Då en av pojkarna greppade tag i den unga mannen så såg Vyrm förbryllat på honom. Han förstod inte alltid människors behov att ta till våld. Det kändes sannerligen onödigt. Nåväl, de släppte honom i alla fall. Det betydde att Enhanda inte behövde lägga sig i. Inte för att han visste vad han skulle ha gjort, men han brukade gå med sin magkänsla i…[Read more]

Leendet på läpparna var fortfarande drömmande när hon tänkte tillbaka på vad som hade skett. Tankar som höll henne varm en sådan kylig kväll som denna. Det var dock inte samma krispiga kyla som i Kaldrland även om den vita stenen lyste upp staden på ett liknande sett. Fast det var för kalt på något sätt, inte samma karaktär som Thel Shaen, ell…[Read more]

Mannen vid bordet såg inte upp då det brakade till vid dörröppningen, utan tog en lugn klunk från sitt vin, och gjorde därefter en aningen missbelåten min. Det var verkligen något med Caras som han inte tyckte om. Inte ens deras vin var speciellt bra. Antingen det, eller så var han bara fördomsfull… men han tyckte sig vara en ganska så rättvi…[Read more]

Namn:  Linn Vinga Gérin
Kön: Kvinna
Ålder: 25
Ögonfärg: Bärnstensfärgade ögon
Hårfärg: Brunt hår med inslag av en bronsröd färg
Födelseort: Kaelred
Lojalitet: Skiftande, går att köpa hennes lojalitet.

 
Biografi
1396 TT – Föddes som andra barnet i hus Gérin.

1412 TT – Deltog i striderna vid Nela’thaënas på alvernas sida som en av drakarna.

141…[Read more]

Reaktionen gjorde nästa Jo lite rädd, för ett kort ögonblick trodde han att Gork skulle roffa åt sig lilla Smulan. Ja helt enkelt göra Smulan till smulor och äta upp henne. Ack! Han hade redan sagt att stjärnorna inte var i position för att äta hans mula, och innerst inne hoppades han att de aldrig var det.

Han försökte dra bort lite av repen, e…[Read more]

Upp och ner… Fram och tillbaka. Det var många gester, var det en dans? Skulle i sådana fall Jo dansa med denne Gork? Trots allt verkade det uttröttande allt det där viftandet, bara att följa allt med blicken gjorde honom tröttare. Med att dela dans med andra, var väl dubbel dans? Eller vad var det som Erethil sa?

Sedan trillade polletten ner……[Read more]

Om inte det vore för att Gorks storvuxna fötter, inte för att det var något fel på det… Nej snarare stod man väl mer stabilt på sådana? Det visste förstås inte Jo själv, för han var ett benrangel som behövde äta mer. Åtminstone sa alla de äldre tanterna det till honom innan de tryckte ner bröd i gapet på honom. I samma gap som fylldes med löv o…[Read more]

Kanske var det allt guppande som gjorde att den unga prästens reaktions förmåga var lite efter orkens. Han hade precis lyckats få tillbaka sin tidsuppfattning och bild på landskapet… och då hade Gork lyckats få upp honom i trädkronan. Det var nätt och jämt så att en av grenarna höll på att sticka ut ett av ögonen på honom, för att inte tala o…[Read more]

Ögonen mörknade något på Vinga när dvärgen nämnde Kael Gerín. Hon höll ett mer krampaktigt tag om sin öl och släppte handen från sitt släktemblem. Som om hon inte längre brydde sig om det. Trots allt, måste väl dvärgen ha haft ett öga på det trots allt hade hon inte sagt vart hon var ifrån. Hon muttrade några svordomar och försiktigt drack hon…[Read more]

Jo, som hade svårt att förstå orken innan han blev illamåendes, hade ännu svårare att förstå nu. Han rynkade på ögonbrynen och försökte få någon klarbild i huvudet. Nerdan… Ner. Ja det måste ju trots allt betyda nedanför trädet. Han nickade lätt åt det hela, lite eftertänksamt.

“Jo vill ner! Nerdan Jo!” utbrast han och fortsatte att sprat…[Read more]

Lite förvirrad över allt som skedde var Vinga. Död? Inte såg den unga flickan ut som något spöke inte. Fast helt förstörd var han nog. Blöta kinder och rödsprängda ögon. Det hela var patetiskt. Fast de flesta män var väl det? Hon såg på kvinnan som tycktes vara den som de hade ett avtal med.

“Det tog en oväntad vändning.” sa hon och skrattade lät…[Read more]

Lite krampaktigt höll Vinga i sin ölsejdel. Den här gången tänkte hon inte släppa sin öl, inte för någon. Speciellt inte för något jävla monster. Hon lät den bittra drycken rinna ner för hennes strupe och släcka hennes törst. Det märktes att hon hade rört på sig mycket och länge. Speciellt innan det där monstret hade kommit i hennes väg. Hon delt…[Read more]

Väl på Gorks axel nådde Jo sin packning. Nog för det skumpade väldigt och det var svårt att öppna sin egna säck utan att tappa allt för mycket av sin egna packning. Tack och lov, låg det han ville komma åt först. Han fick tag i ena kanten på ett mörkt tyg och det vecklades ut som nästan en mantel bakom orken. Fast… Det såg lite litet ut för de…[Read more]

Ungmö var aldrig något som hon hade sett sig själv som, det passade henne inte riktigt. Det var nästan som titeln smakade illa i hennes och fick henne att grimasera. Hon satte sina händer på var sin sida av sin höft och granskade männen framför henne. Hon hörde de tala om oroligheter om betalning… varför och vad besten egentligen var. Det hela i…[Read more]

Några ord förstod Jo i orkens tungmål, och där var något på det allmänna språket med. Fantastiskt! Men vad var det sedan han försökte säga… eller var det en dans? Förhoppningsvis inte en regndans, för det såg redan ut att vara på väg över dem. Han kliade sig i sitt lite längre mörka hår innan polletten föll ner och han förstod att kanske d…[Read more]

Ett litet ouff kom från prästen när orken omfamnade honom och luften gick ur honom. Först trodde Jo att det var hans slut, men när han satte ner honom böjde han sig fram och drog några långa andetag för att samla tillbaka sin luft. Det var svårt att förstå vad orken sa först, lite svårt att koncentrera sig…

“Vid Erethil…!” utbrast han d…[Read more]

Äntligen… Allt springandes hade gjort Jo trött. Trots allt ska man inte springa på en timme efter att man har ätit… Eller var det simma som det stod i Erethils bok? Det var väl bättre att försöka hålla sig borta från båda de två aktiviteterna. Ett tag stod Jo och hämtade sin anda för att försiktigt sedan gå mot Gork. Det tog båda hans händer…[Read more]

Vanligtvis hörde Vinga om det var någon som dök upp, men kvinnan tog henne med förvåning. Svart hår, blåa ögon… En blick som fick andra att fånga intresse i henne. För en stund lurade det kvinnan själv, tills hon skakade på huvudet och såg mot de tre männen där. Åtminstone jämnades oddsen något. Tre mot tre. Eller Vinga skulle nog säga att de h…[Read more]