“Sova? Jag… jag behövde…”
Kathryn satte sig upp på golvet och lade armarna om sina ben.

“Förlåt… det var tanklöst av mig. Jag är bara så… vilsen.”
Hon snörvlade och ställde sig mödosamt upp och gick mot dörren igen. Hon tog i handtaget, stannade upp och såg över sin axel.

“Vad sa du? Är jag mig själv? Är det här… mig själv?”

Hon slö…[Read more]

Timmarna gick. Kathryn borde varit tillbaka på värdshuset för länge sedan men något i hennes sinne fick inte ro. Hon gick längst med samma gator om och om igen, tankarna i huvudet hamnade inte på rätsida, det blev bara värre! Och så började regnet.
“Helvete…” mumlade honom och gick mot värdshuset men… nej. Hon vände och gick några varv t…[Read more]

Kathryn såg Faegrim trycka bort varelsen som var på väg mot henne, och när de båda fallit till marken sg hon kniven på marken. blixtsnabbt vände hon på sig, satte sig på knä och snappade upp vapnet men istället för att ge den till Faegrim kastade hon den så att den satte sig i huvudet på liket och det slappnade genast av, i rättan tid, innan den…[Read more]

Arathiel rynkade på ögonbrynen. Det var nte överraskande at Aenya brydde sig om hennes hälsa men hon hade väntat sig en avhyling för hennes patriotiska sätt, eller vårdslösa handlingar som andra brukade kalla det. Det hade varit mycket färre arga eller nervösa blickar mot henne den här gången. Var det äntligen dags för alverna vakna och slöppa sin…[Read more]

Kathryn skrek till, i ren förvåning, och stapplade baklänges av Finns plötsliga rörelse. Hon var inte svår att skaka bort, både svagare och lättare än vad Finn var van vid. Att stappla baklänges utan att ha vant sig ordentligt vid klänning var ingen god idé och hon föll raklång baklänges och hamnade till stor del utanför den skyddande barriären!

Kathryn stod stelt och såg på. Hon visste inte vad hon väntat sig men det här var värre. Hon tog ett steg in bakom Finn och höll i hans arm när hon kikade förbi honom. De var ju inte ens beväpnade! Hur starka var de döda? De måste väl vara ganska svaga med sina förmultnande muskler?

Hon andades ut när barriären verkade fungera. Och den lille drog…[Read more]

Arathiels nävar knöts hårt och hon bet sin tunga. Hon visste att nästan alla här skulle påstå sig vara arga över vad hon gjort, lika väl som hon visste att de innerst inne skulle gjort samma sak om de inte var ryggradslösa. Hon hade inga problem med att vara den som tog skiten för att göra vad alla visste behövde göras, hon skulle hellre dö än…[Read more]

Arathiel såg förbryllad ut. Visst hade hon viss koppling till Aenya och hennes föräldrad hade haft lite mer status men själv hade hon ju ingen titel. Nu skulle hon träda fram? Hyllas för att ha tagit en värdefull fånge? Vad var poängen, någon klåpare hade låtit fången löpa ändå. Ska de gnälla äver att någon faktiskt äntligen satt saker i rörelse…[Read more]

Kathryn såg upp på Finn.. han hade ju kvar sin styrka. “Motstånd? Som i.. stappla mot dig.. ovch ehöver mottas bort? Ja det klarar vi av.” Hon klappade Finn på armen. “Finn här får styrkan av tio män när han ser mig i fara.” Det var inte ens en lägn, bara en metaforisk överdrift. Finn hade aldrig varit särskilt skarp eller modig men hade alltid…[Read more]

Arathiel bet ihop och stötte sig mot en trädstam. Hon hade nyss vaknat och var fortfarande aldeles för blek för att vara uppe och vandra men hon ville veta vad som gjorts beträffande hennes fångst, den hon tagit all denna skada för. Vem mumlade något om ett försvinnande? Hon staplade fram emot Aenya, inte riktigt nära nog att höra allt tydligt me…[Read more]

Cathryn stannade upp i sina steg och frös för någon sekund.

