“Denna värld har tillräckligt många starka och nonchalanta män” sa Ziyaté och det fanns ett visst hat i hennes blick, en kort inblick i de känslor som hon allt för ofta dolde för omvärlden. Hon knöt sin näve och skakade nätt på huvudet åt Amathas ord för att fnysa lite lätt åt det hela.

“Världen behöver fler män som vågar vara svaga.” sa hon…[Read more]

Tankfullt betraktade hon Amatha och hennes ilska. Sättet hon skakade av det och hon följde henne med blicken. Fortfarande utan några vidare känslor. Trots att hon strök sin son genom håret för att sedan trycka till lite hårdare mot Wreax rygg. Hon fnös och drog bort Amathas hand, som om det hade varit smuts. Nonchalant sparkade hon till sonen i…[Read more]

“Jag vet att du sökt mig.” sa hon simpelt, det var uppenbart. Hon var trots allt där. För trots att hon hade tränat henne och resten av skuggdansarna var det inte som om hon lärde ut sina egna knep och trick. Enbart en dåre skulle göra det och än hade inte Lloth eller resten av mörkeralverna funnit henne.

De rubinröda ögonen studerade sonen, des…[Read more]

Ifrån skuggorna betraktade Ziyaté modern med barnet. Det fanns ett litet leende på läpparna, även om blicken var känslokall. Hon var själv en mor, även om hon inte skulle gå så långt till att kalla sig en. Inte längre. Den korta och känslosamma stund som det var hon, Izotar och Aeldir… kändes som en dröm. En dröm som var för långt borta för…[Read more]

Åt hans naiva svar rynkade hon lätt på ögonbrynen. Kanske var det lite som att se sig själv när hon hade varit mindre en gång. Innan hon hade mött alla mörka och konstiga typer som verkade gömma sig i både skuggorna och i ljuset. Det verkade inte riktigt som om det fanns någonstans att gömma sig. Hon skakade tyst på huvudet.

“Nej… Lyssna på mig…[Read more]

Det var en sådan kort och intensiv pratstund att hon nästan inte var säker på att det varit en dröm. Förstås fanns det sanning i orden och hennes far skulle nog känna henne väl för att veta att hon inte skulle komma springandes efter honom vid lite motstånd. Eller mycket för den delen. Hur många gånger hade hon inte dolt saker för honom? För att…[Read more]

Tanken på att fly fanns fortfarande där hos honom. Även om han nickade. Det var nästan äckligt hur tanken på att fly hade växt inom honom. Så pass mycket att han nästan bara väntade på rätt tillfälle. Fast förstås – utan sin syster. Hur skulle  han då klara sig? Han skickade henne ett varmt leende som nådde till ögonen för att sedan erbjuda sin a…[Read more]

Hon lyssnade på hans ord och fann sig stolt över dem och nickade lite bestämt över det för att stryka en hand genom sitt hår medan hon i sitt huvud gick igenom vad som skulle behöva göras och vad som borde göras först. Åt hans knuff – som hon inte var beredd på att känna – föll hon framåt och började hosta.

“Oförskämd? Jag?” frågade hon med e…[Read more]

Det var inte många män kvar där. Flera av de flydde tillsammans med de männen som hade fört bort Ranghildr. Ett litet skratt, hest och andfått kom ifrån mannen som precis fått in en träff på Maeve. Säker på att se Valhalla, eller vinst, höll han sitt spjutskaft hårt och bestämt för att rikta det mot Maeve. Ett mörkt skrik kom ifrån hans läppa…[Read more]

Vid Ejvalds ord hade hon vänt sig om, det högg till i hennes bröstkorg för hon visste att någonting hade hänt honom. All ånger for igenom hennes huvud och hon hade tårar som blänkte på hennes kinder. Hon hade tänkt skrika hans namn – men det blev inte mer än ett skrik när en av männen hade kastat en yxa som satte sig djupt in i hennes axel.…[Read more]

“Dunk! 23” utbrast några av männen kring bordet och ett flertals hurrarop instämde i spelet som föreslogs. Trots allt var det ett av de mer spelade spelen kring pirater, handelsmän eller annat pack. Ett enkelt sätt att förlora pengar och inte allt för svårt spel att fuska i. Förstås var inte ritkigt det i Toss smak. För att vara ärlig – var väl ha…[Read more]

Det var förstås ovanligt att ha det så tyst och Vésiva hade lite svårt med det. Det var nästan som om hon kände sig obekväm med det och hon skiftade sig lite grann där hon satt och kunde inte riktigt rå för att le lite.

“Åtminstone gav jag dig inte någon blåtira!” sa hon med ett litet skratt och reste sig upp för att borsta av sig allt damm som…[Read more]

Lite obekväm med att få uppmärksamheten att klara av både spöken, vålnader och annat pack såg Finn sig omkring. Det fanns inte riktigt något runt omkring honom som skulle kunna hjälpa honom. Fast han hittade en lite större pinne en bit ifrån sig som han tog tag i och greppade krampaktigt åt.

En rysning gick igenom hans ryggrad när han hörde Co…[Read more]

Förstås var det ett stort steg att ta sig till ytan – om man inte riktigt visste hur man skulle gå till väga. Eller för den delen hamnade med fel sorters folk. Kunde det vara svårt att överleva.

“Åh… Jag har varit uppe här… sedan barnsben. Jag följde med min far tidigt i hans resor till världen ovanför.” sa hon med ett litet drömmande l…[Read more]

Som vanligt betraktade Mareld sin kapten med tystnad när hon talade om vad som önskades. Blodlusten, ilskan och rent utsagt ondskan hade varit en av de många saker som gjorde att han hade mer accepterat att vara under hennes kontroll. Åtminstone hade hon haft vett nog att göra honom till första styrman. Ett litet skrockande kom ifrån honom och ha…[Read more]

Förstås fanns det sanning i vad Istilwys sa, det fanns inte mycket att finna hos Lloth om döden var ens rädsla eller för den delen om man var svg. Bara tnaken på svaghet fick Ziyaté att rynka på näsan och hon följde sin kompanjon med blicken innan hon själv svingade av sig hästen.

Att bli kallad äventyrare var hon inte allt för beredd på och…[Read more]

Ett bubblande skratt lämnade Seras läppar när hennes vän målade upp allt som de skulle komma till att möta. Om inte mer. Det var allt för många gånger som hon sett på sin framtid med dysterhet och mörker. Fast Hulta spred lite ljus över det och Sera verkade nästan bubbla själv med glädje.

“Åh ja…! Och vackra charmerande prinsar och dess magike…[Read more]

Spänningen i rummet var som knivar och hon kunde inte rå för att känna att egget var riktat mot henne själv. Inte för att det gjorde henne illa till mods. Tvärtom, hon tyckte om det. Känslor som hat, frodade något istället för likgiltighet. Ett litet skratt, som nästan lät lite för glatt i sällskapet som om hon fann situationen road eller som om d…[Read more]

“Imorgon redan, efter lite vila. Min tjänare kommer visa dig till en varm säng och mat att fylla din mage med innan du beger dig av. Mitt garde kommer att hämta dig på morgonen för att eskortera dig vidare.” sa Akila simpelt med ett litet leende för att höra hans nyfikenhet och iver i rösten. Blevpåmind om sin egna ungdom och glädje. Även om d…[Read more]