“Denna värld har tillräckligt många starka och nonchalanta män” sa Ziyaté och det fanns ett visst hat i hennes blick, en kort inblick i de känslor som hon allt för ofta dolde för omvärlden. Hon knöt sin näve och skakade nätt på huvudet åt Amathas ord för att fnysa lite lätt åt det hela.

“Världen behöver fler män som vågar vara svaga.” sa hon…[Read more]

Tankfullt betraktade hon Amatha och hennes ilska. Sättet hon skakade av det och hon följde henne med blicken. Fortfarande utan några vidare känslor. Trots att hon strök sin son genom håret för att sedan trycka till lite hårdare mot Wreax rygg. Hon fnös och drog bort Amathas hand, som om det hade varit smuts. Nonchalant sparkade hon till sonen i…[Read more]

“Jag vet att du sökt mig.” sa hon simpelt, det var uppenbart. Hon var trots allt där. För trots att hon hade tränat henne och resten av skuggdansarna var det inte som om hon lärde ut sina egna knep och trick. Enbart en dåre skulle göra det och än hade inte Lloth eller resten av mörkeralverna funnit henne.

De rubinröda ögonen studerade sonen, des…[Read more]

Ifrån skuggorna betraktade Ziyaté modern med barnet. Det fanns ett litet leende på läpparna, även om blicken var känslokall. Hon var själv en mor, även om hon inte skulle gå så långt till att kalla sig en. Inte längre. Den korta och känslosamma stund som det var hon, Izotar och Aeldir… kändes som en dröm. En dröm som var för långt borta för…[Read more]

Även om han inte hade varit döende så hade han troligen reagerat på samma vis, men hon hade troligen aldrig vågat berätta det om det inte var för att han skulle ta erkännandet med sig i graven, en tanke som skavde… Det var sant det han sade om vad hennes föräldrar skulle tycka och kanske gjorde det att hemlighållandet kändes lite bättre, lite…[Read more]

Han betraktade henne under fascinerad tystnad medan hon talade. Hon var vacker att se på och kanske glömde han att lyssna för en sekund. Hade han satt sin välfärd på spel? Hon menade förstås alven som skjutit honom i ryggen, insåg han sen, och med ett litet hummande konstaterade han för sig själv att det nog måste ha uppfattats så. Han hade sjä…[Read more]

Hans ord om en söt pojke fick hennes kinder att hetta lite och sin mörka hy till trots så syntes det som en svag rodnad, och kanske sved det lite bakom ögonlocken när hon blinkade. Hon visste att hennes bror inte menat att dra upp det, kanske hade han helt enkelt inte tänkt på det, men frågan fick henne osökt att minnas hur hon blivit behandla…[Read more]

Orden från Wreax läppar fick henne att skratta, ett inte helt otrevligt läte, även om man hade kunnat förvänta sig det från någon som såg ut som hon gjorde. Hon svarade honom dock inte med detsamma utan vände sig istället mot mannen som satt bakom skrivbordet och nickade kort till hälsning.

”Tvärt om. Han var inte särskilt svår att lura, tråkig…[Read more]

Hon verkade uppenbart lättad över att ingen av dem ifrågasatte hennes närvaro på båten, och vid Arlins ord dök ett litet, blekt leende upp i hennes mungipor. Hennes blick flackade lite mellan honom och Nilla innan hon valde att låta den stanna vid den sistnämnda. Kanske kändes det lite tryggare med en annan ung kvinna ombord? Kanske hade hon frukt…[Read more]

Åt hans naiva svar rynkade hon lätt på ögonbrynen. Kanske var det lite som att se sig själv när hon hade varit mindre en gång. Innan hon hade mött alla mörka och konstiga typer som verkade gömma sig i både skuggorna och i ljuset. Det verkade inte riktigt som om det fanns någonstans att gömma sig. Hon skakade tyst på huvudet.

“Nej… Lyssna på mig…[Read more]

Hon kunde kanske inte se hans blick, men hon kände hur något förändrades, och hon visste att han hade något lurt för sig. Det var som om luften för ett ögonblick blev laddad och hon visste att han hade brukat någon form av magi, även om hon inte sett hans händer röras eller hört några ord lämna hans läppar. Det hela fick henne att rynka på näsan…[Read more]

Det var en sådan kort och intensiv pratstund att hon nästan inte var säker på att det varit en dröm. Förstås fanns det sanning i orden och hennes far skulle nog känna henne väl för att veta att hon inte skulle komma springandes efter honom vid lite motstånd. Eller mycket för den delen. Hur många gånger hade hon inte dolt saker för honom? För att…[Read more]

Den uppenbara smärta som fanns i hans ord fick hennes underläpp att darra och hon tryckte hårt hans hand. Inbillade hon sig eller började den kännas kall?

”För att jag älskar honom…” Viskade hon hest. Hon hade inte planerat att säga det högt, men vad fanns det egentligen för mening med att dölja det just då? Det enda hon ångrade var hur y…[Read more]

Hon var glad att Yazfein var där med henne, för trots att han inte sade något så kände hon att han fanns där för henne, lät henne ta den stunden av svaghet utan att döma henne, och utan att låta någon annan komma förbi. Ingen skulle kunna utnyttja hennes stund av svaghet och sorg när han fanns där vid hennes sida, och kanske var det därför som ho…[Read more]

Sanningen var att det redan var över. Hon hade pressat så hårt att hon till slut hört hur benet i mannens hals gick av och viset på vilket han började klösa efter hennes händer när Yazfein sparkade undan hans vapen indikerade slutet för honom. Även efter att han blivit stilla så höll hon kvar sitt grepp och kanske hade hon suttit kvar där om det i…[Read more]

Det var troligtvis tur att det inte var så många män som valt att stanna kvar i gläntan, för om striden blivit utdragen så hade Maeve troligtvis inte kunnat behärska sin vrede. Som det var nu så fanns det bara en man kvar på benen efter att Yazfein hanterat den som huggit henne i ryggen och mannen med yxan.

Det fanns ingen fruktan i mannens…[Read more]

Tanken på att fly fanns fortfarande där hos honom. Även om han nickade. Det var nästan äckligt hur tanken på att fly hade växt inom honom. Så pass mycket att han nästan bara väntade på rätt tillfälle. Fast förstås – utan sin syster. Hur skulle  han då klara sig? Han skickade henne ett varmt leende som nådde till ögonen för att sedan erbjuda sin a…[Read more]

Hon lyssnade på hans ord och fann sig stolt över dem och nickade lite bestämt över det för att stryka en hand genom sitt hår medan hon i sitt huvud gick igenom vad som skulle behöva göras och vad som borde göras först. Åt hans knuff – som hon inte var beredd på att känna – föll hon framåt och började hosta.

“Oförskämd? Jag?” frågade hon med e…[Read more]

Det var inte många män kvar där. Flera av de flydde tillsammans med de männen som hade fört bort Ranghildr. Ett litet skratt, hest och andfått kom ifrån mannen som precis fått in en träff på Maeve. Säker på att se Valhalla, eller vinst, höll han sitt spjutskaft hårt och bestämt för att rikta det mot Maeve. Ett mörkt skrik kom ifrån hans läppa…[Read more]