.. kommit.. tillbaka? Vandrande döda? Vad hade de hamnat i?

Hon svalde, hon kunde inte tveka, inte om hon skulle bli Corrin igen. Hon sträckte handen efter Finns hand, drog sig till honom och gick bredvid honom. Det kändes lite bättre.

“… och frid ska de få… ehhhm… hur dock?”

Cathryn bet sig i läppen. Gravgård. Förbannelse över gravar. Det lät ruggigare än hon väntat sig. Men det här var deras första riktiga chans att göra något åt hennes situation, om hon gav upp nu skulle hon förmodligen förbli kvinna för resten av livet! Hon nickade. Hon hade övertalat sig själv. Hon sneglade åt Finn.. han skulle inte gilla det hä…[Read more]

Cathrin tog Finn i armen och nickade ivrigt. “Naturligtvis! Det är en skam att ni nästan var tvungna att göra något så viktigt alldeles ensam. Tur att vi möttes så vi kan hjälpa varandra!”

Han kanske hade någon grej de kunde använda eller sälja till en annan magiker ifall han inte kunde lösa det själv.

Hon nickade mot Finn och log uppmuntrande…[Read more]

Arathiel kisade, världen började bli suddig. Aenya frästa och väste åt henne, en besvikelse men inte helt oväntat. En sann alv visste att deras frihet kunde bara finnas på andra sidan kriget, ett krig som redan pågått i hemlighet i tio år, mellan vedervärdiga onda mänskliga politiker och den alvdrottning som bugade för deras vilja – mot de alver…[Read more]

Ja! Han behövde hjälp, med något de kunde göra dessutom!

Nedrans otur att det handlade om en ritual och inte en sak de kunde stjäla. Vart fanns alla saker från sagor, en ring de kunde önska på eller en amulett som visar vägen till allt de kunde begära? Men nåja, en magiker i deras skulle fick räcka, och allt de behövde göra var att se till att h…[Read more]

Med lättnad lät Arathiel en alvfrände ta Saskia ifrån henne när hon äntligen mött upp en grupp som sändes att hjälpa henne. Hon fortsatte springa med dem fram till Aenya för att rapportera att de hade en fånge. Innan hon kom ändra fram till sin ledare började hon dock vackla. Hon såg sjukligt blek ut och hennes ansiktsuttryck började lösas…[Read more]

Arathiel bet ihop. Dumma jävla människa, visst, giftet kanske var en bluff men att lojt traska tillbaka med Saskia sådär när blodet pulsade ut, hon hade sekunder för helvete, häst-dåren lunkade på som om han hade minuter på sig! Saskia skulle dö, alverna skulle få skulden och inte ens få nyttan av att ha haft henne som fånge!

Lyck…[Read more]

Cathryn villa slå sig själv i pannan. Såklart Finn inte skulle lyckas med konstycket att helt enkelt stå still och vara tyst. Det var en jämrans puss, han hade själv klämt på hennes bröst två gånger inom loppet av minuter efter förvandlingen!

Och det var faktiskt lite taskigt att reagera negativt på en puss, vad är det för fel på pussar? Nej! Ca…[Read more]

Arathiel stirrade med eld i blicken på hästfursten, men log förnöjt när Saskia svimmade i hans armar. “Din leksak behöver vård, hästgosse, om du inte vill ha med dig ett kadaver härifrån. Både blodsförlusten och giftet på min klinga är mycket dödliga men båda kan jag råda bot på om du släpper henne och ditt vapen och går härifrån.”

Alverna…[Read more]

Cathryn tittade storögt in i Salims ögon “Ja, det är klart en vis trollkarl som ni är eftertraktad och mycket upptagen, men jag ber er snälla försöka hjälpa oss, det måste vara hemskt att vara fast i en främmande kropp, kan ni tänka er ett sånt öde? Följ med, träffa mina vänner!”

Hon tog hans hand och drog med honom till Finn och Faegrim. Där to…[Read more]