Ranghildr kunde inte rå för att skrocka åt Biorns svar, hon hade inte förväntat sig det svaret mot honom och hon räckte ut tungan åt honom lite retsamt för att se mot Ejvald och den dryck som han kom till henne. Hon tog tag i kruset för att lukta på den. Lite jäst och… något söttsliskigt? Hon stack ner sin tunga för att sedan grimasera lit…[Read more]

Timmarna hade rusat förbi, men när hon kände den lena handen på hennes rygg stannade världen för en kort sekund. Hjärtat hoppade några extra steg och hon kunde inte rå för att le lite, nästan fånigt för sig själv. Om de hade varit ensamma nu, skulle hon vänt huvudet för att ge henne en mild kyss men det var allt för många ögon på dem nu. Nu höjd…[Read more]

Med benen höll hon hårt fast honom medan han tömde sig i henne, hennes blick fortfarande fäst i hans som för att kunna ta in varje skiftning däri. Hennes muskler kändes trötta och hennes andning var, liksom hans, fortfarande ytlig och snabb. Hennes hjärta slog några extra slag när han ömt och fjäderlätt placerade en kyss över hennes lätt särade lä…[Read more]

Hans hand mot hennes kind var varm, och tummen som smekte över hennes läppar fick henne att sluta ögonen för en sekund. Allting kändes så tydligt, som om varje rörelse han gjorde på något vis skulle vara för evigt fastbränt i hennes minne så till den grad att hon nästan skulle kunna känna allt igen när hon tänkte tillbaka på den här stunden. Hon…[Read more]

En figur rörde sig lugnt över gatan och från avstånd var det svårt att se om det var en kvinna eller man. Det långa mörka håret var utsläppt, förutom en liten hårknut som var omgiven av ett vitt sidenband som hade blivit lite löst och blåste i vinden omkring personen. En rishatt fanns vilande på ryggen med ett litet svart snöre som höll den på pl…[Read more]

Hennes ögon smalnade en aning medan hon betraktade den tafatta kvinnan hon hade framför sig. Hon hade uppenbarligen inte dödat mannen med flit, men hur kunde någon vara så klumpig… Och allt snack om att ”väcka” mannen igen lämnade en bitter eftersmak i hennes mun, antagligen för att den där delen av hennes sinne som tillhörde en annan visste pr…[Read more]

Tystnaden var inget ovanligt men det var en gnagande irritation över att inte få någon reaktion ifrån mannen. Hon drog upp en kniv för att långsamt skära upp duken vid Seras hals med den galna blicken fäst i lönnmördarens ögon tills hon nådde träramen som fick henne att vända blicken mot tavlan igen.

Ett litet skratt lämnade hennes läppar, kanske…[Read more]

Förstås hade hon hört att hon lämnat Kaelred. Vem hade inte hört det? Sättet hon besegrade sin bror – för att sedan bli förnekad titeln. Den som hon hade vunnit. Rättvist och utan fusk. Förutom det simpla faktum att hon var henne själv. Prinsessor skulle trots allt inte ha en sådan titel. En blick av både ilska och sorg fanns där men den lättade l…[Read more]

Sättet på vilket han drog efter andan och tryckte sig närmare henne fick hennes hjärta att hoppa över ett slag. Hon tyckte om ljuden som kom från honom, och hon tyckte kanske ännu mer om sättet på vilket han rörde sig över och i henne nu när han ökade takten. Hur hade hon klarat sig utan honom vid sin sida så länge? Hon var inte säker, liksom…[Read more]

Ranghildr grimaserade lite åt Biorns bestämda tag om hennes haka. Hon var fortfarande öm i ansiktet efter striden, men drog inte bort ansiktet när han betraktade hennes mörka ögon. Hon fnös lite grann över hans retsamma kommentar och klappade sedan Biorn på kinden.

