“Trick? Nej, Finn, jag menade inget – AAHHHH!” Kathryn drogs med som en vante när Finn rörde sig mot dörren. Ganska snart började hon fnittra. “Men javisst, om du vill träffa Tussie, jag är säker på att du kommer ha kul!”

Kathryn drog lite i Finns arm. “Så sent är det inte, och Tussie är inte farl…” hon stannade plötsligt upp. Hon såg på Finn och bet sig i läppen. Nu gör hon det igen – struntar i Finns viljoa och rädsla och kör över honom. Visserligen med andra skäl än förr men det spelade ingen roll.
Hon suckade. “Förlåt…” Hon såg mot sängen igen. “Du är tröt…[Read more]

Kathryn skrattar till. “Så vad du säger är, Finn…” hon lägger handen på hans bröst för att stabilisera sig nu när golvet rör på sig. “…är att vi inte kan dela säng förrän vi gift oss?” Hon fnissar högt. “Det var ett underligt sätt att fria på!”

Hon tar hans hanled igen. “Jag fick något pulver från Trollie, Faegrims skogstuss!”
Hon st…[Read more]

Kathryn såg Finn sova i fåtöljen. Lite av ruset sjönk. Inte ens sängen. Hon kunde inte låta den här självuppoffringen fortgå.
Hon gick fram och tog hans handled. “Finn…” började hon ömt, sedan fnissade hon till. Hon förstod inte varför, men pulvret hade givit henne någon form av självdistans. “Finn kom igen. Ska du sova så ska du sova i sängen.”…[Read more]

Kathryn låg på rygg en stund och smakade på alla konstiga känslor som förhöjdes av pulvret. Hon fnissad till “Om det jag har är skoskav och hela världen får det – då har vi nog en hel del arga grannar nu.”
Plötsligt flämtade hon och satte sig upp. “Ja! En fest! I Finns ära! Han förtjänar det. Jag ska fråga honom!”
Hon ställde sig upp hastigt men…[Read more]

Kathryn tog nervöst en nypa av pulvret. Hon nickade åt vad de sa och följde sedan Tussies insturktioner. Hon gned pulvret och andades in röken – höl andan i några sekuner innan hon började hosta.
“Åh gudars!!” hon ställde sig upp och tog ett djupt andetag, vilket ledde till att hon hostade mer. “Oj… ahh! Förlat, jag…”
Hon vacklade till och…[Read more]

Kathryn lyssnade på de båda. Hon suckade. Ja, det var såklart Finn hon behövde prata med – men hon skämdes så över att ha tagit honom för givet.
Hon kisade och såg närmare på pulvret. “Ehh.. vad är det här för något? Medicin? Vad gör det?”
Hon suckar djupt. “Ja jag behöver prata med Finn. Be om ursäkt för att jag släpat honom såhär långt och bar…[Read more]

Kathryn sätter sig upp igen och funderar på vad Tussie säger. Funderingar om henne… det har inte ens handlat om vad andra förväntar sig. Snarare vad hon hade förväntat sig att folk borde förvänta sig av henne, eller av Corrin.

Hon skrockar till lite. “Ja… nu har jag ju hurrat över vår första faktiska ledtråd till någon som har det minsta ho…[Read more]

Kathryn hamnar i djup tanke efter Tussies fråga. Vad fanns det egentligen att sakna? Det var ju frustrerande att omvärlden automatiskt graviterade mot att anse att det manliga sällskapet i gruppen var i nån form av ledarposition. Mäns ögon och blickar av ägandeskap var jobbigt, men hon skulle inte säga att hon “saknade” att slippa det så. Saknad v…[Read more]

Kathtyn flämtar till! “Nej, gå inte, inte å mina vägnar!” Hon ser lite skamset på Faegrim. “Det är sant. Han förslog att vi rörde hos hitåt.
Hon skrockar lite. “Vi trodde det var enbart på grund av att vi kunde finna en mäktig magiker här men jag börjar se att du kan ha varit en del av varför vi kom just hit Tussie.”
Hon Suckar och slappnar av n…[Read more]

Kathryn blinkar hastigt och torkar vah hon kan av sina tårar. “Åh.. god kväll frök.. fru Tussie? ehh.. förlåt jag har aldrig träffat ett skogstroll förut.”

Hon tar ett djupt andetag. “Ja… magiska bekymmer. Vi har rest ganska långt och..” hon suckar “nej, det är inte det magiska bekymret som har mig upprörd nu. Finn följde med mig på resan tr…[Read more]

Kathryn flämtar till och skuttar nästan rakt in i väggen när en tredje person visar sig vara i rummet. Hon stirrar p Tussie när hon talar – hur kunde hon ha missat?

“Ehh…” hon ser på sängen där hon bjudits in att sitta. “Jag..” hon harklar sig. “Förlåt jag var inte beredd på.. jag såg er inte.. jag är.. ummm.. Kathryn.. och ni är..?” Hon f…[Read more]

“Sova? Jag… jag behövde…”
Kathryn satte sig upp på golvet och lade armarna om sina ben.

“Förlåt… det var tanklöst av mig. Jag är bara så… vilsen.”
Hon snörvlade och ställde sig mödosamt upp och gick mot dörren igen. Hon tog i handtaget, stannade upp och såg över sin axel.

“Vad sa du? Är jag mig själv? Är det här… mig själv?”

Hon slö…[Read more]

Timmarna gick. Kathryn borde varit tillbaka på värdshuset för länge sedan men något i hennes sinne fick inte ro. Hon gick längst med samma gator om och om igen, tankarna i huvudet hamnade inte på rätsida, det blev bara värre! Och så började regnet.
“Helvete…” mumlade honom och gick mot värdshuset men… nej. Hon vände och gick några varv t…[Read more]

Kathryn såg Faegrim trycka bort varelsen som var på väg mot henne, och när de båda fallit till marken sg hon kniven på marken. blixtsnabbt vände hon på sig, satte sig på knä och snappade upp vapnet men istället för att ge den till Faegrim kastade hon den så att den satte sig i huvudet på liket och det slappnade genast av, i rättan tid, innan den…[Read more]

Arathiel rynkade på ögonbrynen. Det var nte överraskande at Aenya brydde sig om hennes hälsa men hon hade väntat sig en avhyling för hennes patriotiska sätt, eller vårdslösa handlingar som andra brukade kalla det. Det hade varit mycket färre arga eller nervösa blickar mot henne den här gången. Var det äntligen dags för alverna vakna och slöppa sin…[Read more]

Kathryn skrek till, i ren förvåning, och stapplade baklänges av Finns plötsliga rörelse. Hon var inte svår att skaka bort, både svagare och lättare än vad Finn var van vid. Att stappla baklänges utan att ha vant sig ordentligt vid klänning var ingen god idé och hon föll raklång baklänges och hamnade till stor del utanför den skyddande barriären!

Kathryn stod stelt och såg på. Hon visste inte vad hon väntat sig men det här var värre. Hon tog ett steg in bakom Finn och höll i hans arm när hon kikade förbi honom. De var ju inte ens beväpnade! Hur starka var de döda? De måste väl vara ganska svaga med sina förmultnande muskler?

Hon andades ut när barriären verkade fungera. Och den lille drog…[Read more]

Arathiels nävar knöts hårt och hon bet sin tunga. Hon visste att nästan alla här skulle påstå sig vara arga över vad hon gjort, lika väl som hon visste att de innerst inne skulle gjort samma sak om de inte var ryggradslösa. Hon hade inga problem med att vara den som tog skiten för att göra vad alla visste behövde göras, hon skulle hellre dö än…[Read more]