Vad var nästa steg?  Hennes läppar darrade lite lätt när hon öppnade munnen för att svara honom – även om hon inte riktigt kunde få ut några ord. Blodfläckarna på hans skjorta var tydliga och sättet han andades och svettade gjorde henne rädd och hon ville inget annat än att retrera. Försvinna tillsammans med sin far. Låta båda leva. Istället vis…[Read more]

För bunden var han, hon var inte så dum att hon trodde att han skulle sköta sig så väl. Deras resa hade i största allmänhet varit tämligen händelselös och han hade inte försökt fly än, men hon skulle inte sänka sitt garde innan han var levererad.

”Seså, så dålig var den inte”, sade hon lite retsamt innan hon gav honom en liten knuff i ryggen…[Read more]

Hon skakade på huvudet åt hans ord. Hon kunde tydligt se hur hans tankar snurrade, hur han bedömde hennes svar och drog sina egna slutsatser, men hon kunde knappast bry sig mindre. Om han listat ut vem som anställt henne så var det snart nog inte längre hennes problem.

”Ah, väldigt filosofiskt av er… Men jag är rädd att hon som skapade mig…[Read more]

Hans ord fick hennes leende att bli lite bredare, men hon kittlade honom inte så som han fruktade, istället lät hon sig själv bli snurrad ett varv innan hon följde honom med blicken när han gick fram till fönstret.

Hon fiskade upp en sällan använd borste från en av hyllorna i garderoben och gick fram till Zator där han stod vid fönstret.…[Read more]

Hans svar fick henne att skratta, ett inte helt otrevligt ljud, trots att det var lite hest och inte ofta använt. Trodde han verkligen att det skulle ha gjort någon skillnad? Nog för att hon lagt en fälla att lura in honom i, men bara för att hon valt att göra det så lätt som möjligt för sin egen del så betydde det inte att hon var inkapabel…[Read more]

Ett litet skrik kom ifrån Ranghildrs läppar när hon såg hur Ejvald träffades av spjutet. Hon ville släppa uppgiften att lossa familjens rep. Fast samtidigt visste hon att hans uppoffring skulle vara förjävels i sådana fall. Blicken som hon hade var mörk och beodrande när hon pekade på mannens händer och sedan till kvinnans. En uppmaning at…[Read more]

Det var lika illa som myror som bara blev fler ju mer de lyckades ha ihjäl en, kom två till. Ett ilsket skrik kom ifrån henne och hon lyckades få ner två stycken med sitt spjut. Roat kom ett skratt ifrån henne åt Ejvalds kommentar och hon flinade nästan lite galet.

“Vilken tur att du hade mer hyfs! Kanske Sif lyckades banka in något i dig!” ut…[Read more]

Röstena fick Ranghildr att vaksamt låta blicken vandra mellan grenarna och ta tag i en yxa för varje hand. Trots att det var tungt att styra hästen så – kändes det nästan bättre. Ett djupt andetag drog hon. Lite för att samla mod. En eld tycktes skimra till mellan träden och Ranghildr pressade sina hälar mot hästen för att få fram en sista spurt f…[Read more]

Hastigt blickade hon bakåt mot honom. Leendet på hans läppar som nästan var lite drömmande var inte svårt att förstå. Tanken att Sif var nära kändes trygg och lite roande. Om hon hade önskat skulle hon gjort samma sak när de varit ute på räder eller de slagsmål hon ställt till med på hemmaplan.

Ändå kunde hon känna igen saknaden i hennes b…[Read more]

“Vid kanten… och sedan längre in. Så det inte verkar allt för uppenbart” sa hon med ett svagt leende för sig själv och kände hur en gren snärtade till henne på kinden hårt. En liten grimars syntes i hennes ansikte och hon kunde inte rå för att skrocka lite för sig själv.