“Mitt ansikte kan man åtminstone göra något med, det behövs mer än smink för att…[Read more]

Vad…? Pengar som hon hade tagit från denna dam? Orden förvirrade henne lite och hon stod stilla en stund och betraktade kvinnan framför sig. Förstås dömde hon aldrig någon, man gjorde vad man kunde för att försörja sig själv men på något sätt såg inte kvinnan framför henne ut som en sådan kvinna. De flesta av dem hade mer smink och allt för parf…[Read more]

Hon måste ha förlorat sig i hans ögon ett tag, eller åtminstone kändes det så. Hennes kropp under hans försökte möta hans rörelser, men där hon i vanliga fall föredrog att ha kontrollen så överlät hon den nu helt åt honom. Hon lät honom bestämma takten och intensiteten, även om den mer djuriska delen av hennes väsen ville något helt annat. D…[Read more]

Lyckligtvis var Eómund inte den som enkelt blev förolämpad, kanske var han för dum för det, eller så hade han nog med självdistans för att inte ta åt sig. Han var dock inte så dum att han missförstod alvens sätt att liksom sänka rösten, som för att påminna honom om vart de befann sig, något som fick hästfursten att le lite ursäktande.

”Äh,…[Read more]

Hennes andetag var ytliga och hennes hjärta slog hårt i bröstet, något som gjordes tydligt när han kysste henne över halsen där pulsen rusade. Känslan av hans kropp så nära hennes kändes så rätt och när han trängde in i henne så var det inte utan att en liten flämtning lämnade hennes läppar som matchade hans låga stön. Hon fångade upp hans läp…[Read more]

Orden fick henne att se tillbaka ned på flickan där hon stod framför henne, och för en sekund betraktade hon henne bara i tystnad. Viset på vilket hon talade lät inte helt naturligt, men det kunde förstås bara vara inövat… Kanske hade hon kunnat använda den där delen av sitt sinne där hon förvarade Fyfas själ för att se efter, men hon lät bli. Det…[Read more]

Stjärnorna fortsatte att dansa bakom hennes stängda ögonlock och när hon slutligen nådde toppen så var det som att allting annat än just stjärnorna slutade att existera. Det var som om de dansande ljuspunkterna exploderade i vad som enbart kunde liknas med fyrverkerier, och hennes kropp spände sig obönhörligt under hans beröring. Musklerna k…[Read more]

Egentligen hade det hela varit ett skämt, hon hade varit säker på att han skulle tvätta bort det. Fast hon hade inte heller hjärta – eller för den delen hann hon inte säga något innan han stampade iväg. Nästan lite rädd hade hon följt efter honom, men hon hade hållt sig i bakgrunden när Ejvald höll sitt tal. När han berättade för resten att hon va…[Read more]

Återigen verkade Djan nästan släpa sina fötter efter sig. Det var nästan som om hon kunde höra hasandet. Långsamt. Spillde den tid som de inte hade. Hennes naglar, som var röda av torkat blod och vin, slog mot armstödet likt en tickande klocka.

“Säg mig, Djan. Varför är min fängelsehåla tom?” frågade hon och såg inte ens på mannen framför s…[Read more]

Ett litet flin speglade sig på Akilas läppar när hon hörde Djans ord. Som om det var ett skämt dem emellan. Hon mindes nog paladinen, hon som trodde på fel gud. Mindes att hon hade haft ett val. Athal eller Sharah och det var uppenbart vad hon hade valt. Fel.

Hennes ord om respekt och tal om diplomati fick henne att spänna käken. Vem var hon som…[Read more]

Blicken följde mannen och hon var tyst när han presenterade sig. Det var intressant att se hur han rörde sig och tala. Förstås var han ingen man från Iselem, utan tron på Sharah. Bara det var en skymf, men då spelade det heller ingen roll om mannen offrades i ett uppdrag. Ett snett leende fanns på hennes läppar och hon reste sig upp för att lägga…[Read more]