“Ah, det är inte så illa. Jag har allt jag behöver.” Sade Ati nöjt, om en kanske lite stött, osäker på vad Neeana menade med ‘alla våra sommrar’. Hon var övertygad om att hon kunde ta sig någon annan stans om hon ville! Men hon ville inte. Hon var nöjd med att vara en kapabel tjuv.

Fast det var väl i sak inte något att bråka om.

“Sova? E…[Read more]

Det är som en eld brinner ut längst med Kaaras armar. Varje hugg och stöt biter in i hennes motståndares kött, kapar, slår sönder, men det tär på hennes krafter, och de är så många. Hon inser att hon inte kommer kunna hålla på hur länge som helst, hon kommer att behöva vila, bara för att andas några andetag, men de döda behöver ingen sådan paus. D…[Read more]

Själv så fiskade Ati upp ett äpple, och suckade nöjt över smaken då hon tog ett bett av det. Kanske lite på den torra sidan, men vem var hon att klaga på gratis mat? Om Neeana skulle fortsätta vara så här effektiv så skulle Ati verkligen inte ha något emot att lära henne allt hon kunde.

Hon var så upptagen med maten att hon först inte helt uppfa…[Read more]

Ati var inte helt så självupptagen att hon inte märkte Neeanas besvikelse över förslaget om att skaffa fram något nytt, så hon böt fot igen.

“Ah… eller så hittar vi nål, tråd och tyg! Det borde gå att ordna fram. Någonstans!” Sade hon glatt och satte sig ned igen, varefter hon drog till sig säcken som de nu båda, enligt henne, hade förtjänat…[Read more]

Det fladdrande fackel skenet kastade långa skuggor längst väggarna, och under normala omständigheter så hade nog Kaara varit orolig över att hugga en vän, där inne i halvmörkret, men hon såg nog. Nog för att se de ryckande rörelserna i de dödas gång. Nog för att hon skulle ha blivit sjuk av deras monstruösa utseende, om adrenalinet i hennes blodkä…[Read more]

“Ahh…” Sade Ati, då situationen genast blev mer lugn. Ingen hade slagit henne, så hon behövde inte gå och berätta för sina vänner att någon behövde lära sig en läxa. Den här situationen var något helt annat! Hon blinkade några gånger då hon var tvungen att styra in sina tankar på ett nytt spår, samtidigt som hon såg över revan i Neeanas klä…[Read more]

Hans klagomål fick det att rycka lite i Drosais mungipor, även om hennes ansikte snabbt blev neutralt igen. Hon hade aldrig varit mycket för att uttrycka känslor, men hon var road. Råttor var dåligt kött, men det fick ned om man var tvungen, och Jaspers klagande på det var nästintill komiskt, då han inte kunde fokusera på det positiva. De skulle…[Read more]

Aife tog ett snabbt steg tillbaka då huvudet föll till golvet, och för den som var ovanligt uppmärksam så hade de kanske märkt att i samma rörelse så stängde ormen på hennes svärd sitt öga. Det var inte en droppe blod på svärdet då hon plockade upp dess slida från golvet och lät den glida tillbaka hem, varefter hon tog och började spänna f…[Read more]

Allt hade hänt på en gång. Ett ögonblick så hade det varit en endast en mörk, frusen natt. Den kallaste på länge, men man hade kunnat behålla viss värme inomhus. Ingen hade tänkt att det var någon fara o färde, inte egentligen. Kaara hade då definitivt inte tänkt sig att så var fallet. Hon hade lojt kopplat av i en liten stuga, tätt inpackad b…[Read more]

Aife hade inte längre något fokus på varesig drottningen eller hennes leende, utan dedikerade sitt fulla fokus på soldaten framför sig – det hade han förtjänat, för han hade slagits väl, även om hon var tämligen säker på att hon hade honom nu. Hon hade då absolut inga planer på att låta honom resa sig igen!

Korta väsanden följde slag efter slag d…[Read more]

Rösten var svag och det var knappt som om hon hörde flickan först. För att vara ärlig var det mer än vad hon trodde att Ailis skulle svara henne. Det hela förvånade henne och hon följde den skakande handen mot väderkvarnen. Den sista biten sporrade hon hästen, snart var de framme.  Utan att slösa mer tid, för varje sekunde var värdefull. Va…[Read more]

Ati hade lite språng i stegen då hon kom tillbaka till gränden, vilket tog ett litet tag, eftersom hon ville vara säker på att ingen förföljde henne och tänkte till att stjäla deras välförtjänta mat.

Sedan fick hon syn på Neena, och frös till. Hon grät igen? Förfärat så skyndade Ati fram och släppte säcken bredvid dem.

“Ah, har något hänt? Slo…[Read more]

Då Neeana stegade iväg så gav Ati henne ett stöttande leende, innan hon skyndade iväg bland folkmassan för att röra sig mot köpmannens stånd från andra hållet. Det tog henne inte länge att komma i position bland några lådor, där hon både var lite dold och kunde se ut som att hon väntade på någon, om nu någon hade kollat in henne och undrat va…[Read more]

“Ah, hur som helst?” Det var inte hjälpsamt, Ati. Hur skulle Neeana veta vad hur som helst var? “Ah, jag menar…” Hon gestikulerade lite trevandes. “Skäll ut honom? Påstå att någon en gata bort säljer samma sak för halva priset? Säg att hans varor är ruttna? Är du snabb kan du alltid ta något och hoppas han springer efter! Eh, men kanske int…[Read more]

Enligt Ati såg kvinnan ut att må mycket bättre med en gång – förmodligen skulle hon själv bli en skaplig, kanske till och med kapabel, tjuv tillslut, om hon fick några månader på sig. Märkligare saker hade hänt!

“Ah, vi tar oss till marknaden, och sen, sen…” Hon viftade lite lätt på ett finger. “Ah, så distraherar du någon köpman på någo…[Read more]

Ati var inte så van vid längre beröringar, men hon kunde inte gärna slita handen till sig då Neeana var just så förståeligt nedstämdt. Istället så gav hon hennes hand några tröstande kläm. Vad annat kunde hon göra?

Dock så var det en sak hon visste om att vara ledsen, och det var att man bara blev ännu ledsnare av att grotta ned sig i det! Så ka…[Read more]