Även fast det inte hade varit allt för långt att röra sig, kändes det som om hennes fötter var gjorda av bly eller någon annan mänsklig metall. Hon sträckte på sig med en liten gäspning och såg sig omkring för att försäkra sig om att det inte var några sådana… träd där. Till slut verkade hon nöjd och slog sig ned inte allt för långt ifrån tro…[Read more]

Att vara tillbaka var en märklig känsla. Som alltid när hon anlände till Nela’thaënas kärna så dök minnet om den första gången Faenrìonae återvände från en utflykt till människornas rike upp i hennes sinne. Då hade hon besökt en enkel handelspost ett stenkast från skogens gränser; hon hade varit skräckslagen medan hon var där och inte kunnat v…[Read more]

Vad det var Toss hade tänkt berätta åt sin kapten innan som nästan hade tagit andan ur honom. Han stod lutad mot disken, som kanske var en lättnad för hans ben och knän. Att de kunde bära upp hans stora personlighet… eller snarare kropp var en fråga och det var många som hade en vadslagning om när de skulle få nog av det. Ett par stolar hade…[Read more]

Ett varmt och nästan klingande skratt lämnade Seras läppar. Om hon skulle kunna distrahera dem så länge? Egentligen var fyra minuter ingenting. Flera gånger hade hon lyckats och att prata var ingenting hon var dålig på och i värsta fall hade hon sin kropp att förlita sig på.

“Fyra minuter? Det är ingenting! Jag kan ge dig åtminstone tio!” utbras…[Read more]

Att Davant var nervös och inte helt bekväm i situationen kunde Nenya enbart skymta hastigt förbi när hon betraktade honom och hans reaktion. Tyst drack hon ifrån sitt glas igen och iakttog honom med ett irriterande lugn och ett ännu förargligt leende. Som om hon fann situationen roande och att allvaret inte riktigt fanns där. Som om det hela va…[Read more]

Vart konversationen gick åt var inte något som konungen hade i sitt tycke. För att vara helt ärlig hade han aldrig varit förtjust i konflikter och bråk. Det gjorde honom alltid lite obekväm, speciellt när han var i mitten av dem. Han gav Kael och sedan Enduriel ett försiktigt och nästan ursäktande leende.

En rysning spred sig från hans nacke…[Read more]

“Skulle jag inte ha toppbetyg?” sa Sera med en spelad sorgsen röst för att lägga ena handen på sin bröstkorg. Det tog däremot inte lång tid innan hennes ansikte sprack upp i ett större leende och hon ryckte lite på axlarna. Faktum var att det hela var för lätt för henne, hon lade inte ner tillräckligt med tid eller koncentration nog för att kunna…[Read more]

Vésiva spanade lite misstänksamt mot skogen. Det var en god idé att flytta sig en bit ifrån skogen, men hur långt kunde en skog se? Eller tänk om den tog fåglar till hjälp! Nej, detta problem var nytt för me’ersia kvinnan och hon nickade något fundersamt.

“Ja, du vet nog bäst” kommenterade hon, även om hon skulle mer än gärna stå still eller so…[Read more]

Som om hon kunde känna solen ovanför sig slöt hon ögonen och tänkte på hur värmen skulle kännas vilket fick henne att le lite bredare. Det var förstås svårt att förklara det med, utan själva känslan var bara fantastisk. Hon suckade lätt och nöjt för sig själv innan hon nickade.

“Ja, det är en fantastisk känsla!” försäkrade hon honom med ett lit…[Read more]

Lite förvånad var över de orden som föll ur hennes läppar. För så detaljerat och genomtänkt hade inte drottnigen trott att hon skulle svara henne. Det var över förväntan. Hon hummade lite nöjt och för att dölja sin förvåning sippade hon på vinglaset ett par gånger för att sedan hålla ner det för att en tjänare snabbt fyllde på vinet som om det i…[Read more]

Det var förstås svårt att tänka på hur hon skulle förklara det. Hur förklarade man för någon hur man andades? Det kände så naturligt för Vésiva och för att vara ärlig var det som om hon alltid hade gjort det. Vilket förstås in var riktigt sant, men nästan åtminstone. Länge nog. Det var åtminstone ett tag upp till ytan.

“Så, vad är det du längtar…[Read more]

Putsväck var båda de små männen och Tussie visste inte riktigt helt vad hon skulle ta sig till. Hon ryckte lite på axlarna för att sedan slå sig ner på en av stolarna och trumma med sina fingrar på bordsytan medan hon väntade på att någon av de skulle komma tillbaka. Hon fiskade upp en honungskaka ur hennes ficka som hon började mumsa på under tid…[Read more]

Lite retsamt höll hon upp mappen så att de var precis utöver räckhåll för hennes vän. Trots allt var Sera längre än de flesta och det var alltid något roande att retas. Till slut lät hon mappen nå Hultas fingrar med samma varma skratt. För henne själv hade hon redan hunnit göra några små justeringar, inte så att det märktes allt för mycket men någ…[Read more]

Lite för avslappnat satt Sera i sin säng, lutandes mot den kala väggen med en bok i famnen. Fast det såg inte riktigt ut som om hon var intresserad av det, utan snarare ett annat föremål som låg framför det. De mörka fingrarna höll upp en mapp med olika papper i och det fanns ett finurligt leende på hennes läppar när hon vände blicken mot s…[Read more]

Finn hade inte tagit allt för lång stund att plocka upp pinnarna och hade snart en fullfamn likaså. För vem brydde sig om storlek och skönhet när det kom till ved? Åtminstone hade han inte hört några krav. Han lyssnade inte riktigt på vad Corrin sa och nickade lite åt det hela lite disträ och i andra tankar. När väl han hörde hans bedjan såg han…[Read more]

Hon lyssnade på hans ord och nickade då och då som för att visa att hon fortfarande lyssnade, fastän hon hade blicken ner i vinglaset för att iaktta den skvalpande röda vätskan. Det skulle inte vara särskilt svårt att få fram de vampyrer som behövdes för att skapa det kaoset som skulle behövas.

“Hus Tossel har skapat ett namn om sig i Österhamn.…[Read more]

Salims ord ekade i hennes huvud. För att vara ärlig, klandrade hon mest sig själv. Hon hade varit förblindad av sin kärlek, naiva sätt och… självisk. Om hon inte hade vandrat in på det sättet hon hade gjort kanske varken hon eller Dastan skulle blivit fångade eller torterade. Kanske det hade varit bättre om de bara hade låtit henne dö. För vad…[Read more]

Att andas lugnt och sansat var svårare än vad Toss först hade trott, men han hann hämta andan när allas uppmärksamhet riktades till främlingen som hade mage att avbryta dem mitt i samtalet. Sen hade han förstås inte lika stor mage som Toss själv. Det var ett fantastiskt verk i sig, fylld med godheter och ibland skvalpade den som havet själv. Me…[Read more]

Vésiva nickade lätt åt hans ord. Så länge de sedan kunde komma in i skogen och finna de rikedomar de en gång talat om. Om de inte skulle finna dem skulle de åtminstone ha ett äventyr att tala om – även om det inte gjorde henne rik.

“Det är en lång väg ner till värdshuset. Vi skulle kunna göra ett vindskydd av träd och löv?” föreslog hon oc…[Read more]

Lite i sina egna tankar, stannade hon upp och lade ögonen på Wreax. Ett litet tag var hon tyst, som om hon försökte att pussla ihop om hon hade missat något. Var det något ärende som hon hade bett Wreax om? Nej. Ett litet leende fanns på hennes läppar och hon nickade mot mannen för att sedan räta till sig själv så att hon stod där med en rakare…[Read more]