Tornespelet. Nej, det var djävulens påfund. Åtminstone det som  Tristian alltid tyckt om. Han skakade nätt på huvudet med ett litet leende och gjorde en gest framför sig.

“Nej, jag lämnar sådan ära till Kael och de andra” sa han enkelt med ett svagt leende. Det var bättre på det sättet. Han föredrog böcker, taktik, logik. Inte för att han var en…[Read more]

Uppenbarligen hade inte den andra soldaten tänkt svara på Lucas fråga så Vinga drog ett litet andetag som för att fylla sig själv med lugn innan hon talade.

“Sättet som soldat Ernan angrep sig på kvinnan i värdshuset, var inte värdigt, min general. Han förgrep sig på en oskyldig kvinna.” sa hon med en mörk blick som vittnade om hennes ilska…[Read more]

Erethil… Svampkladd? Vad var det nu som Gork gormade om? Han suckade lätt och drog handen genom sitt hår med en suck. Ibland undrade han varför han lät sig testas av Erethil på detta sätt. Skulle det ens vara möjligt att få denne ork att tala och bli förstådd. Han hade varit säker… Nej han var fortfarande säker på det. Som tur var hade Jo ett…[Read more]

Kungen kunde inte undgå att se tungan som Nilla sträckte ut åt sin syster och han kunde inte rå för att le lite bredare åt det. Lite melankoniskt. Han kunde minnas hur hans egna syster alltid varit mer rebelliskt och alltid ifrågasatt allt vett och etikett. Han var tyst ett tag, och lade inte ens märke till att han var oartigt tyst.

“Åh, jag är l…[Read more]

Vinga var en morgonmänniska, inte för att det var något man skulle tro. Hon hade redan tagit på sig och gjort i ordning sig. Sättet som Lucas talade gjorde henne uppmärksam och nästan lite skamsen. Som om de gånger hon hade gjort något fel när hon var liten. På något sätt kändes det liknande den utskällningen hon hade fått från sin far efter tu…[Read more]

“Vid Erethil!” utbrast Jo, som vaknade med ett ryck när han hörde Gorms dova skrik. Han hade trott att hela lägret skulle vara under attack. Inte för att han någonsin tvekat på att Gorm skulle skydda honom. Eller kanske det var snarare hans storlek som Jo tvivlade på någonsin skulle minska. Eller nyfikenhet för nya saker, ting och varelser…[Read more]

Vinga hade slagit sig ner med några av soldaterna med ett stop i handen. För en gångs skull hade hon det trevligt. Kvällen fortskred och när några soldater och flyktingar hade fått i sig lite för mycket hörde hon hur någon ropade glatt och skämtsamt, samtidigt som han skrattade till och fick ett skratt runt omkring sig.

“Åh! Se man på! Det är…[Read more]

Fler än fem? Herregud. Nå, om han inte var där skulle han inte behöva höra allt tjat. Hon tyckte att två bröder var nog med stök i ett hem själv. Men hon mkommenterade det inte riktigt och nickade lätt åt hans kommentar och lät blicken vandra framåt. Iselemska spejare, nå väl. Något skulle väl det alltid hända på vägen dit?

“Fem? Det var inte dåligt det!” påpekade Vinga glatt med en blinkning med ena ögat för att sträcka på sig. Hon tyckte om att känna solens strålar i sitt ansikte men hon kunde skymta ett par mörka moln i sikte. Inte alls ovanligt. Alltid skulle regnet falla ner.

Vad nu? Hennes lillebror Kael? Han som var så liten… Eller ja, det var han väl inte…[Read more]

Vinga kunde inte rå för att skratta åt hans imitation och hästen rörde sig oroligt under henne. Hon var tvungen att lugna sig och dra lite hårdare i tyglarna för att skaka på huvudet åt hans förslag. Giftermål? Vad skulle hon med det tramset till. Det var inte som om hon hade tid med det hur som helst. Och vilken jävla man skulle acceptera a…[Read more]

Istället för att fokusera på det allvarliga samtalsämnet lämnade hon det och log bara åt hans kommentar. Hon mistänkte att så var fallet, men vem var hon att döma? Det var knappast som om hon hurrade så högt själv för sådana evenemang.

