Vad var det som Jonishisanjou Shigeyoshihirauji  Olofsson skådade med sina blåa ögon? Såg han helt enkelt i syne? Det tycktes som om där det för en sekund sedan stod en helt vanlig buske, fanns nu ett groteskt ansikte. Dessa buskar i Nirai var märkliga… Han kunde ha svurit vid Erethils namn att ansiktet inte var där innan. Det var ju förstås…[Read more]

Ett litet andetag undslapp Vesíva och hon reste sig upp för att rätta till sitt läderbälte med handelsgillets märke. Försiktigt lät hon blicken fastna på drottningen. Hennes leende var nästan lockande, likt som hennes mörka mystik. Lite generat såg hon istället på en punkt bakom drottningen, även om det var enbart en millimeter skillnad. För…[Read more]

Kanske var det en röst som hade skrämt många andra. Om inte annat så var det en röst som säkerligen hade gjort få lyckliga… men det var precis den effekten den hade på Manfred. Då han hörde Moiras röst så log han och såg upp på henne, även om han kände huden sträva en aning under ansiktsuttrycket.

“Mitt träd, mitt träd.” Citerade han. “Och…[Read more]

Frågan från den nyanlände mannen gick helt förbi kvinnan, när blicken var helt fokuserat på bestens gap. Det tog henne inte lång tid att greppa tag i sin yxa. Det robusta träslaget kändes tryggt i hennes händer då hon höjde den högt i ett försvarsläge. Värmen tycktes inte riktigt ha någon effekt för henne och det var som om det nästan var en roa…[Read more]

Händelsen var förvirrande. Men Vinga visste en sak, om det var kaos, tänkte hon inte vara fast i ett sånt här skrangligt värdshus. Hastigt reste hon sig upp och följde efter mannen som hon nyss skulle börjat en konversation med.

Ett steg utanför värdshuset och hon kunde känna den stickiga lukten av brandrök. Eldlågorna hade fattat tag i en av…[Read more]

Den unga kvinnan satte sig ner, precis innan den äldre mannen hade hunnit svara på hennes fråga. Om han ville ha henne därifrån var det väl bara att schasa iväg henne. Eller… åtminstone försöka med det. Utan minsta besvär lade hon ena benet på bordskanten och lutade sig tillbaka på stolens två bakersta ben. Gungade lite fram och tillbaka, med…[Read more]

Äntligen, tack och lov… tänkte kvinnan då hon steg in på värdshuset Slöa hammaren. Trots den tidiga morgontimman var värdshuset redan fullt av människor och nästan alla bord var fyllda av hungriga och törstig individer. Hon lät sina bärnstensfärgade ögon fastna på den ensamma personen.

Det långa vita skägget fick henne att tänka på de trol…[Read more]

Leifindir är ledaren för stråtrövarbandet känt som Blodstupparna, ett ironiskt namn som de fick efter att de anfallit en liten karavan som inte bar på något annat av värde en avelstuppar. Istället för att ge upp priset till rövarna så gick karavanen till anfall mot dem, vilket slutade i en av de blodigaste strider bandet någonsin har erfarat.…[Read more]

Manfred kom till Caras Idhrenin vid mycket ung ålder, då han tidigare levt på Hannadons gator som ännu en unge utan familj. Han kom till magikernas uppmärksamhet efter att ett rykte började cirkulera om en ung pojke som fick fåglar att stjäla saker åt honom. Det tog inte magikerna länge att hitta honom och finna att han mycket riktigt b…[Read more]

Vilken annan dag som helst skulle Vesíva inte ha något emot att vänta, trots allt hade det varit många långa stunder på Bläck. Skeppet som hon mer eller mindre var uppvuxen på, och handelsgillets skepp. Dock verkade väntan idag vara olidlig. Hon var inte ens säker på hur länge de hade väntat där. Det kändes som flera timmar, nästan en evighet, men…[Read more]