Exalterat nickade Vésiva på huvudet. Hur man lärde ut något sådant naturligt var svårt att tänka på, men det var väl ett senare problem att lösa. Nu var det snarare att ta sig uppåt och få fisken att nappa på betet. Hon gjorde en nonchalant gest framför sig som om det hela inte skulle vara några problem.

“Det är inga problem! Det löser vi!”

En utter eller säl… Tanken var roande. För de simmade väl likaså? Nå, trollkarlen visste väl bäst antog hon. Hon ryckte lätt på axlarna och log svagt. För henne var det inte ett svårt val. Det var hennes naturliga skepnad trots allt. Faktum var att hon hade saknat den och välkomnade tanken.

“De är söta!” kommenterade hon, kanske inte det som…[Read more]

Akila lade märke till en fundersam blick i trollkarlens ögon, kanske hon hade väckt hans tankar. Hon sträckte sig fram och greppade tag om ett par druvor som hon stoppade i munnen en efter en. Hon hade inte bråttom eller ett behov att fylla tystnaden med ett ointressant samtal.

“Åtminstone det” instämde hon till hans svar och drack en klunk…[Read more]

“Rådet och resterande furstar är redan som kacklande höns.” påpekade Tristian med ett roat svagt leende. Ena sidan var han road över tanken, egentligen skulle det kunna vara en fördel med Katarina där. Å andra sidan ville han inte ge Lucas den fördelen allt för snabbt. Vad mer kunde Lucas ge honom? Han granskade honom med en glimt i ögat fö…[Read more]

Tristian mötte hans leende och besvarade det med sitt egna leende. Orden fick honom att skrocka till lite för att sedan göra en gest framför sig. Lite utmanade såg han på Lucas.

“Jag skulle kunna ge dig mer land som en furste. Men en furste har flera tråkiga plikter som du är för rastlös för.” påpekade han, lite road över tanken.

-…[Read more]

“Jag vet” svarade konungen åt hans kommentar att det var det som Katarina hade hoppats på. Det var ett bittert leende som fanns på hans läppar ett tag och blicken verkade vara fäst på en punkt bakom Lucas. Han tycktes ha tankarna på annat håll en stund och tystnaden skulle för de flesta vara obekväm. Till slut rättade han till blicken och såg på…[Read more]

Kungen böjde sig lite för tältduken för att inte behöva nudda den äckliga tyget som var allt annat än rent. Att han var lite för renlig, på gränsen till att ha en fobi för smtusen, syntes på sättet han alltid försökte att undvika saker som inte var lika renliga som hans kläder. Kläderna utan fläckar och smuts. Han sträckte på sig, stolt och rakr…[Read more]

Rent och skärt nöje. Orden kändes typiska till Lucas och han kunde inte rå för att skrocka åt hans enkla sätt och ärlighet. Han gav honom ett litet leende.

“Skulle jag inte vara intresserad av dusterna menar du?” frågade han och sedan gjorde han en liten nonchalant gest. Det fanns väl en sanning i det. Turneringen i sig var för honom föga intres…[Read more]

En kort nickning för att svara Lucas, innan hon vände sin uppmärksamhet till sin gamla mästare.

“Bättre än att låta din blick vara fast på botten av glaset för resten av ditt liv” påpekade Vinga med ett litet leende och gav hans axel en uppmuntrande klapp på axeln. För att sedan kasta blicken på det rostiga svärdet som inte alls var lika välvårda…[Read more]

Mästare av charm? Kanske Corrin inte hade varit det förut, men sannerligen var det svårt att hålla sinnet helt klart när de där brösten skumpade på det viset. Finn skakade på sitt huvud för att få bort tankarna från det och bestämde sig för att luta sig mot husfasden till byggnaden.

När han sträckte ut handen genom fönstret flinade han och…[Read more]

Ja. Faktum var att Vinga inte trodde det skulle vara så lätt att övertala Sloan men det gjorde henne glad och nöjd att han inte behövde övertalas mer. Hon nickade nöjt åt Lucas innan hon slog Sloan glatt i ryggen. Hon rynkade på näsan lite över hans ord om hennes och Lucas första möte och för att vara ärlig var det fortfarande något hon skämd…[Read more]

Ett litet tag gick luften ur Camthalion. Söt och hård. Orden fick honom att rodna mer. Vad var det denna kvinnan ville påpeka? Att han skulle finna en människa som henne något annat än äcklig? Tanken var löjlig… fast det var sant. Även om hennes ord var raka, provocerande och grova så kunde han inte annat än att medge att de fick hans hjärta…[Read more]

Alltid. Ordet ekade i hennes huvud. Mod och respekt i denna hopplösa situation? Det var knappt att hon hann tänka tanken innan Dastan slet sig loss från sina rep, kastade sina knivar och rebellerna som sprang in för att skydda dem. Det var nästan för mycket för att tänka på, men hon försökte tvinga sig att hålla sig fokuserad och med. I smyg tacka…[Read more]

Oberörd och omedveten om det som skedde i mörkeralvernas och Djans sinne, fortsatte Akila att snurra på kniven så att den skar allt djupare in i bordet. Faktum var att hon var koncentrerad på kartan och sina egna tankar om att erövra världen i Sharahs ljusa namn att hon inte ens lade märke till Zaal’eks ord. Även om det var mer till för Djan a…[Read more]

Lite förvånad över det vänliga bemötandet kastade Tussie en blick över båda två. Från huvudet ner till fötterna. Lite stora, men åtminstone stod de väl balanserat och bra? Sedan vände hon lite generat blicken upp igen och tog tag i sin svans som hon höll lite nervöst medan hon tog till orda.

“Tack för gästvänligheten!” började hon, det var väl b…[Read more]

Ibland? Han skulle nog sträcka sig till rätt ofta åtminstone om han frågade sig själv. Fast en komplimang var en komplimang och han nickade glatt åt det. När hon hastigt rörde hans arm rodnade han något och harklade för att se efter hennes kvicka fötter. Han kastade en fundersam blick mot brinken när han förslog att han skulle vara utanför. Det…[Read more]

Aldrig varit på ytan? Vilket hemskt öde. Det var trots allt där som de flesta äventyr startade. Hon slog ner båda händerna igen och granskade sina kort. Nedvänt låg de, som om hon inte hade tänkt spela mer. Hon rynkade på ögonbrynen. Kanske det skulle vara en dåraktig idé men vad skulle lite sällskap göra för illa? Dessutom var det inte som om det…[Read more]

Minsann verkade han inte allt för övertygad över om hon kunde hjälpa honom. Hon kunde se det i hans tveksamma blick och för ett ögonblick önskade hon att hennes rådgivare Djan varit närvarande så han kunde måla upp en bild av vad de kunde åstakomma tillsammans. Hon var övertygad om att denna trollkarl kunde hjälpa henne i hennes mål.

“Det kr…[Read more]

Ett litet skratt kom från Vésiva. Om hon hade vetat att de skulle behöva en båt innan, hade hon tagit den vägen från början in i skogen. Trots allt hade hon ett magnifikt skepp, med ett flertals små roddbåtar till. Hon skakade på huvudet.

“Nej, jag behöver ingen båt. Något vattenlevande?” frågade kvinnan lite nyfiket och satte sig ner igen och…[Read more]

Smärtan skar igenom hennes tankar och det var nästan svårt att se klart. Tankarna var svårt att samla ihop men hon försökte att fokusera sin blick på Dastan. Vad var det han sa?  Vänner… här? Allt oljud och hurrande fick henne att tvivla på det han sa. Kanske han trots allt hade tappat allt vett? Hon spände käkarna för att försöka att kon…[Read more]