Lite förvånad blev hon över att känna Eiriks seniga hand på hennes axel och fick hindra sig själv ifrån att gå till försvar. Ett varmt leende fanns på hennes läppar när hon fick syn på sin son och hon klämde hans hand ömt och milt.
“Eirik, min son!” hälsade hon glatt men höll sig själv ifrån att krama honom hårt. Han skulle inte uppskatta det,…[Read more]
Så klart var hon medveten om det, precis som alla andra etikett och regler som var tvugna att följas. Bara tanken fick henne att vilja spy eller göra en grimars över situationen. Hon lade sitt ansikte i båda händerna samtidigt som hon skakade nätt på huvudet åt det hela.
Åt Maeves fråga, höjde hon huvudet och betraktade sin dotter med rynkade ögo…[Read more]
Värmen fick som vanligt det stora, fula ärret över hennes rygg att värka en aning, en påminnelse om den gång hon kommit farligt nära döden och blivit räddad av vad hon misstänkte var samma högre makter som talat till hennes far. Det var i alla fall vad Gerda hade sagt. Hon var dock van vid det här laget, det var trots allt flera år sedan nu, så…[Read more]
“Varje sekund är väl kanske att ta i” sa hon med ett litet flin för att skaka på huvudet åt det hela. Det var aldrig något som hon själv hade varit allt för bekväm i med klänning men hon hade börjat bli van att ha dem. Lite trött och sliten följde hon efter Maeve för att fånga upp lita nya kläder till sig själv på vägen.
Hon drog till sig en p…[Read more]
Hon hann se lite förfärad ut för ett ögonblick, för även om hon skulle bära en klänning om det förväntades av henne så var det inget hon var bekväm i. Att hennes egen mor skulle ha sytt upp en sådan åt henne kändes mer som ett straff än något annat… Men hennes mor hade en tendens att retas. Hon kunde dock inte hjälpa att känna sig något lättad när…[Read more]
Åt hennes ord skakade hon lätt på huvudet för att rufsa till Maeves hår för att låta blicken vandra mot vattnet som fanns på golvet. Inte det mest smarta som hon hade gjort – men det hade varit värt det för hennes dotters skratt och roade ansiktsuttryck.
“Jag sa redan att jag skulle fläta ditt hår, tösen min. Jag har till och med lagat en klä…[Read more]
Hon frustade som svar på hennes retsamma ord om att hon skulle stinka. Inte för att det inte var sant, hon luktade antagligen både häst, damm och blod.
”Nå, det har du… Men jag har också lärt mig att det är väl värt den skammen för att få se far kasta iskallt vatten över dig, nu när du visat att det är accepterat beteende!” Sade hon roat, men v…[Read more]
“Åh? Så jag skulle vara tvungen att stå ut med din stank längre?” frågade hon med ett litet roat leende och blinkade med ena ögat igen och fann det lite skönt att höra hennes skratt igen och retsamma svar. Lite mer som det skulle vara.
Hon satte sig vid sidan av Maeve och strök sina händer över hennes axlar så hon skulle få lite mer värme ifrån…[Read more]
Hon skulle just till att säga något om det där om att ändra taktik, för hon hade ju själv haft gott om tid att fundera på det, när hennes mor kastade hela hinken med vatten över henne. Det var kallt, och hon kunde inte rå för att hon tjöt till, följt av en hel tirad av svordomar.
”Mamma!” Utbrast hon med en blandning av både ilska, förvåning…[Read more]
“Hrafns män är besvärliga. Jag tror vi får byta strategi snart…” sa hon och strök ännu en hand genom håret. Hon hade förstås en idé, men samtidigt var det något som både hennes make och barn skulle säga emot så hon valde att inte tala om den nu.
Lite förvånat såg hon på Maeve om hennes fråga och nickade lätt för att ta hinken med vatten oc…[Read more]
Det kändes skönt att få höra sin mor skratta, för trots det tunga hon själv bar så ville hon inte att det skulle gå ut över någon annan, särskilt inte någon av sina föräldrar. Kanske skulle hon i framtiden kunna berätta om allt, eller inte. Kanske skulle hon inte överleva länge nog för det. Men det var en annan dyster tanke som hon sköt undan för…[Read more]
Ett hest skratt lämnade Ranghildrs läppar, som om hon inte hade skrattat på länge och hon klappade Maeve lite nöjt och glad över hennes respons och att se ett genuint flin där hos henne.
“Ja, Eirik är lite egendomlig av sig – bara han inte tappar sig själv där. Asgeir, disciplin, är det sant?” sa hon lite och såg på henne med en road blinkning.…[Read more]
Hon hummade lite roat åt sin mors tilltag, men gjorde ingen ansats att dra sig undan. Det var uppenbart att hennes mor behövde stunden, så hon lät sig omfamnas, som om hon inte varit mer än ett barn, vilket hon ju förstås var i sin mors ögon.
”Jag är rädd att det kanske är så illa”, sade hon med ett litet skratt. ”Men i gengäld tror jag nog att j…[Read more]
Att Maeve satte sig bredvid henne och satte hennes hand mellan sin dotters händer fick henne att le lite större och hon kunde inte rå för att någon tår rann ner för hennes kind – mest av lättnad över att ha dem hemma igen. Trots allt hade Kettils död tagit hårt på henne och oron hade växt inom henne mer och mer.
Utan några ord drog hon in Maeve…[Read more]
Ranghildr kunde inte rå för att skaka på huvudet åt det hela. För det kändes som om något inte var helt rätt med denna man. Fast å andra sidan kunde hon inte riskera att vara allt för otrevlig mot en av Sandors män, om han nu verkligen var det. Jävla politik.
Heder är för idioter och dårar som karmanerna. Orden från Ejvlad ekade inom henne o…[Read more]
Det hade inte varit särskilt mycket att tvätta rent, men att tatueringen var skadad hade varit uppenbart, och konsekvenserna av det skulle inte undgå den som kände henne och det hon bar på. Kanske var det därför hennes mor vände sig om. Oavsett så förstod hon att hon sårat sin mor, inte enbart genom sin frånvaro under de två senaste åren, men oc…[Read more]
Milt strök hon sin tumme under bännmärket och hummade lite oroligt över det som hon sa. I för sig hade Maeve alltid haft ett häftigt temprament – och speciellt hon själv skulle inte riktigt ha något att säga åt det då hon inte heller var av den lugna sorten. Men samtidigt kändes det som om hon hade en annan ilska bubblande inom henne.
“Två…[Read more]
Hon visste bättre än att argumentera med sin mor, så hon satt snällt kvar på sängkanten och väntade på henne utan att protestera när hon började tvätta av de sår som snarare var mer ärr än något annat vid det här laget.
Det undgick henne inte att hennes mor noterade brännmärket hon hade på armen, ett fult sådant som avbröt drakens kropp där de…[Read more]
Ett litet hummande slapp ifrån Ranghildrs läppar och hon höjde ögonbrynet samtidigt som hon såg på Maeve. Trots allt var det inte svårt att se hur något hade upprört henne, eller snarare någon. Det var inte svårt att gissa vem det var heller. Hon suckade tyst åt det hela för att stryka sina fingrar över hennes handrygg innan hon släppte den o…[Read more]
Att hon inte hade hört sin mor komma in var oroväckande, men hon kunde inte annat än att skylla på sin sinnesstämning. Det var frustrerande samtidigt som det var betryggande att veta att hennes mor fortfarande var densamma, trots allt som skett sedan de senast setts.
Ändå kunde hon inte låta bli att sucka djupt och ta handen som strök henne öv…[Read more]