“Jag sätter mitt liv på, att din maka är här och snärtar grenar i vårt ans…[Read more]

Åt hans ord skakade bara Ranghildr på huvudet för att justera skölden och spjutet som hon hade fäst på sin rygg. En sista glans mot Frostheim och familjen som fanns där. Innan hon snärtade till tyglarna och satte iväg. Rätt snart hade hon tagit ledningen och de var på väg in i skogen.

Förstås gjorde mörkret det lite… mer besvärligt att…[Read more]

En kort nick mot hans fråga och hon kunde inte rå för att le lite åt det hela för att sedan minnas när han accepterade henne in i sin hird. Tanken gjorde henne nästan lite sentimental och hon såg bort mot något annat medan de vandrade mot hästarna för att inte låta honom se det.

Kläderna hon bar, var gjorda för strid och inte de klänningarna…[Read more]

“Eller att du får för dig att dö innan vi ens satt foten utanför huset.” retades Ranghildr med honom och klappade honom lite på axeln – lite för hårt.Inte för att det var meningen, men hon tänkte sällan på vilken styrka hon hade.

En suck såg hon ut genom fönstret. Egentligen hade hon hoppats på att lämna det bättre med sina barn. Speciellt Maeve…[Read more]

“Eller att du får för dig att dö innan vi ens satt foten utanför huset.” retades Ranghildr med honom och klappade honom lite på axeln – lite för hårt.Inte för att det var meningen, men hon tänkte sällan på vilken styrka hon hade.

En suck såg hon ut genom fönstret. Egentligen hade hon hoppats på att lämna det bättre med sina barn. Speciellt Maeve…[Read more]

Leendet var fortfarande sorgset där hos henne och hon drog en hand genom sitt bronsröda hår för att möta hans blick.

“Vem vet, far? Förutom gudarna. Kanske jag inte kommer till Valhalla efter detta.” sa hon, lite trött på allt som hade skett. Men hon ryckte sedan på axlarna – som om det hela inte skulle betyda något. För att sedan nicka åt h…[Read more]

Egentligen hade hon tänkt säga något åt honom, skämta åt det som han sa och börja hjälpa till med att få fartygen bort ifrån stranden och ut på böljorna igen. Fast det som hon sa fick henne att tappa fattningen och orden. Ett litet skratt lämnade hennes läppar, han kunde väl inte vara… seriös? 

Nej. Det var säkert ett av hans många skämt och ho…[Read more]

Kramen, som hon inte ville annat än att besvara, var varm och det fick en klump i magen att bildas. Tänk om de skulle skada Freggi? Bara tanken gjorde henne illamående och som svar på kramen strök hon sin kind mot hennes huvud. Vad mer kunde hon göra, fastbunden som hon var?

“Freggi… Det är ingen fara” viskade hon, tyst. För vad spelade det för…[Read more]

“Du menar att jag växer, syster? Omöjligt!” sa han med samma skämtsamma och sarkastiska ton för att sedan dra in magen lite när hon drog i fållen till tunikan. Handen var farligt nära hans mage och det skulle inte förvåna honom om hon skulle kittla honom. Så varför inte göra det lite svårare åtminstone?

Han log milt mot henne och gjorde en ges…[Read more]

När väl Ejvald lade en arm omkring henne, vaknade hon först till men sedan kröp hon närmare honom för att lägga sitt huvud mot hans bröstkorg och somna mer lugnt. Hon sov längre än väntat men när hon väl vaknade sträckte hon på sig och satte sig upp. Slängde fötterna över sängkanten och såg på Ejvald med ett litet sorgset leende.

“Jag vill i…[Read more]

Åt Yazfeins ord hade hon bara skakat på huvudet. Hennes mor hade knappast planerat i sådan detalj, det var något hon var säker på, och om Ejvald var med så skulle de knappast kunna hålla ett så högt tempo. Hade hon läst spåren fel? Det kändes osannolikt, särskilt som hon fortfarande kunde se dem så tydligt nu när de saktat in.

”Kan du or…[Read more]