“Gift? Barn? Knappast, det är inte riktigt min… kopp med teblad” sa hon och skrockade lite lätt. Tanken v…[Read more]

Några minuter blev lite fler minuter, men till slut dök drottningen upp. Hon log svagt, inte alls ursäktande och satte sig ner vid andra änden av bordet. Två vinglas dök upp inte långt efter det och snart var bordet överfyllt med frukt, olika sortes mat. Lite lättare som gick att plocka med händerna. Hon log milt och slöt sin hand kring foten av g…[Read more]

Det var som om läpparna var klistrade mot varandra, hur än Sera försökte att sära på dem fick hon inte ut något annat än en litet hummande men det kvävdes av alla andra ljud omkring dem. Ögon spärrades upp av irritation och ilska. Inte lyssnat? Bara döma honom? Det var som om de två ögonen var som ett mörkt stormande hav. Till slut lyckades hon ö…[Read more]

Samtidigt som han lyssnade på Katarina sippade han på vinet. Det smakade väl, även denna gång. Lite mörkt, syltigt och kanske var det lite svarta vinbär i det? Han var inte så bra å det. Han försökte, mest för att det lät softiserat och att han inte ville verka som dum framför alla adelskvinnor och män. Och dels för att hans fru alltid tjatade…[Read more]

“Det roligaste är väl att en halshuggnig är väl snarare en benådning av vad man gjort ibland.” sa hon med ett litet flin och nickade sedan instämmade till Lucas ord. Han hade rätt, så klart. Det var något hon hade insett länge sedan. Hon sträckte på sig och såg ut över skaran som fanns omkring henne. Kanske hon skulle finna ett slags hem här ändå?…[Read more]

Ännu ett namn som ropades upp. Tristian borde känna till alla namn och trots att han var välkänd med de flesta underlättade det alltid att hans rådgivare viskade namnet i hans öra. Dock behövde han inte detta till de som precis stigit in i salen. Han log lätt och på vägen dit tog han för sig av två vinglas. Ett charmigt leende på läpparna och…[Read more]

Hans ord fick henne att skratta till, ett flickaktigt skratt som man kanske inte skulle tro passade till en sådan krigare. Hon bet sig lätt i läppen, som om hon inte var säker på om hon skulle fortsätta prata om sina tankar och suckade till slut.

“Det är just det. Om de skulle få reda på det som jag är rädd. Det ändrar alltid allt.” sa hon med…[Read more]

Jag… Att orden dröjde sig kvar gjorde inte Sera mer hoppfull och hon drog argt en hand över kinderna för att torka bort tårarna över situationen. Det var dåraktigt. Hon tog ett steg bakåt.

“Jag skulle aldrig lyssnat på mitt hjärta. Ibland är inte kärlek nog.” sa hon tyst och sorgset.

Vinga hade varit helt inne i sina egna tankar och minnen, nästan som om hon ryckte till när hon blev tilltalad. Hon log lite ursäktande och klappade till hästens hals. Hennes leende blev större och hon nickade till en hälsning.

“Jag sov bra… Och vad med dig?” frågade hon, fortfarande lite disträ och strök undan ett par hårstrån som hade kommi…[Read more]

Resan till palatset var inte allt för lång, men tillräckligt lång och solen stod högt i skyn. Drottningen längtade till sina salar som svalkade henne och ett stort glas kallt vatten. Hon svingade av sig hästen snabbt och kastade nonchalant tyglarna till en tjänare.  Knäppte med fingrarna för att få en vakt att försiktigt peka på Djan för att få ho…[Read more]