bakåt vände han sig om. och med hugg som själva gav ifrån sig dova swoshande läten som vinden stoppade han dem med. Men hur länge det skulle kunna fortsätta visste han inte, denna kalla vind gjorde…[Read more]

Det blinkar till i snöstormen, någonstans längre fram. Facklor som flackar i vinden, hotas i varje piskande vindsvep att helt slockna.  Gharfs blanka klinga smyger över axeln och pekar i en riktning av en fackla hon kisandes kunnat ana genom snöväggen i stormen. Följer hans blick och börjar forma scenariot i sitt huvud för vad som skulle hända om…[Read more]

Neeana var svårväckt. Gårdagens panik och hänsynslösa bombarering av livsförändrande trauman hade sugit ut alla energireserver. Hon höll fortfarande hårt m Ati och dreglade något på hennes panna. ansiktet vreds instinktivt mot solen för att suga åt värmen. Ögonen ryckte lite av ljuset men det väckte henne inte än.

Neeana svarade med att klämma kramen lite hårdare en sekund.

Det var visst något att tacka för. Det var stort. Hon andades lugnt och för första gången sedan allt det här började känns det som om det kanske fanns en framtid. En skrämmande och svår framtid.. med med någon att dela den med kanske den kunde bli uthärdig.

Med värmen och det nya be…[Read more]

Neenas skratt lugnar sig också och hon slappnar av.

Hon ler varmt av komplimangen. Det känns som om har en vän.. det var länge sedan det kändes så… ett bra tag hade det bara varit hon och far. “Tack…” viskar hon. Det var inte bara för komplimangen… för allt…sällskapet, värmen, maten.. att hon brytt sig… hon hade inte klarat sig ensam…[Read more]

Pelarbiten slog i marken bara några centimeter från de två ruinäventyrarna. I samma ögonblick som de två föll bakåt av Drosais knyck i Jaspers axlar så formades ett dammoln runt dem när stenen slog ner som en meteor. Ekot blev fem gånger mera öronbedövande när det klingade mot väggarna och ekade flera varv. Jasper låg som stelfrusen med…[Read more]

Det gick så klart inte förbi Gharf att dessa två kvinnor inte hade mycket respekt för honom, och för att vara ärlig gjorde det honom inte mycket. Han stod för det han gjort, på samma vis som Feylin envist och stolt marscherade förbi dem. Vad annat kunde han göra än att skaka lätt på huvudet åt ungdomens dåraktighet, men samtidigt hade han varit…[Read more]

Neeana, all sorg till trots började också skratta. “Nåväl.” fick hon fram mellan skrattanfall. “… om det är min säkerhet du oroar dig över får det väl gå.” Hon skrattar lite mer. “Det gör dig ju nästan till en riktig gentleman!”

Neeana rodnar ännu mer men tänker inte ofta värmen genom att släppa. Hon var rätt säker på att Ati var en flicka. En pojke skulle förmodligen blivit arg över att ha kallats flicka.

“Nej det behövs inte. Nu är jag rätt säker på att du är pojke, så som du talar. ” hon räckte ut tungan retsamt men log faktiskt lite nu.

“Va? Nej inte kallare men..” oj… om vuxit upp på gatan… visste hon ingenting om… men det fanns ju pojkar på gatan också…

“Vi kan inte låta pojkar hålla på och ta i oss förrän vi är trolovade! När umm.. pojkar.. och flickor… uhh..” till slut insåg hon den retsamma tonen i Atis fråga. Hon suckade, men inte en irriterad suck. Den förstäl…[Read more]